Kortare fjällvandring i Arjeplogsfjällen

När vi åkte iväg på vår fjällsemester packade vi även med oss alla prylar som skulle tänkas behövas för en fjällvandring med övernattning i tält på fjället. (Kommer ett inlägg senare om våra packningsproblem…)

Vädret verkade bli bra så vi beslutade oss för att ge oss ut. Innan avresa meddelade vi campingägarna att vi skulle bli borta över natten samt åt vilket håll vi planerade att promenera. Sedan styrde vi bilen mot en parkeringsplats efter Silvervägen. Vi har tidigare mest uppehållit oss på den “norra” sidan av Silvervägen men den här gången var vi sugna på att testa den andra sidan. Enligt kartan skulle det finnas en led åt det håll vi planerade att gå.

Fjällvandring

Eftersom att vi inte parkerade bilen där leden startade så hade vi lite problem med att hitta leden. Istället för att lägga energi på att försöka hitta leden tog vi sikte på platån vi skulle över, för väl upp på platån skulle det nog inte bli några problem att hitta leden.

Dimman låg tät över fjällkammen som vi skulle vandra över men vi började knalla ändå. Det borde lätta inom kort och skulle det inte göra det så kunde vi alltid vända om.

Fjällvandra

Vi tog det lugnt upp till platån, stannade och gjorde pauser, tittade på utsikten och lättade på 12-åringens packning emellanåt. Innan vi var uppe så hade dimman försvunnit helt.

När vi kom över kammen och kunde se utsikten i dalen nedanför kunde vi också bestämma ungefär vart vi skulle slå läger och härifrån kunde vi även se leden delvis. Vi hittade leden ned och började följa den. Vid en liten fjällbäck stannade vi och åt medhavd lunch.

Fjällvandra

En störreaktig rovfågel passerade ovanför våra huvuden när vi påbörjade vandringen ned mot sjöarna. Värmen var rätt så påtaglig och vi försökte dricka massvis med vatten. Jag vandrade i ett linne och självklart hade jag inte smörjt in mig med solskydd vilket resulterade i en härligt svidande bränna nästa dag.

Väl nere mellan sjöarna började vi leta tältplats. Marken var otroligt stenig och torr. Först hade vi tänkt slå läger vid den första sjön men där hittade vi ingen lämplig tältplats så vi vandrade vidare. En uttorkad myr, som var lut- och stenfri fick bli vår reservplats ifall att vi inte skulle hitta en bättre plats att slå upp tältet på.

Fjällvandra tält

Efter lite letande hittade vi dock en bättre plats, lagom nära en sjö och en bäck. Klockan var bara tidig eftermiddag när vi slog upp tältet så vi hade massa tid att roa oss med i mobilfritt land. Gick på upptäcksfärder, fiskade, letade spännande fjällväxter och spelade kort hela eftermiddagen.

När solen sänkte sig och sjön blev spegelblank fiskade vi hela familjen tillsammans med tusentals irriterande myggor.

Fjällvandra sjö

Fisken slutade till slut att nappa och vakade bara så där retfullt och vackert längre ut i sjön, då kröp vi ned i sovsäckarna i tältet och somnade gott.

Fjällvandra fiska

Vi vaknade till en gråmulen dag där regnet hängde i luften. Packade ihop tältet medan det fortfarande var torrt efter att ha ätit frukost i absiden. Även om vi egentligen inte hade bråttom tillbaka så var det lika bra att börja gå innan regnet kom i fatt oss och vi packade regnkläderna lättillgängligt innan vi började vandra tillbaka.

Fjällen

Vi gick samma väg tillbaka till bilen igen och den sluttning vi dagen innan vandrat nedför var nu ganska tung att ta sig uppför för ett par otränade, trötta ben. Stannade och pausade rätt så ofta och när vi äntligen kom upp på platån fyllde vi på med de sista sparade ölkorvarna och chokladbitarna för att benen skulle orka ned till bilen. Klarade oss från regnet så när på några droppar som retfullt gjorde så att vi bestämde oss för att ta på regnkläderna.

Sista biten ned till bilen tog vi leden som vi dagen innan hoppat över. När benen är trötta är det så mycket enklare att gå en väg där man inte behöver tänka lika mycket på navigeringen. I stället kan man njuta av utsikten och försöka fånga den där rovfågeln på bild.

Fjällvandring

Det blev en kort och relativt enkel fjällvandring. Men alldeles lagom för att ge mersmak för fler vandringar med hela familjen!

Dagstur på kalfjället

En av fördelarna med att bo på Sandvikens Fjällgård är närheten till kalfjället. Den sista delen av Silvervägen innan man når gränsen till Norge går rakt över kalfjället. Här har man lyxen att parkera bilen på lämplig parkeringsplats och sedan behöver man inte gå många meter för att ha 365° fjällvy.

Silvervägen

Vi parkerade bilen på rastplatsen och stegade ut på fjället. Vi har varit här förr, flera gånger. Ändå finns det nya bitar att upptäcka. Den här gången följde vi fjällbäcken som rinner förbi rastplatsen, uppströms. Eller bäck och bäck, det känns mer som ett enda långt vattenfall. Det låga vattenflödet gjorde att vi kunde gå på stenhällarna längs med bäcken nästan hela vägen upp till sjön som bäcken rinner ut från.

