Drömmen om eget lökpulver

Jag går igång lite på det här med att vara självförsörjande på sånt som man kan odla. Visserligen har jag väldigt långt kvar tills vi är helt självförsörjande på något grönt överhuvudtaget men steg för steg tänker jag ändå att vi ska närma oss någon typ av självförsörjande. Löken är nog en av de grödor jag kommit längst med, mest tack vare att den är så tacksam att lagra.

I år odlade jag gul lök i en hel pallkrage och skörden blev hyffsat stor. Jag förvarar löken i ett emaljkärl i skafferiet och den håller sig fräsch så länge lagret räcker. Här har jag skrivit ett blogginlägg om årets lökskörd.

En del av skörden, de lökar som var lite skadade eller såg ut att inte kunna klara av att lagras länge, plockade jag åt sidan innan jag lade resten i skafferiet. De skulle nämligen få bli testpiloter till mitt eget lökpulver.

Så här gjorde jag eget lökpulver

Löken skalades och skivades i tunna, ungefär lika stora, skivor innan de åkte in i torken. Jag torkade dem på ca 45 grader tills dess att de var kruttorra. Sedan krossade jag den torkade löken i morteln tills dess att allt blivit pulver. Jag silade pulvret genom en sil och fortsatte mortla tills dess att allt kunde passera genom silen. Lökpulvret sattes sedan i en väl rengjord glasburk i väntan på användning.

Torkad lök

Så nu står den där i skafferiet, burken med mitt eget lökpulver. Tanken är att använda det som smakförstärkare i grönsaksdipp eller tacokrydda. Ser framemot att experimentera med det under de kommande månaderna och till nästa år vill jag så klart göra ännu mer lökpulver…!

Eget lökpulver

Plocka svamp i mitten av november?!

I vad som verkar vara historiens varmaste november så blev jag lite sugen på att se om det fortfarande gick att plocka trattkantareller här i norrbotten. Vi har haft nästan tre decimeter snö tidigare under oktober men på de allra flesta håll är den snön sedan länge smält. Jag har haft en bra trattkantarellsäsong redan och plockat allt jag behöver och lite till, men ändå ville jag liksom bara se om det verkligen var så att man kunde plocka trattisar den 16 november år 2020.

Svampkasse

Så jag tog min nya svampkasse med mig till min nyfunna trattkantarellskog. Visst var det lite blött i skogarna, inte så konstigt efter de senaste veckornas regnande men ingen snö så långt ögat kunde nå. Och nog fanns det fortfarande svamp i skogen! Många av väldigt fin kvalitet till och med! En del av dem var ganska blöta och sladdriga men jag blev förvånad över hur fint de klarat sig. Det var nästan som om det faktiskt ploppat upp nya svampar den senaste tiden.

Trattkantarell

Det bästa med att leta och plocka svamp så här sent på säsongen är att alla de gula löven hunnit bli bruna och “stör” inte längre ögat när man söker svampen. Blåbärsriset har dessutom tappat sina blad så vegetationen på marken är glesare. Svampen är lättare att se helt enkelt, om man är ute mitt på dagen vill säga. Mörkret kommer fort den här tiden på året så det gäller att hålla koll på vart i skogen man är!

I och med dagens svampplock tror jag att jag är redo att stänga årets svampsäsong, eller hinner jag möjligen plocka lite mer trattisar till helgen?

Om att utöka sina odlingsytor

Ständigt denna platsbrist i odlingarna, hur kan man maximera sin skörd med den yta man har att tillgå och hur utökar man ytan utan att det ska bli för mycket jobb?

Jag har funderat fram och tillbaka i flera år nu känns det som, ska jag plocka bort pallkragarna och göra ett enda stort friland av ytan eller ska jag utöka antalet pallkragar? Det blev det senare. För mig överväger fortfarande fördelarna av att ha upphöjda odlingslådor i mina odlingar.

