Kategori: Vardag & Allmänt

Fast än det snart gått en vecka sedan jag tog beslutet så har jag fortfarande lite svårt för att prata om det. Den här hösten har varit otroligt intensiv för mig och jag satte mig i en sits jag fick svårt att hantera. Att börja om och plugga på heltid efter ett halvårs studieuppehåll samtidigt som man jobbar extra och driver ett (om än litet) företag vid sidan om blev helt enkelt för mycket för mig. I min fantasi skulle det gå hur bra som helst…

Efter en vecka med magont och sjuk ångest över skoluppgifter som jag inte förstod mig på eller hade förmågan att lämna in i tid så bestämde jag mig för att tacka nej till att fortsätta jobba extra och fokusera på min skolgång. Att lägga allt krut på skolan för att hänga med och kunna avsluta terminen. Men stressen försvann inte alls som jag trodde att den skulle göra. Istället blev jag bara mer stressad och till slut funkade det inte alls.

Och det tar emot att erkänna vad jag faktiskt nyss har gjort. Jag har hoppat av skolan med en fjuttig termin kvar. 3 års studier har jag i princip kastat i sjön. Ett riktigt misslyckande. Att inte klara av att färdigställa studierna när jag kommit så lågt.

Men vet ni, hur befriande det faktiskt var att ta beslutet. Jag kan ju faktiskt ta upp studierna igen i framtiden och all press från mina axlar försvann. Resterande del av det här året ska jag ägna åt mitt företag och vid sidan om det ska jag vikariera en del och fortsätta sökandet efter ett jobb att trivas med. Jag är sjukt peppad på att lyckas avsluta det här året med flaggan i topp!

Spara

När temperaturen sjunker till minusgrader om nätterna och inomhustemperaturen inte riktigt hänger med så är det skönt att ta på sig något lite varmare. De senaste veckorna har jag i princip bott i ulltoppen som jag virkade under förra hösten. Helst drar jag den utanpå en långärmad tröja eller om jag fryser riktigt mycket över en tunnare ulltröja.

Handledsvärmarna är också ett måste, både utomhus och inomhus.

Jag tänkte att jag skulle ge mig på att virka en till topp liknande den jag har på mig på bilderna här, måste bara hitta ett lämpligt garn att använda. Skulle vilja ha den något längre både upptill och nedtill. När jag virkar ska jag försöka mig på att skriva ett mönster i fall att det är någon som vill virka sig en egen, den är nämligen riktigt enkel att virka själv.

Förra vintern använde jag toppen som värmeplagg under jackan när det var som kallast ute. Jag är helnöjd över att jag kommer så bra överens med det här plagget som jag inte riktigt vet om man kan kalla för topp? Vad kallar man en ärmlös tröja i tjock ull för egentligen?

Spara

Spara

Spara

Fastän det på ett plan känns som att tiden rusar så på ett annat plan känns det som att tiden står still. Vi har en längre tid insett att vi måste köpa en ny säng. Den vi sover i just nu har sett sina bättre dagar och med tanke på min känsliga rygg och den tid av livet man spenderar i sängen så var det dags att investera. Större delen av helgen som gick har jag varit sängliggandes och fy sjutton vad jag önskat att vi haft en bättre säng. Fyra veckors leveranstid känns just nu som en evighet fast än det redan gått två av dem.

Jag räknar ned i dagar och överväger starkt att sova i dotterns säng tills dess att vår nya har kommit. Om fjorton dagar (gu förbjude att det blir fler) tänker jag sova som en prinsessa och jag inbillar mig att allt kommer att bli så mycket bättre efter det!

När den nya sängen kommer så behöver sovrummet gå igenom en liten mini makeover också. En bokhylla måste bort och en ny lösning för böcker behövs. Sånt har man tid att fundera på när man är sängliggandes… Det lutar åt att jag ska försöka bygga något själv när jag är helt på benen igen, jag några idéer på lut.

Ibland behöver man någon som berätta för en att det man gör är tillräckligt bra. Att försöka duger och att det inte är fel att misslyckas. Ibland behöver man också tänka efter själv och försöka inse att man faktiskt inte kan vara på flera platser samtidigt och att det är okej att man inte hinner med allt. Man gör sitt bästa och det duger.

Den senaste veckan har jag varit så otroligt stressad över allt som jag ska leverera, så pass stressad att jag överarbetat allt och det blev bara pannkaka av resultatet. Otroligt onödigt!

Men också en lärdom, om att backa tillbaka och fundera på vad som egentligen är viktigt. För vem stressar jag? Och vad kan jag göra annorlunda? JohannaN skriver ett fantastiskt inlägg om ämnet och jag nickar och håller med.

Så idag väljer jag att vara nöjd över de två påsarna med hallon som jag faktiskt har i frysen, inte stressa upp mig över de bär jag aldrig hunnit plocka. Jag backar ett steg och börjar om, lugnt och metodiskt. Tar en paus i skolarbetet och lyfter blicken. Hur farligt är det ens att misslyckas lite ibland? Den enda som ser det är ju faktiskt jag själv.