Vattenfall fjällenVattenfall fjäll

Även om det står flera bilar på rastplatsen så ser vi knappt till en människa under förmiddagen vi spenderar där ute. Det går några mindre vandringsleder/stigar från rastplatsen men har man bara koll på vart man går (och vädret är med en) så kan man stega ut i terrängen och få känslan av att vara helt ensam.

HojnaSandra

Framme vid sjön sparkade vi av oss skorna och svalkade fötterna i det ljumma klara fjällvattnet. En av oss prövade fiskelyckan i sjön men det blåste ganska mycket och nappade tydligen inte alls.

fiska i fjällsjöFjällsjö

Vi gick till sjöns andra ände och slog oss ned för lunch. Den torra sommaren har medfört att hela länet har eldningsförbud. Istället för att ta med stormköket hällde jag innan avfärd kokande vatten i en termos och satte ned ett gäng varmkorvar att äta till lunch. Lite kaffe och en chokladbit på det och lunchen var fulländad!

Fjällbäck

Molnen började samla ihop sig i horisonten och väderprognosen lovade regn så vi började bege oss tillbaka till parkeringen längs andra sidan bäcken den här gången. Lagom till vi kommit tillbaka till stugan öppnade himlen sig och regnet öste ned. Ett par timmar senare var allt överstökat och sommarkvällen på fjället fortsatte som om inget hade hänt.

Fjällblomma

Fjällsemester i Arjeplogsfjällen

Sommarens fjällsemester blev till fyra dagar i stuga på Sandvikens Fjällgård i Arjeplogsfjällen. I år är det tredje gången vi bor på den lilla campingen och vi lär förmodligen hamna här någon fler gång.

FjällbäckSandvikens fjällgårdSolnedgång

Fjällgården blir vår lila bas för små och stora äventyr under vistelsen. Vi hyr en stuga med fyra bäddar och ett litet kök, får också tillgång till servicehuset med dusch och tvättmaskin om man skulle behöva.

Under dagarna gör vi små utflykter. Vi fiskar i fjällbäck, äter lunch på fjället, spanar efter spännande djur och växter och kastar macka på vattnet med de perfekt platta fjällstenarna. En natt sover vi i tält vid en fjällsjö, den natten kommer i ett eget inlägg.

FjällsemesterFjällbäckFjällstenar

Vi gör också en liten roadtrip över till Norge, jag skulle så gärna vilja se lite norska fjordar men ändrar mig fort efter att vi tagit oss ned till Junkerdal. Att köra efter vägarna i norska fjällen var inget för mig! Jag kallsvettades när vi äntligen hittade en plats att vända bilen på. Att låta någon annan köra var heller inte ett alternativ för mig som är den mest åkrädda personen jag känner!

Norska fjällNorska gränsen

En nyårsafton i Tärnaby

Vi har spenderat tre nätter i Tärnaby för att fira in det nya året. En riktigt trevlig tillställning där vi tillsammans med nio andra familjer hade hyrt en gård som i vanliga fall verkar vara ett vandrarhem. Vi kände inte så många i sällskapet men lärde känna desto fler och de tjugo barnen hade så himla roligt tillsammans.

åkerlundska gårdentärnaby

Eftersom att jag helst inte åker utför så har jag agerat servicepersonal och varit ute och fotat när alla andra hängde i backen. Vi hade dock inte vädret på vår sida riktigt. Det regnade på ankomstdagen, dagen efter blåste det ganska mycket och nyårsaftonen snöade så det stod härliga till! Vi åkte hem igen på nyårsdagen som självklart blev den bästa dagen vädermässigt.

tärnaby

När de andra var i backen en av dagarna så passade jag på att jobba lite. Eftersom att gården saknade internet (gu’ så skönt!) så roade jag mig med att sortera bilder från 2016 och lite andra små “offlinejobb”.

Den andra dagen ville sällskapet testa backarna i Hemavan istället så jag följde med dem dit. Det snöade overkligt mycket och snöflingorna var stora som hus, typ.

Vi skålade sen in det nya året och tittade på raketer från Anjabacken i Tärnaby efter en god trerättersmiddag. En riktigt toppen helg med andra ord!

Jag har lite fler bilder och mer att berätta om den här helgen men det tar vi en annan dag!

Spara

Spara

Spara

Spara

Tre nätter i Miekak – En rapport från fjällresan

Jag kan ju ha råkat säga att jag skulle komma med en längre rapport från fjällresan tidigare. Tiden springer liksom ifrån mig just nu och imorgon är det dags för en tripp till fjällen igen, dock i en enklare version den här gången. Jag har faktiskt hunnit gå igenom en del av bilderna från våra dagar i Miekak och tänkte bjuda på en del av dem här tillsammans med en kortare rapport.