Innan säsongen drar igång
Så här såg mina pallkragar ut 1a maj 2020

Så innan odlingen satte igång på riktigt tillkom den femte pallkragen där jag blandade bokashi med lövkompost och senare planterade lite blandade grödor där i. Lagom tills att de fem pallkragarna blivit målade i en enhetlig färg så tillkom även den sjätte pallkragen. Den sjätte är har inte hunnit bli odlingsbar ännu men blir ett välkommet tillskott till nästa års odling. Jag har under den senare delen av säsongen slängt trädgårdsavfall i den och lagom till att jag stängde ned odlingarna kastade jag på lite jord och blandade ned lite bokashi för att bädda för det kommande året.

Odlingsytor

Det finns en tanke om att gräva upp en del yta i gräsmattan och plantera hallonbuskar inför nästa år också, jag har bara inte berättat det för han som oftast klipper gräset ännu. Jag har ju halvt ovetandes odlat hallonplantor under det här året och de behöver verkligen flytta någon annanstans. Vi får se till våren om det projektet blir av eller inte.

Odla i pallkragar

KarlJohansvamp 2020

Året svampsäsong började tidigt. Redan i den senare delen av juli började jag pocka KarlJohan här uppe i norrbotten, så tidigt har jag aldrig plockat innan. Jag smög lite med det också, vågade inte visa på instagram att jag plockat svamp eftersom att jag ville hinna plocka lite själv innan alla andra kom till skogen för att plocka.

Men det dröjde inte länge till folket hittade ut och mina svampställen var inte längre bara mina. I år har det varit otroligt mycket folk i skogarna som plockat bär och svamp känns det som och jag har blivit tvungen att leta nya platser att hitta svamp på. Jag tycker i och för sig att det är rätt så kul att leta nya svampställen och ännu roligare att fler folk hittar ut i skogarna!

Karljohansvamp

I slutet av juli plockade jag ganska mycket KarlJohan, både på gamla och nya ställen. Sedan kom en riktigt torr period och det kom inga nya svampar, de som kommit torkade snabbt ut och blev ofräscha. Jag gjorde några försök att hitta mer KarlJohan men det lilla regn som kom ibland var inte tillräckligt på mina svampställen. Efter det slutade jag leta KarlJohan och siktade in mig på andra svampar istället. Men jag hörde talas om de som plockat KarlJohan här i norrbotten ändå in i oktober i år! Den varma hösten har sannerligen gett en lång svampsäsong!

Liten karljohansvamp

Den svamp som jag ändå lyckats plocka har jag till största delen torkat. Jag delar svampen i mindre bitar och fördelar ut i torkollorna, torkar den på ca 40 grader tills dess att alla bitar är helt torra. Och just det där med att få dem helt torra tycker jag är lite svårt. Jag har misslyckats ett par gånger och trott att svampen var torr, satt den i en glasburk som jag ställt i skafferiet. När jag sedan öppnat burken efter en tid så visar det sig att någon av svampbitarna inte var helt torr och det luktar urk från hela burken.

Torka Karljohansvamp

Den svamp som inte åkt in i torken har jag förvällt i en stekpanna (kokat ur vattnet) och sedan frusit in i plastpåsar. Perfekta att plocka fram i vinter till en pastasås!

KarlJohansvamp

En magisk skog

Under det här året har vi vidgat våra vyer en hel del i skogarna runt omkring. Det blir så lätt att man alltid åker till samma platser och går efter samma stigar. Men i år har vi testat nytt. Åkt efter vägar vi aldrig färdats efter tidigare och hittat flera nya guldkorn.

Jag har också hittat en riktig pärla med gammal mysig skog, faktiskt alldeles bredvid en skog jag trampat mycket i de senaste åren. Jag vet inte varför jag aldrig tidigare svängt in i den här skogen men i år gjorde jag det och har sedan återkommit till den skogen flera gånger, så klart.

Gammal skog

Förra måndagen behövde jag hämta en stor portion energi och bestämde mig för att utforska den gamla skogen lite mer. Jag satte björnfrossan åt sidan och promenerade djupare in i skogen än jag varit tidigare. Och jag blev rejält belönad när jag kom till en liten glänta där solens strålar mötte morgondimman som höll på att lätta.

