När vintern övergår till vår

Jag skulle vilja säga att igår var vårvinterns sista dag. Vi tog årets sista promenad på isen. Det var svanar i varje hörn och vid alla islösa delar av träsket. Tranorna traskade vid skogskanten och storspoven lättade med sitt härliga ljud när vi kom gående. Ett gäng gäss delade vattenhål med några svanar och även om solen lös med sin frånvaro så var luften inte kall.

Sångsvan

I natt har det varit varmgrader och man märker hur snön smälter i en rasande fart. Det som igår var packad snö man lätt kunde gå på är i dag ett slaskigt lager blötsnö som inte längre bär.

Och nu kan det lika gärna gå fort. Jag vill ha barmark och gräsmatta, knoppande träd och spirande grönska. Det här mellanläget innan växtligheten tar fart är mest bara grått och blött. Men så är det också det som gör skillnaden kan jag tänka, man får längta lite efter allt det som komma skall. Spana efter knoppande löv och växande barmarksfläckar.

Svan

Från den här tiden och ungefär en månad framåt älskar jag att se hur naturen vaknar till liv. Och snart har skogsbilvägarna tinat fram så att vi kan färdas i skogen och spana efter vårrusiga djur.

Svanpar

En oplanerad lördag alldeles själv

Jag blir lämnad hemma ensam med hunden när de övriga två i familjen beger sig till grannkommunens slalombacke över dagen. En hel dag, helt för mig själv och inget som måste göras. Så vad gör jag?

I samma stund som bilens baklykta försvinner i kurvan längre ned på gatan så drar jag på mig vindbyxorna och en fleecetröja. Solen gassar från en klarblå himmel där ute och det blåser hårt. Det gäller att komma ut tidigt på förmiddagen för att snön inte ska hinna bli för mjuk. Med hunden i kopplet kliver jag ut i blåsten. Väljer i sista sekunden riktning för promenaden och traskar iväg.

Skoterled

“Jag ska bara gå upp till Långmyren och njuta av solens strålar, sen kan jag vända om igen” tänker jag. Njuter hela vägen upp till Långmyren och precis innan vi kommer fram lättar en tjäderhöna från en barmarksfläck. Skoterspåren är hårda att gå på och jag känner mig “lätt i kroppen”. Bara en liten bit till, sen ska jag vända… Eller orkar jag hela vägen till asfaltvägen?

Långmyren

Tillslut har jag gått så långt att det är lika bra att fortsätta ut på asfalten och gå längs landsvägen tillbaka hem. Det blåser ordentligt och jag drar kapuschongen över huvudet. Glad att jag inte har skidor på fötterna, även om det hade varit härligt, men snön är så hård att det hade gått alldeles för fort för min smak i nedförsbackarna.

Asfaltväg

När jag kommer hem efter en och en halv timma och åtta kilometer under fötterna är jag vrålhungrig. Äter en äggsmörgås, tar en dusch och tar sedan bilen till affären. En chokladkaka och ostkrokar, prefekt lunch när man är ensam hemma. Slår igång kaffebryggaren och lägger mig sedan i soffan och sträckkollar på tjejfilmer tills dess att resten av familjen kommer hem igen. En typiskt annorlunda lördag som lägger sig skönt runt själen. <3

Den är här igen – vårvintern

Alla årstider har sin egen charm men att efter en mörk och kall vinter få kliva in i vårvintern är alltid lika härligt! Det känns som att livet vaknar igen och energin i kroppen återgår till normala nivåer.

Skoterled vårvinter

Det droppar från taket om dagen och om nätterna sjunker temperaturen till några minusgrader. Det är fortfarande ljust när jag tar promenaden med hunden efter middagen och den här tiden på året lyser solen alltid in genom köksfönstret till sovrummet på min huvudkudde strax innan klockan sju.

Vårvinter kvällssol

Snön utanför skoterspåren blir till skare och man kan obehindrat promenera nästan varsomhelst i skogarna. Jag älskar det och tänker försöka njuta av vårvintern till max innan våren rullar in!

Vårvintern är här igen!

Äntligen är den här, den femte årstiden, vårvintern! En årstid där alla i närområdet vaknar till liv och man möter fler och fler bybor på skoterspåren och längs vägarna. För vår familj innebär vårvintern att vi i princip varje helg packar med oss lunch och åker (oftast skoter) ut till skogs. Mest troligt hamnar vi vid kanten av någon skogssjö där vi gräver en soffa i snön, gör upp en eld och sedan sitter med ansiktet mot solen så länge som möjligt.

skogssjö

Under helgen som gick gjorde vi vår premiärtur. När solen tryckt undan de värsta minusgraderna packade vi stekpanna och pannkaka tillsammans med en välfylld kaffetermos. Letade upp en lämplig solsida och slog oss ned. Underbart är bara förnamnet.

Ila, som börjar bli till åren och rätt så medtagen av sina krämpor, missar ändå aldrig en chans att få hänga med ut. Hon kurade ihop sig på ett fårskinn och höll utkik efter passerande ekipage.

Snöläget kändes ganska kritiskt i mitten av februari men lagom till marsmånad så fick vi ett rejält lass med snö som förhoppningsvis ger oss en lite längre vårvinter och möjligheter att ta oss ut längs spåren.