Fjällsjö

Resan var bokad sedan länge. Helikoptertransport till och från sportfiskeparadiset Miekak, som ligger i Arjeplogsfjällen, och tre nätter i stuga. Vi firade min mamma som fyller 60 år och förutom mamma och pappa så var även min lillebror med familj med på turen. Ila och Sally var också med så klart!

helikopter

Bara helikopterturen var en upplevelse i sig. Att se fjällen från ovan, vilken grej! Vädret var dock inte helt perfekt under vare sig dit- eller hemresan men vi fick se en skymt av Sarek i horisonten och kunde även se Sulitelmaglaciären.

Miekaksjön

Fisket var väl aldrig det primära med resan, vilket kan tyckas konstigt när vi åker till ett “renodlat” fiskeställe. Vårt fokus var mer på att bara få vistas i naturen och umgås. Vi gjorde små dagsutflykter med båt på den stora sjön och eftersom att sällskapet både innehöll barn och gravida så slog vi läger nära stranden vid inloppet på sjön ena dagen och vid utloppet den andra dagen.

flugfiske

Vi hade vädret med oss och behövde aldrig packa upp regnkläderna, däremot hade jag önskat att jag packat ett par shorts eller åtminstone haft med mig badkläderna på dagsturerna. Solskyddsfaktor hade också varit bra att ha med sig, för även om det var mitten av augusti så lyckades jag solbränna både ansikte och rygg.

miekak

Ett dopp i det iskalla vattnet lyckades jag i alla fall med. När jag stod där på stegen och skulle ta klivet ned på botten (som såg så nära ut i det klara vattnet) så blev det där doppet mer eller mindre ofrivilligt. Hade jag insett hur djupt det var hade jag nog aldrig släppt taget om stegen!

arjeplogsfjällen

Men visst fiskade vi också, själv lyckades jag med bedriften att få en fin öring och två rödingar. Tillsammans fick vi tillräckligt med fisk för att kunna äta en middag allihopa på sista kvällen.

fjällfiskeFjällöring

Våra dagar var ungefär helt perfekta och även om det inte är den sortens semester man åker på varje år så ser jag framemot att göra något liknande snart igen. Helikoptertransporten var en riktigt häftig upplevelse och känslan av att inte behöva (kunna) använda mobilen på flera dagar var riktigt avkopplande.

miekaksjön

Ila som trivs som fisken i vattnet när hon får fjälluft i nosen var dock lite bekymrad över att behöva vara kopplad. Hon hade så gärna vilja springa efter riporna och sträcka ut benen över fjällen…

fjällhund

Well, det finns fler bilder och mer att berätta om resan så det finns risk att ni får stå ut med fler fjällbilder en annan dag! Nu måste jag börja packa för nästa resa…

fjällutsikt

Spara

Halvbra förberedelse inför vandringsäsongen

En (väldigt) strulande rygg sätter just nu käppar i mina hjul. Jag hade hoppats på att jag vid den här tiden skulle vara igång med en lättare löpträning och en liten dos av styrketräning inför den kommande vandringssäsongen.

Vi har en inplanerad fjällsemester i slutet av sommaren och jag tänker även hinna med minst en “vanlig” fjällvandring under sensommaren/hösten. Att vara tränad inför fjällvandringen gör upplevelsen mycket trevligare men just nu är långsamma promenader allt jag kan roa mig med.

Ännu är jag dock inte oroad för att jag inte kommer att lyckas skrapa ihop tillräckligt många mil i benen innan det är dags för fjällvandring men fråga mig igen om några veckor om inte ryggen slutat bråka!

fjällsemester

Den där fjällturen till våren på skidor

Jag hade nästan gett upp hoppet om den där vårturen på skidor till fjälls. Träningen har varit i princip obefintlig den senaste månaden och ska jag ut på tur vill jag vara väl förberedd. På förmiddagen idag tog jag och hunden en runda på längdskidorna längs skoterspåren. Nästan 12 kilometer skrapade vi ihop och visst var det tungt men också alldeles alldeles underbart! Jag fick känslan av att det kanske inte är helt omöjligt att orka med en tur på fjället.

Så i eftermiddag har jag googlat turtips och funderat på om jag verkligen vågar mig ut alldeles ensam på vinterfjället? Just nu funderar jag på sträckan mellan Kvikkjokk och Saltoluokta under början/mitten av april, vad jag har förstått skulle det kunna vara en lämplig tur för en nybörjare som mig?  Planeringen fortsätter således och jag behöver åtminstone få fler mil på skidorna i benen innan jag vet om jag ens klarar av en tur.

fjällturen vinter

Drömmen om fjällturen på skidor under våren lever än helt enkelt!

Min “första” fjällvandring

Året var 2010 och jag hade inte varit till fjällen på flera år, längtan att få fjällvandra var stor samtidigt som osäkerheten kring att vandra utan någon riktigt erfaren fjällmänniska fanns i bakhuvudet. Mina tidigare fjällvandringar hade främst varit i grupp, tillsammans med en ledare, under den utbildning jag gått i Åre sju år tidigare. Jag och vännen Jo hade pratat om att fjällvandra tillsammans och de ägde ett litet tält lämpligt för uppgiften.