Dimma i skogen

Det var som att jag kommit till platsen där älvorna dansat under morgontimmarna. Helt magiskt!

Jag hoppas att just den här skogen får stå kvar i många år till, jag vill upptäcka varje vrå i den och ta del av lugnet den skänker!

Solstrålar

Allis gillade mest den lilla bäcken som rinner genom skogen, hon är helt omöjlig att hålla borta från vatten! Även i oktober när temperaturen är närmare noll!

Hunden som älskar att bada

När jag stängde växthuset 2020

Det här året har verkligen inte varit något vanligt år någonstans känns det som. Vädret har inte varit som en vanlig sommar och odlingsåret har varit annorlunda det med. I växthuset har jag kört extravärme i princip hela sommaren. Och så sent som den 20 september stängde jag av värmen och tömde växthuset på de grödor som fanns kvar.

Tomatplantorna plockades av och komposterades, alla omogna tomater fick komma in på en bricka för eftermognad.

Gröna tomater

Gurkplantorna plockades ned, och faktiskt fanns det ett par gurkor som fortfarande gick att äta. Annars så är det inte särskilt goda den här tiden på året.

Kapkrusbärsplantorna, jag hade två i år, hade fortfarande ganska mycket omogna bär på sig. Jag plockade de mogna bären och resten åkte till komposten. Man får liksom välja lite vart man ska lägga sin energi känner jag.

Växthus

En melonplanta var också kvar men den stackars lilla cantaloupemelonen var inte alls mogen för skörd. Den kanske hade hunnit mogna om jag fortsatt köra värmen i växthuset ett par veckor till…

Sett över hela säsongen får jag ändå vara nöjd med odlingen i växthuset det här året. Gurkorna kom igång sent men har sedan levererat bra, majsen blev en flopp i år igen, och melonerna levererade hyfsat. Hemmaodlad honungsmelon kan vara något av det godaste som går att odla?

Honungsmelon

Tomaterna har gett en generös skörd och där har jag inte mycket att klaga på. Däremot tänkte jag ta en lärdom från årets tomatodling, nämligen att tänka mer på vilka sorter jag odlar nästa år. I den här familjen gillar vi körsbärstomater mer än “vanliga” tomater, och den yngsta av oss tycker inte om de gula tomaterna. Om jag nu kommer ihåg att tänka på det när jag sitter där i mars och pillar ned fröer i jord villsäga?!

Mogna tomater

En pallkrage full med lök

Trots att jag inte är någon lökälskare så odlar jag ändå gul lök sedan några år tillbaka. Lök går alltid ned i matlagningen och den är rätt så tacksam att lagra under längre tid. Till i år köpte jag en påse sättlök, satte några egna från frö och sedan hade jag kvar några lökar från i fjol som jag satt från frö men som inte hunnit växa till sig tillräckligt för att gå till matlagning. De senare satte jag i jord i år igen. Tyvärr blandade jag ihop “köpes sättlöken” och de egenodlade så jag har ingen aning om det blev något av mina egna. De jag satte från frö i år kommer att bli sättlök till nästa år igen.

Egenodlad lök

En av fördelarna med att odla i pallkrage är att man kan odla rätt så tätt, tätare än vad odlingsanvisningarna för grödan säger, om man har bra med näring i sin jord. Och det har jag. Därför satte jag väldigt mycket lök i samma pallkrage!

Löken är redo att skördas när blasten lägger sig sägs det, jag skördade dem i slutet av juli och sedan har de fått ligga några veckor utomhus och torka. När blasten torkat klippte jag bort den och tog in löken till skafferiet. Vi får väl se hur länge den räcker, just nu har jag inte tillräckligt med yta i odlingarna för att odla lök i större mängd.