Spara

Skriver och suddar ut. Hittar inte orden riktigt idag.

Istället för ord får det bli ett par tre bilder som legat i en mapp och väntat på att komma till användning ett tag.

Printet på grodan hittar ni här.

Det händer inte allt för ofta att jag är på resande fot, allra minst när det gäller att ta sig söderut. Idag har jag dock befunnit mig i Gävle för en uppstart av höstterminen på skolan och jag var alltså tvungen att göra den här resan. Jag valde att resa med tåg, något som jag inte gjort i vuxen ålder, och åkte nattåget ner igår för att anlända på morgonen idag.

En sittplats med bord på nattåget gav inte direkt så många timmars sömn. Men jag vaknade till lagom till att tåget passerade Sundsvall och fick uppleva en magisk soluppgång över staden från tågfönstret. Och det där med wi-fi på tåget verkade vara en sanning med modifikation för inte lyckades jag då få tillgång till något internet inte. Men jag fick en hel del offlinejobb gjort mellan Sundsvall och Gävle i alla fall.

Nu har jag landat på tågstationen i Gävle för hemfärd inatt, det är ingen överdrift när jag säger att mitt huvud är helt tomt och jag känner mig som en urvriden trasa. Allt jag vill är att få slå mig ned på det där förbaskade nattåget och stänga ögonen en stund… Men gissa vad, tågtrafiken är försenad på grund av en olycka någonstans och det skulle inte förvåna mig om jag får spendera natten här på tågstationen också. Det vore väl rätt så typiskt efter att allt har flutit på så himla bra fram tills nu…

Bilden ovan har inte så mkt med det här blogginlägget att göra förutom att jag hellre hade suttit av några timmars dötid med oviss utgång på en fjälltopp istället för på en tågstation.

Jag har landat hemmavid efter vad som känns som flera veckors flängande. Förutom en resa till skolan i Gävle nästa vecka så tror jag minsann inte att det ska flängas någe mer den här hösten. Jag försöker hitta tillbaka till rutiner med studier och vardagslunk, vilket inte är helt enkelt.

Plötsligt har jag, vad som känns som, en massa timmar på dygnet att fylla och jag frestas att börja med lite av varje. Men jag vet att den här hösten kommer bli allt annat än lugn så jag försöker starta denna första vardagsveckan lugnt och göra bort sånt som inte ska få stressa mig senare.

Den gångna helgens fjälltripp till Hemavan blev lyckad. Eftersom att jag åkte i jobbet så fick kameran ligga mestadels. Jag fick i alla fall fjälluft i mina lungor och fjällmark under fötterna när vi vandrade en kortare dagstur en av dagarna. Självklart så blev jag än mer peppad att göra en längre fjällvandring igen. Till nästa år ska jag baskemig vara i form för det!

I veckan är min sista arbetsvecka på mitt vikariat och sedan kickstartar min (förhoppningsvis) sista termin som student. Jag har varit ledig idag och gjort precis allt utom det jag borde göra. Men det gör inget, jag är ledig imorgon med!

Jag försöker febrilt sudda ut bilden mamma min skickade mig tidigare idag, hennes skörd i svampskogen var rekordstor. Eftersom att jag inte fått gjort det som skulle bli gjort idag så behöver jag göra det imorgon, svampplockningen får bli en annan gång helt enkelt!

Det känns i alla fall skönt att snart vara tillbaka till vanliga vardagsrutiner. Dotterns första dag på mellanstadiet idag och för första gången på evigheter, känns det som, ska middagen förberedas innan sambon kommer hem från jobbet. Det skymmer fort om kvällarna igen och den riktiga hösten är på intågande. Även om sommaren gick för fort det här året också så känner jag mig redo för att ta mig an hösten så bring it on!

Det är måndag och idag är nog dagen när många går tillbaka till jobbet efter sommarens semester. Själv har jag just vaknat till två veckors ”ledighet”. Utanför fönstret piskar ett regn och temperaturen är nästan tio grader kallare än igår men det gör mig ingenting. Vi har haft en riktigt bra sommar mätt i svenska mått och vädret kan vi haft kan vi absolut inte klaga på.

Mina två lediga veckor är fullspäckade med saker som ska hinnas med men självklart finns utrymme för att vara spontan och även för att göra så lite som möjligt under ett par dagar. Jag ser framemot några nätter på stugan i forsen, timmar i skogen och tid för kreativitet. Vi ska även hinna med att göra sånt som att olja in en lada och rensa bort en massa onödiga saker. Dessutom ska vi klämma in en semestertripp till fjällen.

Så att regnet piskar utanför fönstret idag gör inte mig så mycket, jag slår igång kaffebryggaren och ser framemot 14 härliga dagar.