Vi lyckades pricka in en ledig långhelg tillsammans och planerade en två nätters vandring längs Kungsleden mot Sarek. Så vi packade oss iväg tillsammans med varsin hund och efter några timmars bilkörning stegade vi ut på Kungsleden vid Kvikkjokk, målet var att komma in i Sarek och hitta en lämplig plats att övernatta på längs vägen.

Eftersom att vi inte hade så många dagar att tillgå så blev det en “fram och tillbaka vandring”. Två tältnätter varav den första blev när vi äntligen kom oss fram till STF-stugan Pårte efter ca 17 kilometers vandring från parkeringen i Kvikkjokk. Under den andra dagen fortsatte vi efter Kungsleden genom den orörda tallurskogen mot Aktse ett par timmar innan vi vände om och vandrade samma väg tillbaka.

Jag är inte så förtjust i att vandra samma väg flera gånger men när man vandrar i fjällen så är faktiskt upplevelsen en helt annan när man vänder och vandrar den andra vägen. Vi passerade Pårtestugan och vandrade tills dess att vi hittade en lämplig tältplats för vår andra natt.

Fjällvandring kungsleden Fjällvandring hängbro myggskydd packning fjällvandring Fjällvandring sarek tältplats fjällvandring utsikt fjällvandring vandrare

Så här i efterhand så glömmer man lätt de negativa sakerna och minns med glädje hur underbart det var men jag kan faktiskt komma ihåg hur jobbigt det var med alla mygg och knott. Ila som inte var så gammal vid tillfället var väldigt stressad och besvärad av alla insekterna och jag fick täcka henne med regnponchon när vi stannade för att äta. I slutet av vandringen hade jag också samlat på mig ett rejält skavsår på hälen och jag minns den befriande känslan när man äntligen kunde ta av sig vandringskängorna när vi satte oss i bilen igen på parkeringen i Kvikkjokk.

Det blev en fjällvandring som gav mersmak även om vi aldrig tog oss upp på kalfjället. Två år senare gjorde jag min nästa fjällvandring, då tillsammans med min mor.

Fjälltur på skidor om våren

I flera år har jag drömt om att göra en tur på längdskidor i fjällen under vårvintern. Och lite i smyg planerar jag för att eventuellt kunna utföra en fjälltur på skidor under den här våren. Eller smyg och smyg, jag har ju satt upp det på min lista över mål för 2016… Jag hoppas att det blir av men jag vet att det kräver en del förberedelse och jag är ännu inte säker på om jag kommer att fixa det. Förmodligen blir jag ensam, eller hunden ska såklart med. Jag har ingen aning om var jag ska förlägga min tur men jag tänker att jag har några månader kvar att planera för den. Eftersom att jag inte direkt har någon vinterfjällvana eller några större erfarenheter att åka skidor på fjällen om vintern så tänker jag att det måste bli en tur mellan stugor efter en vältrafikerad (och väl skyltad) led till att börja med.

Fjälltur

För vad som känns som hundra år sedan gick jag en ettårig utbildning i Åre där vi bland annat gjorde en lite längre fjälltur på skidor. Det enda jag minns av den var att det var sjukt jobbigt och läraren hela tiden sa “Det är bara en liten bit kvar nu!”. Min skidteknik var urusel och ryggsäcken var tung och satt dåligt på ryggen. Jag vet inte hur många gånger jag ramlade. Vi övernattade i en STF stuga och på sista dagen tog vi oss upp på en “kulle” och kunde sedan glida på skarsnön nedför hur länge som helst, solen gassade och känslan var underbar!

Till att börja med behöver jag hinna få några mil på skidor i benen, jag behöver träna på att åka skidor med ryggsäcken och jag måste hitta en lämplig tur att åka också!

Hos Fjällsäkerhetsrådet finns en del praktiska tips att läsa inför skidturen i fjällen.

Fjällvandring i Arjeplogsfjällen – Guijaure

Dag 1. Silvervägen – Guijaure

Strax efter klockan 12.00 på lördagen kom vi äntligen fram till Vuoggatjålme, mamma, jag, Nova och Ila. Vi hittade platsen där stigen upp mot kalfjället skulle börja och parkerade bilen. Tog på oss kängorna, kopplade fast klövjeväskan på Ila och sen upp med de tunga ryggsäckarna på ryggen. Alltså jag måste faktiskt säga att jag är riktigt nöjd med ryggsäcken, trots den drygt 18 kg tunga packningen så har ryggen klarat sig och även om jag har blåmärken på höfterna från “avbärarbältet” så var det aldrig riktigt olidligt.

Guijaure

Vi började traska efter den väl markerade stigen upp mot kalfjället. Enligt skylten vid starten så skulle det vara 15 km fram till Guijaure, vårt mål för dagen. Jag har lite svårt dock för att avståndsbestämma sträckor när man går terrängen. Vet att man går ca 3km/h men terrängen varierar ju så mycket och man stannar för att njuta av utsikten osv. Vi åt i alla fall en sen lunch mellan två små tjärnar när vi kommit upp på kalfjället. En liten smitningsolycka på Ila när hon lyckades koppla lös kopplet från klövjeväskan och springa efter några renar. Tur att hon inte bar på så mycket vattenkänslig packning…

Klövjeväska hund

Efter lunch mötte vi två vandrare, de var de enda människorna vi såg på hela turen. Ila fick vara lös och sprang som en virvelvind över fjällvidderna. Nova som var lös mest hela tiden höll inte riktigt samma tempo som sin yngre och lättare kamrat.