Torka lök

När jag lite ovetandes odlade hallonbuskar

I år har jag drivit upp en buske hallon i min ena odlingskrage nästan utan att veta om det. Tror att den växte där redan i höstas och jag lät den stå kvar, för jag gillar ju hallon och skulle gärna odla dem om jag hade mer yta att göra det på. Att odla hallon är egentligen helt onödigt på min odlingsplätt eftersom att hallonen växer i överflöd på andra sidan tomtgränsen, men en del av mig vill ändå odla hallon.

Hallonplanta

Egentligen börjar den här hallonhistorien ganska långt tillbaka i tiden. Jag har nämligen haft en hallonbuske i flera år, den har bara inte mått så bra.

För flera år sedan när jag jobbade i en butik som bland annat sålde plantor så råkade det följa med en hallonplanta, som inte mådde så bra, hem till mig. Jag grävde ned den i gräsmattan i ett hörn av tomten. Den har stått där i flera år utan att växa eller ge några bär men den har ändå alltid haft lite liv i sig. Trots att den blivit klippt av både gräsklippare och grästrimmer.

Nåväl, i våras när jag insåg att jag odlade en självsådd hallonplanta i min odlingslåda så grävde jag upp resterna av den misshandlade hallonplantan och satte ned den i odlingslådan tillsammans med den självsådda och nu har de minsann vuxit tillsig båda två. Och behöver flyttas, eller kastas, men jag tänker mer på det första. Så frågan är om jag ska gräva en lite större grop i gräsmattan och påbörja min hallonodling på riktigt?

Självsådd hallonplanta

Årets odlingsmissar

Odlingsåret är inte helt slut ännu, eller åtminstone återstår delar av den roligaste delen med odlingen: att skörda. Men det hindrar ju inte att jag skriver om mina misslyckande det här året.

Vi börjar med vitlöken. Den som jag varsamt satte i jord förra hösten och i våras kunde konstatera att det bara var några stackars lökar som klarat vintern. Jag flyttade försiktigt om de levande lökarna till en egen del i pallkragen för att kunna nyttja resterande del till att odla annat. Men någonstans gick det fel, inte en endaste vitlök har jag skördat, allt dog. Vet inte riktigt vad som är orsaken till att det gick åt skogen. Behöver kanske analysera det eller så gör jag bara ett nytt försök nästa år igen?

Det finns fler misslyckande i årets odlingar. Sockerärten är ett av dem. Jag skyller på den kalla sommaren och till den skaran lägger jag även salladen som inte alls ville gro ute i kragarna.

Sen har vi följetongen med majsen som jag envisas med att odla varje år i hopp om att jag ska få till det. Men, det gick inget vidare det här året heller. Av de ca 30 frön jag satte så blev det två (!) plantor som hamnade i växthuset. De växte sig stora och fina och satte kolvar. Jag hjälpte till med pollineringen så mycket jag kunde och allt såg bra ut tills skördetiden närmade sig. Plantorna var fulla med lus! De två stackars majskolvarna var bortom all räddning och jag fick kasta det på komposten. Nytt försök nästa år igen, jag ska minsann ha majs i mina odlingar!

Odla majs i växthus

Trädgårdshelg

Eftersom att värmen verkar utebli har jag inte vågat sätta ut mina plantor i växthuset ännu. Däremot har jag spenderat helgen med att förbereda och utöka mina odlingsytor. Fyra pallkragar ska bli till sex men jag hade inte tillräckligt med kragar så den sjätte får vänta.

Odlingsytor

Har blandat gammal lövkompost med bokashi och satt ett lock över kragen för att inte fåglarna (eller hunden) ska vara där och gräva. Pallkragarna behöver kanske få sig en omgång färg så det inte ser så skruttigt ut. Det får bli lite senare när tid och lust infinner sig. Kommer i vilket fall som helst att bli finfint med mer odlingsytor utomhus, nu behöver jag inte kompromissa om vilka grödor som ska få mest plats!