Jag är en mästare på att vara min egen doktor och ge mig själv diagnoser och ordinationer. Det har förmodligen ett samband med min motvilja till att kontakta sjukvården där rädslan att inte bli tagen på allvar eller bara vara till besvär är mina största problem. Så idag är jag sjuk, sjuk som i hemma från jobbet med en sjuhelsikes ryggvärk. Och jag tror jag vet var den kommer i från.

Jag har haft lite för mycket i sommar, inte bara på jobbet utan även i mitt huvud med allt jag ska hinna med och sen mitt eget företag och det ideella styrelseuppdrag jag har (hon med problem att säga nej!). Allt tillsammans har blivit en enda stor stress och jag fortsätter att ånga på. Som tur är så är jag en mästare på återhämtning och att koppla av. Mitt i all röra så kan jag ge mig själv en hel dags ledighet och göra ingenting. Och det kanske är det som gör att jag inte är ”den som går i väggen” (tänker att det är det som skulle kunna hända om jag fortsatte ånga på). Istället är det kroppen som säger i från när det är dags att tagga ned och välja bort.

Den här gången är det som sagt ryggen som strular (igen). En stressig period följt av några övertramp för en sedan tidigare känslig rygg. ”Jag ska bara vattna hela trädgården med vattenkanna lite snabbt” & ”Inte behöver jag någon hjälp att lyfta den här tunga jordsäcken…” gör att min kropp till slut säger stopp.

Så idag lyssnar jag på min kropp. Jag ligger hemma i sängen, rastlös så klart men, med stränga order till mig själv att fortsätta vila. Fast än gurkplantan i växthuset som har blivit för tung och ramlat ihop borde hängas upp igen och högen med pappersarbete på skrivbordet fortsätter att växa…

Som tur är har jag en förstående sambo som hjälper till med det han kan, han har visserligen tjatat på mig lite för länge att jag måste uppsöka sjukvården. Jag har därför lovat, både honom och mig själv, att uppsöka en sjukgymnast så fort jag återfått min normala kroppsfunktion igen, för annars kommer jag nog aldrig från mina ryggproblem som börjat dyka upp lite för frekvent den senaste tiden.

Att bara lyssna på kroppen och dess signaler hjälper så klart inte, jag behöver också gå till grundproblemet och försöka skala bort en del stressfaktorer. Vilket jag visserligen har påbörjat och planerar att fortsätta arbeta på under den kommande hösten.

Vi upplever just nu en rejäl sommarhetta, temperaturen stiger till närmare trettio grader och luften står still. Man söker sig gärna till skuggan och undviker att göra några större ansträngningar. Jag har ett par dagars ledighet i helgen och vi strosar mest omkring hemma på gården och försöker undvika att bränna huden alltför mycket i solen.

Uteduschen vid bastun är perfekt när man vill svalka sig en stund. Vid grillplatsen, på bilden nedan, har den första solrosen slagit ut.

Väntan på att tomaterna ska mogna känns ovanligt lång.

Jag har lyckats bocka av ”att plocka en somrig bukett” från min sommarlista (listan som jag mest har nedklottrad i mitt huvud). Nästa punkt på min lista tror jag är att jag ska ta mig tid att lyssna på sommarpratare. Kanske till och med att jag sätter lurarna i öronen och tar en promenad samtidigt, även om jag hatar att promenera med lurar i öronen.

Jag kan dock inte bestämma mig för om jag ska välja att lyssna på någon random sommarpratare eller om jag ska gå direkt på Johan Olsson. Det är ju faktiskt intressant att lyssna på människor som man inte har en endaste aning om vem de är. Att få ta del av en människas historia utan förutfattade meningar liksom. Har du lyssnat på några sommarpratare? Kanske kan du rekommendera någon som är värd att lyssna på?

Den soliga förmiddagen med en tryckande värme förvarnade om att åskan var på väg in. Mörka moln i horisonten avslöjade att så var fallet. Åskan drog så klart iväg med den härliga sommarvärmen som vi haft ett par dagar men jag är mest lycklig över att mina odlingar är ordentligt vattnade för dagen och vattenreserverna är påfyllda.

Luften blir så härligt hög och klar efter ett regnoväder och alla dofter framträder extra tydligt. Medans åskan dundrade som värst satt vi på den inglasade altanen, spanade efter blixten och räknade avståndet till mullret efteråt. Regnet hör ju sommaren till och när det kommer efter ett par dagars stekande sommarvärme så kan jag inte annat än älska det. Om inte annat så är det ju superbra för potatisen! :)

Vi åkte till stugan i forsen här om dagen för att bära ned en nyinförskaffad soffa. I dikeskanten såg jag en ståtlig hög växt som jag tyckte var misstänksamt lik Jätteloka/Björnloka. Jättelokan är ju ganska giftig och kan ge skador på huden som liknar brännskador så den vill man helst inte ha längs stigen där man går med bara ben. Har jag möjligen någon läsare där ute som vet om växten på bilderna nedan kan vara den giftiga lokan?