Fjällvandring hund

Efter några timmars vandring på kalfjället kom vi till en bro, som ni kanske vet så har mor min och jag ingen direkt större förkärlek till broar överhuvudtaget. Den här bron skulle dock inte vara några problem att ta sig över, den var av trä och varken lång eller smal. Men vattnet som porlade under bron var varken strömt eller djupt så vi vadade istället.

Guijaure

Under hela dagen hängde ett mörkt regnoväder framför oss över fjällkedjan i horisonten. Tunga moln som bäddade in de högsta topparna. Än så länge klarade vi oss torra. Vi kunde se dalgången där vårt mål för dagen låg och kände sakta men säkert att vi i alla fall kom närmare.

Fjällvandring Guijaure

Vi tog en paus och åt lite ölkorv, tog av ryggsäckarna en stund. Hälsade på en helikopter som passerade över våra huvuden. Fortsatte traska ett par timmar när vi känner att regnet inte är långt borta. På med regnkläder och regnskydd över ryggsäckarna. Jag kopplar hunden i klövjeväskan igen. Om vi inte hade fått syn på sjön Guijaure när regndropparna börjar komma så kan de hända att de följande två timmarna hade blivit riktigt tunga. Nu visste vi i alla fall att vi inte hade så långt kvar. Lagom tills det slutar regna så är vi nästan framme. Vid Guijaure finns en stuga där man för en billig liten peng kan låna ett öppet utrymme. Tanken var att vi kanske kunde gå in där och laga middagen innan vi slår upp tältet. Försöka torka kängorna osv.

Guijaure

Vi fick dock styra om planerna när vi stötte på en hängbro modell mindre. Så nära men ändå så långt i från. Vi hade egentligen inget behov av att passera bron eftersom att vi skulle gå åt andra hållet den följande dagen så vi bestämde oss för att leta reda på en tältplats istället. Nu var vi både trötta och ganska hungriga. Letade reda på ett vattendrag där vi kunde hämta vatten och hittade till slut en plats i skogen att slå upp tältet på. Stekte pannkaka och bacon till middag, drack en kopp kaffe och en kåsa vin innan vi somnade som stockar till hundarnas snarkningar.

Dag 2. Vandring längs Ruonekjåkka

Vi vaknade på morgonen av en regnskur. Klockan var inte så mycket så vi låg kvar i tältet tills det passerat. Åt frukost och packade ihop. Målet för dagen var mest att njuta och göra morgondagens vandring lite kortare. Vi skulle följa dalgången längs Ruonekjåkka ned mot Vuoggatjålme en bit och slå läger på lämplig plats. Förmiddagen var ganska molnig, några mindre regnstänk och vi såg låga moln passera i dalgången.

Fjällvandring moln

Efter en regnskur så stannade vid ett vattendrag och gjorde lunch. Knöt fast golvet från tältet som regnskydd mellan några fjällbjörkar ifall att det skulle komma regn ur molnen som passerade.
När vi sen fortsatte att gå så höll vi ögonen öppna efter en lämplig tältplats. Tog skydd under en lite större björk när det kom en störtskur sen kom vi fram till bron där leden delar sig och går vidare mot Laisstugan. Här tappade vi för en stund leden, riktigt dåligt skyltat och kartan stämde inte med verkligheten. Om inte mammsen varit lite förnuftig så hade jag nog knatat ospårat för att leta upp leden här och det hade förmodligen blivit en väldig omväg. Till slut hittade vi i alla fall en led, även om den var markerad med ett annat namn än vad vi väntat oss så följde vi den.

FJällvandring Guijaure

Ibland tittade solen fram och det var riktigt skönt att kunna ta av sig regnkläderna. Vi pausade på en öppen plats där man plötsligt fick mobiltäckning. Smsade hem och mamma som har mobilmodell äldre med ett batteri som pallar ringde hem till pappa.

Gordon Setter

Vi hittade en liten jokk där vi kunde börja leta lämplig plats att slå upp tältet. Det visade sig att det inte var det allra lättaste att hitta en plan och något så när lutfri plats. Vi beslutade oss för att slå upp tältet precis bredvid leden, det skulle säkert ändå inte passera någon där det närmsta timmarna…

Fjällvandring tält

Vi hämtade vatten och lagade middag. Rökt älgkött i tortillabröd med orientdressing till. Det smakade ljuvligt tillsammans med en kåsa vin. Efter att ha druckit kaffe och plockat ihop var vi hyffsat trötta, klockan var ändå inte mer än halvåtta på kvällen. Hundarna var om möjligt ännu tröttare och ville inget hellre än att krypa ned i tältet. Så efter att ha stretchat (eller det var mest mamma som stretchade, jag borde nog också ha gjort det) och lagt in allt som kunde bli blött så kröp vi in i tältet. En ordentlig regnskur vaggade oss till en tidig sömn.