Odlingsbänk

Den långa odlingsbänken utanför växthuset, som sparrisen huserar i, ser alltid så sne´och vind ut på våren innan tjälen har gått ur marken helt. Här har jag rensat ogräs i helgen och svurit över att jag inte satte markduk när jag grävde rabatten! Så typiskt mig att tro att det ska gå att gena i svängarna…

I växthuset håller jag som mest på med att förbereda en odlingsbädd. När vi satte upp växthuset för nio(!) år sedan var jag för snål för att köpa jord till alla odlingsbäddar och ville testa odla i sand. Så den längsta odlingsbädden fylldes med sand istället för jord. Jag odlade tomater i sand under några år sedan byggde vi trall över bädden och jag odlade i hinkar istället.

I fjol tog jag bort trallen delvis och satte jord där jag planterade tomaterna. Men nu ska allt bli jordbädd och jag gräver bort sand så gott det går för att kunna fylla på med mer jord. Tänker att jag kommer få plats med fler plantor i år än tidigare i den här bädden och hoppas så klart på en riklig tomatskörd!

Odlingar

Nu är det bara att vänta på den där värmen som borde ha varit här redan, sen kan plantorna sättas ut och odlingssäsongen börja på riktigt!

Årets fiskepremiär

Det ligger fortfarande snö kvar i skogen och i skuggiga lägen är isen kvar längs älvens kant. Vi packade kaffetermosen och fiskespöna i fredags och åkte till fiskestället vi ofta återkommer till den här tiden på året.

Fiskespö

Med den övertaggade hunden fäst i midjebältet och fiskespöt i högsta hugg rundade vi några blöta partier i skogen innan vi kom fram till älvens kant.

Det är i princip omöjligt att fiska samtidigt som man har en övertaggad hund som helst av allt vill apportera fiskedraget. Tillslut satt hon mest och ylade framför mig… Vi behöver träna på det här!

Fiskevatten

Eftersom att fisken inte nappade så övergick vi till att dricka kaffe och titta på forsande vatten, i vanlig ordning. Luften är kall för att vara mitten av maj men lugnet i naturen gör en lycklig ändå in i själen. Och myggen har inte vaknat ännu, vilket gör vårkvällar som dessa lite extra sköna!

Fiske i fors

Hade det inte varit för den övertaggade hunden som borde få sig en omgång lydnadsträning så hade jag nog kunnat stå där vid kanten och fiskat hela kvällen, även fast det inte nappade.

Forsande vatten

I fjol skrev jag att 2019 var året när jag skulle lära mig flugfiska. Jag nosade lite på flugfisket men det blev inte så mycket av det, kanske är det i år jag börjar ändå?

Årets odlingar förbereds

Självklart ska det odlas i min lilla trädgård i år igen. Som vanligt är jag lite sent ute med att så tomatfröna. Men så verkar den här våren bli väldigt sen så i slutändan kanske det inte gör så mycket att tomaterna inte hunnit så långt.

Tomatplantor

Jag har sedan ett par dagar tillbaka satt även gurkornas frön i jord så det känns nästan som att jag är i fas med våren ändå. Gurkfröna gror mycket snabbare än tomaterna så därför brukar jag vänta ett par veckor efter att jag satt tomaterna innan jag sätter gurkorna.

Odla2020

Jag har god lust att utöka mina pallkrageodlingar i år för att få plats med alla grödor jag vill odla. Men jag velar lite, ska jag plocka bort pallkragarna och bygga upphöjda odlingsbäddar eller ska jag bygga fler lådor att odla i i stället? Det finns för och nackdelar med båda och jag har inte bestämt mig ännu. Eftersom att marken fortfarande är frusen så har jag några veckor till på mig att vela kring beslutet…

Tomatplantor

Varje år brukar jag testa en ny gröda i mina odlingar. I år har jag inte bestämt mig för något nytt?! Jag är lite snål om den begränsade ytan i växthuset så jag tror inte det blir något nytt där inne i år. Visserligen satte jag vitlök för första gången i höstas i en av pallkragarna, så jag kanske kan räkna det som årets “nya gröda”? Vi får väl se, än finns det några veckor på sig att hitta på alla möjliga tokigheter! :)

När vintern övergår till vår

Jag skulle vilja säga att igår var vårvinterns sista dag. Vi tog årets sista promenad på isen. Det var svanar i varje hörn och vid alla islösa delar av träsket. Tranorna traskade vid skogskanten och storspoven lättade med sitt härliga ljud när vi kom gående. Ett gäng gäss delade vattenhål med några svanar och även om solen lös med sin frånvaro så var luften inte kall.