Kaffe

Dag 3. Ned till Vuoggatjålme

Eftersom att vi somnade alldeles för tidigt igår så vaknar vi redan på natten någongång av att Ila ligger och slickar på ett skavsår hon fått av klövjeväskan. Somnar om några gånger och gör morgon alldeles för tidigt egentligen. Tältet är ganska blött när vi kliver ut, dels från den fuktiga luften och sen all kondens mellan ytter och innertält. Vi gör frukost, idag äter jag gröt och fruktsoppa och ett par frallor med mjukost. Diskar lite lätt och börjar packa ihop alla grejjor. En timma senare syns det knappt att vi haft lägerplats precis vid leden och jag tar på mig mina blöta sockar och sticker ned de blöta fötterna i dygnsura vandringskängor och snörar igen så gott det går.

Kängor

Till nästa vandring behöver jag nya kängor!

Vi börjar gå det som ska bli den sista sträckan till bilen, vi räknar ut att vi gått ca 12 km under gårdagen och borde ha ca 13km att gå idag. Regnkläderna lämnar vi i ryggsäckarna, solen skiner inte helt men det verkar inte finnas några regnmoln på ingående i alla fall. Det märks att vi är påväg ned från fjället, vegetationen blir tätare och björkarna högre. Stigen vi vandrar efter är riktigt mysig och bjuder på härliga vyer bitvis.

ruonekjåkkaRuonekjåkka

Efter några timmar hör vi vattenfallet där jokken vi följt efter i nästan två dagar mynnar ut i sjön Sädva. När vi kommit ned på samma nivå som sjön stannar vi för lunch. Nu är benen helt slut och eftersom att huvudet vet att vi inte har så många timmar och kilometer kvar så känns kroppen ännu tyngre. Jag är inte alls sugen på att äta ännu en pastapåse till lunch utan vi äter bara några smörgåsar, den sista chokladkakan och lite jordnötter.

Den sista delen av vandringen längs sjöns kant kommer att bli det som förmodligen är vandringens tyngsta sträcka, inte för att den är tunggådd utan mest för att kroppen är tung och det är frustrerande när det känns som att sjöhelvetet aldrig tar slut. Vi blir törstiga av att höra vågorna skvalpa mot den steniga stranden och stannar flera gånger för att dricka det friska fjällvattnet. Några renar går före oss på stigen och håller hundarna lagom pigga. Den sista biten ligger kameran tryggt nedpackad i väskan och vi lyfter benen så högt vi kan över stock och över sten. När vi till slut når bilen, hyffsat trötta, parkerar hundarna fort på sin plats och somnar direkt. Vi tar av oss strumpor och skor innan vi påbörjar den drygt tre timmar långa bilfärden hem.

Fjällvandring hundar

Fjällvandring i Ammarnäs

Här kommer ett utdrag ur min dagbok från några dagars fjällvandring i Ammarnäs tillsammans med min mor under sensommaren 2012.

Dag 1 – Ankomsten till Ammarnäs

Vi kom fram till Ammarnäs halv fem på eftermiddagen efter 30 mil i bil. Ett stopp i Arvidsjaur där mor åt på Sibylla och Ila åt en Marabo chokladkaka, 200 g med Daim, i bilen under tiden. Jag drack en kopp kaffe. Vi provianterade på Ica och lånade en toalett innan vi fortsatte.
Nyckeln till stugan vi hyrt hämtade vi ut på Ammarnäsgården. Åt lite medhavd västerbottenspaj med hemmagjord broccoli samt drack kaffe och ett glas vin när vi kommit fram och packat oss in i stugan. Gick ut för att “reka området” och tog en tur längs Kungsleden uppför skidbacken till en fin lite tjärn.
Ammarnäs tjärn
Ca 8 km, 2½ h, tungt i benen att gå nedför slalombacken igen. Ila sniffade fågel(?) stupiett och vi försökte se efter kantareller. Det sägs vara ett dåligt svampår pga. den sena sommaren, men är det sanningen? Eller vill folk bara inte avslöja sina skatter?
En härlig promenad fick vi iallafall och blev inte blöta av den regnskur som kom. Fina vyer från toppen av skidbacken trots den molniga väderleken.
Ammarnäs hund
Tillbaka i stugan kolhydratladdade vi med lite choklad och chips tillsammans med några glas vin. Slog igång tv’n, den fantastiska apparaten med de tre kanalerna. 1:an, 2:an och SVT24! Såg ett avsnitt av en tvådelad serie om något gisslandrama i Indien. Fäjsbookade lite från mobilen med sjukt dålig täckning och sen är det dags att sova.
kl 22:40, Go Natt! / Sandra
Ps. När man inte är hemma får hunden sova i sängen! ♥
Ammarnäs ledkryss