Sångsvan

I natt har det varit varmgrader och man märker hur snön smälter i en rasande fart. Det som igår var packad snö man lätt kunde gå på är i dag ett slaskigt lager blötsnö som inte längre bär.

Och nu kan det lika gärna gå fort. Jag vill ha barmark och gräsmatta, knoppande träd och spirande grönska. Det här mellanläget innan växtligheten tar fart är mest bara grått och blött. Men så är det också det som gör skillnaden kan jag tänka, man får längta lite efter allt det som komma skall. Spana efter knoppande löv och växande barmarksfläckar.

Svan

Från den här tiden och ungefär en månad framåt älskar jag att se hur naturen vaknar till liv. Och snart har skogsbilvägarna tinat fram så att vi kan färdas i skogen och spana efter vårrusiga djur.

Svanpar

En oplanerad lördag alldeles själv

Jag blir lämnad hemma ensam med hunden när de övriga två i familjen beger sig till grannkommunens slalombacke över dagen. En hel dag, helt för mig själv och inget som måste göras. Så vad gör jag?

I samma stund som bilens baklykta försvinner i kurvan längre ned på gatan så drar jag på mig vindbyxorna och en fleecetröja. Solen gassar från en klarblå himmel där ute och det blåser hårt. Det gäller att komma ut tidigt på förmiddagen för att snön inte ska hinna bli för mjuk. Med hunden i kopplet kliver jag ut i blåsten. Väljer i sista sekunden riktning för promenaden och traskar iväg.

Skoterled

“Jag ska bara gå upp till Långmyren och njuta av solens strålar, sen kan jag vända om igen” tänker jag. Njuter hela vägen upp till Långmyren och precis innan vi kommer fram lättar en tjäderhöna från en barmarksfläck. Skoterspåren är hårda att gå på och jag känner mig “lätt i kroppen”. Bara en liten bit till, sen ska jag vända… Eller orkar jag hela vägen till asfaltvägen?

Långmyren

Tillslut har jag gått så långt att det är lika bra att fortsätta ut på asfalten och gå längs landsvägen tillbaka hem. Det blåser ordentligt och jag drar kapuschongen över huvudet. Glad att jag inte har skidor på fötterna, även om det hade varit härligt, men snön är så hård att det hade gått alldeles för fort för min smak i nedförsbackarna.

Asfaltväg

När jag kommer hem efter en och en halv timma och åtta kilometer under fötterna är jag vrålhungrig. Äter en äggsmörgås, tar en dusch och tar sedan bilen till affären. En chokladkaka och ostkrokar, prefekt lunch när man är ensam hemma. Slår igång kaffebryggaren och lägger mig sedan i soffan och sträckkollar på tjejfilmer tills dess att resten av familjen kommer hem igen. En typiskt annorlunda lördag som lägger sig skönt runt själen. <3

Den är här igen – vårvintern

Alla årstider har sin egen charm men att efter en mörk och kall vinter få kliva in i vårvintern är alltid lika härligt! Det känns som att livet vaknar igen och energin i kroppen återgår till normala nivåer.

Skoterled vårvinter

Det droppar från taket om dagen och om nätterna sjunker temperaturen till några minusgrader. Det är fortfarande ljust när jag tar promenaden med hunden efter middagen och den här tiden på året lyser solen alltid in genom köksfönstret till sovrummet på min huvudkudde strax innan klockan sju.