Dag 2.- Dagstur till Stabburet

Vaknade tidigt av en orolig hund. Med tanke på vad hon åt igår så var det ju bara att stiga upp. En pinkrunda med båda hundarna lättade upp de tunga benen och den stela kroppen. Fil & müsli till frukost sen packade vi väskan, och glömde såklart packa den viktiga chokladbiten. 08:10 var vi igång. Vi vandrade den steniga och hyffsat branta backen upp till tjärnen där vi vände igår. Efter ytterligare en timma i fjällbjörkskogen nådde vi en bit kalfjäll. Där pausade vi på en topp och drack kaffe.
Ammarnäs stig
Vi såg en stor hjord med renar komma över fjället. Stod och begrundade deras graciösa sätt att ta sig an terrängen. Fortsatte sedan ned i björkskog igen. Nova fick vara lös bitvis. Ett otroligt landskap och nu var inte stigen så stenig längre. När vi kom upp på kalfjället igen insåg vi hur lång en liten sträcka på kartan egentligen är. Vi gick och gick efter den väl upptrampade Kungsleden, såg några döda fjällämlar men absolut inga kantareller.
Ammarnäs Renhjord
Ammarnäs Kungsleden
När vi kom till en sjö (mindre tjärn kanske) som det skulle rinna en bäck från men bäcken var torr så insåg vi att det kunde vara långt till nästa vatten. Vi stannade vid tjärnen för lunch. Kokade en pastapåse som vi delade på tillsammans med ett mjukbröd med mjukost på. Drack upp det sista kaffet i den medhavda termosen.
Ammarnäs växt
Ammarnäs lunch
Funderade hurvida vi skulle hinna till det planerade målet Stabburet innan vi skulle bli tvungna att vända för att hinna/orka tillbaka också. Vi tittade på klockan och bestämde oss för att senast klockan 14:00 var vi tvungna att vända! Backa upp och backe ned över kalfjället. Renar både här och där. Hittade till slut stigen som vek av från Kungsleden ned till Stabburet med endast 1km kvar.
Ammarnäs ledskylt
Ammarnäs FjällsiluettAmmarnäs renhjord
Stigen gick ned i björklandet igen, många torra små bäckar. En geting flög in i mitt hår och när jag viftade bort den blev jag stungen. Aaaiiij!
En lite stund senare når vi stugan. Vackert som sjutton!
Ammarnäs Stabburet
Ammarnäs StabburetAmmarnäs Stabburet
Kikade in och sen en snabb pinkpaus. Klockan slog 14:00 och vi vände tillbaka. Mamma som gick bakom mig blev attackerad och stungen av en grupp getingar på samma ställe som mig. Jordgetingar ?? Som tur var så verkade vi ju då inte vara allergiska iaf! Mamma bar ryggsäcken och jag hade båda hundarna i bältet. När vi kom upp på Kungsleden igen mötte vi en ensamvandrare med stavar. När jag vända mig om såg jag att han hade svamp fastsatt utanpå ryggsäcken. Nån typ av sopp såg det ut som, inte kantareller iallafall! Hamnade bakom en grupp renar. Bestämde oss för att pausa när renarna vikit av.
Ammarnäs fjäll
Drack pulverkaffe och delade på den sista chokladbrowniekakan. Åt en mjukmacka med chorizoosten på. Nu  började skavsåren kännas efter en stund, benen blev tyngre. Snart kom vi till björklandet igen. När vi kom till den lilla toppen med kalfjäll där vi gjorde första pausen så satte vi oss ned. Ila som fått lite skavsår av sitt halsband lånade Novas halsband en stund men lyckades krypa ur det och tog sig en lite tur på fjället. Hon fick fortsätta ha sitt eget halsband när jag fick fast henne igen!
Ammarnäs Hundar
Nedförsbacke resten av vägen, tunga ben! Det är tungt att gå nedför och bromsa hela tiden, jag hade hundarna och mamma bar ryggsäcken. Efter tjärnen blev stigen ännu brantare och stenigare, den tycktes aldrig ta slut! Nova som hade hemlängtan drog mycket i kopplet och Ila letade fågel i varenda buske. Till slut kom vi ned till asfaltvägen. Benen kändes som bly när fötterna tog i asfalten!
Väl tillbaka i stugan slet vi av oss skorna, fötterna blev lyckliga! Åt choklad och drack vatten, tog en skön dusch och åt gårdagens paj till middag igen. Trötta hundar slocknade efter att de fått i sig mat. Satte oss i soffan med fötterna i högläge och ett par glas vin. Mamma somnade i fåtöljen trots att hon sagt att hon skulle hålla sig vaken till 21:00.
En otroligt härlig dag, 30 km och 11 timmar på fjället med härligt väder, en växlande molnighet med solglimtar. Vackra vyer och en promenad som absolut gav mersmak. Imorgon tar vi Kungsleden åt andra hållet, om vi inte stöter på en hängbro…
Go natt!! /Sandra, med ont i fötter och kropp! kl. 22:00

Dag 3 -Aigertstugan

Just tillbaka från en pinkrunda med hundarna på byn. Vi måste ha sett ut som två riktigt gamla kärringar där vi stapplade runt på stela ben. Vaknade strax före sju i morse. Åt frukosten och packade i ordning för avfärd. Idag glömde vi inte godiset! Ila fick ta på sig sitt nylonhalsband för att skona halsen. Vi tog bilen genom byn och över Tjulån (?) till parkeringsplatsen vid Kungsledens “start”. Så slapp vi gå 2 km på asfalt (enkel väg) kände som en bra idé att slippa gå dem på tillbaka vägen iaf.
Ammarnäs Aigert
Påbörjade vandringen mot Aigertstugan 08:20 till en början längs en fyrhjulingsväg. Nova fick vara lös och mamma bar packningen. Vi gick i gammal granskog och snart svängde Kungsleden av och smalnade till en stig. Fint spångad över blöta partier som nu var nästan torrlagda. Spanade lite efter svamp men utan resultat. Så närmade vi oss den första bron av två som vi sett på kartan. Eftersom vi båda lider av hängbrofobi så sa vi redan innan att eftersom att broarna var så tidigt på turen så kunde vi ju alltid vända om ifall att det såg läskigt ut.
När vi kom till första bron som faktiskt var bred, stabil och fin så tvekade vi aldrig. Bestämde oss direkt, tog sats och gick raskt över! Inga problem förutom att Ila fastnade lite med ett bakben mellan “spjälorna”. Vad som inte syntes på kartan, om man inte synade den rejält, var att det egentligen var två bäckar (och två broar). Nästa bro gick också bra. Kunde tillochmed nästan stanna och fota mitt på.
Ammarnäs bro
Ammarnäs Vattenfall
Nu var det bara en bro kvar. Enligt kartan kunde det vara lite mer kuperat vid den bron men vi kunde ju alltid vända! Vi vandrade ur den kuperade granskogen och in i mer björkskog. Snart började man höra ljudet av en fors…  Det första man såg av “bron” var ett staket, typ renstängsel som satts upp som “fallskydd”.
Ammarnäs Bro
Jag tvekade men mamma sa att vi skulle titta rakt fram och bara gå. Själva bron såg lika stadig, bred och fin ut som de tidigare broarna, men lite längre. När vi kom lite närmare så kunde man inte undgå det vackra vattenfallet på vänster sida, övre sidan. Titta INTE ner! Och titta INTE till höger!! Vi bara går sa mamma, ja jag kunde ju inte vara sämre. Tog täten med hunden kort i kopplet och blicken framåt.
Ammarnäs Vattenfall
Ammarnäs Hjortron
Vi överlevde!! Stannade på andra sidan och fotade “uppåt”, tittade aldrig åt andra hållet… Det såg alldeles för brant ut! Leden fortsatte i en kuperad björkskog, liknade en regnskog. Hög växtlighet på marken med höga lila blommor och ibland ormbunkar. Snart blev björkarna lägre och så också växtligheten. Terrängen fortfarande kuperad med både upp och nedförsbackar. Vi närmar oss kalfjället men först går vi längs en stenig kant med en myr på övre sidan. En spång över myren fortsatte upp mot kalfjället. Massor med hjortron som inte mognat färdigt. En sista uppförsbacke och vi var på kalfjället. Började just undra hur länge det var kvar till stugan när landskapet öppnade sig och en otrolig vy visade sig. Solen sken igenom molnen mot ena fjällsidan och där såg vi Aigertstugan. Sjukt vackert!!
Ammarnäs fjällvyAmmarnäs aigertstugan
Mötte stugvärden när vi kom ned till stugorna. Pratade en stund och satte oss sen ned för att äta lunchen. Vandringen upp tog oss 2 tim och 34 minuter, drygt 7 km. Åt en pastapåse, drack kaffe och åt en kaka. Efter en dryg timmas rast lånade vi toaletten och började vandringen nedåt.
Aigertstugan
På nedvägen mötte vi många vandrare både par & ensamvandrare. Svenskar och utländska, unga och gamla…
Vängen tillbaka till bilen kändes lättare än vi tänkt oss den. De branta uppförsbackarna var inte så farliga nedför ändå. Berodde detta på våra hyffsat lätta ben eller att vi faktiskt upplevt värre tidigare? Alla broar gick bra. Mamma tittade ned på den första (den vi passerade sist på uppvägen). Tydligen var det ett högt vattenfall under bron, jag vågade inte titta…
Vi var nere vid bilen runt 14:30, det kändes iaf som att nedvägen gick fortare.
Ammarnäs Tistel
Åkte tillbaka till stugan, drack kaffe och åt upp godiset som var kvar. Vilade benen och lättade ryggsäcken, sen åkte vi till affären och köpte choklad, ostkrokar och bviskvirer till kvällen. Körde mot Tjulträsket och stannade efter vägen för att titta efter kantareller. Ingen lycka… Tillbaka i stugan stekte vi palt till middag och drack vitt vin till! =)
Trött hund
Vi som tänkt äta en middag på värdshuset el. dyl orkade inte ta oss dit, palt var minst lika bra! Vilade oss en stund innan vi tog kvällspinkrundan med hundarna. Imorgon beger vi oss hemåt efter att vi städat ur stugan. Vi har haft tre riktigt härliga dagar med otroliga vyer och miljöer. Förmodligen gör vi om det ett annat år…!
Go Natt! /Sandra 22:31