Vårvinter kvällssol

Snön utanför skoterspåren blir till skare och man kan obehindrat promenera nästan varsomhelst i skogarna. Jag älskar det och tänker försöka njuta av vårvintern till max innan våren rullar in!

Min väg mot en rörligare vardag

Under 2019 var jag sjukskriven en period med fruktansvärd huvudvärk. Läkaren kunde inte inte hitta något fel på mig och inte heller hälsocentralens sjukgymnast. Det var inte förrän jag gick till en annan sjukgymnast som jag äntligen fick veta orsaken till min huvudvärk. En svag nacke, svaga skuldror och en väldigt svag rygg skulle få sig rehab. Gick hos sjukgymnasten i nästan ett halvår och gjorde mina övningar flitigt. Under hösten såg allt bra ut och jag kunde avsluta sjukgymnastbesöken med löfte om att jag skulle fortsätta göra övningar regelbundet.

Tror ni att jag har gjort mina övningar efter den där sista gången hos sjukgymnasten? Nä, precis. Inte en enda gång. Tror ni att jag är tillbaka på ruta ett snart? Jo, det tror jag med! Som tur är har jag nu verktygen för att ta mig uppåt igen. Det är bara disciplinen som behöver slipas. Drömmålet är att kunna börja löpträna när barmarkssäsongen är här.

I flera år har jag längtat efter att vara “en sån som springer”, jag har varit ganska nära att vara där ett par gånger men något obetydligt kom i vägen och disciplinen försvann.

Till nyår satte jag mitt mål om en rörligare vardag och regler för hur jag ska nå dit. Jag börjar med promenader, ska försöka få det till en vardagsrutin som tillslut blir så självklar att den inte känns jobbig. Och så mutar jag mig själv så klart med olika materiella belöningar efter varje avklarat mål!

Mål ett var att promenera totalt 5 km per dag under hela januari. Jag använder aktivitetsklockan som facit och den räknar total rörelse per dag. Ett lågt satt mål som ändå “tvingar” mig ut för en kortare promenad de flesta dagarna. Och jag klarade mitt mål! I snitt promenerade jag 5,9 kilometer per dag under januari, siffran för månaden innan var 3,1.

Nästa mål är att under februari promenera minst 5 km per dag + att jag ska köra mina rehabövningar minst 3 ggr/vecka. Promenaderna känns inte längre som ett problem men de där rehabövningarna har jag lite svårt för att få till än så länge.

Skogsstig
Målbilden, en löptur längs skogsstigar framåt sensommaren…

Målet för mars är inte satt ännu. Vi får se hur känslan är när jag kommer dit. Jag klurar just nu på vad mutan för februari ska bli. Mutan för januari var ett par dubbade promenad-/löparskor som jag hoppas snart står på min skohylla. Jag hade behövt dessa under alla halkiga promenader i januari…

Och äventyrshunden mår bra!

Det känns som att hon alltid funnits i vår familj den lilla byrackan trots att hon bara hängt med oss ett drygt år ännu. Hon är en trogen följeslagare som glatt hänger med på allt man hittar på. Alltid hack i häl och med svansen viftande av glädje.

Hon blir sur om man stänger dörren till toaletten innan hon hunnit slinka med in. Öppnar man inte dörren när hon gnäller utanför så lägger hon sig ned och väntar. Och hinner hon slinka med in så är hennes högsta nöje att titta på toalettrullen, om den möjligen skulle ta slut så att hon kan få den tomma toarullen… Kan inte fatta att hon varit så liten som på bilden nedan.

Att det är vinter och kallt ute bekommer henne inte, hon älskar att vara utomhus i alla väder, helst vill hon aldrig gå in! Och som väntat så älskar hon vatten. Under sommaren när vi spenderade mycket tid vid stugan i forsen så tog hon varje chans till bad i älven. Inte jättekul (för matten) alla gånger!

Allis är den bästa äventyrskompisen man kan önska sig och jag ser framemot att få ha henne vid min sida under alla kommande äventyr, stora som små!

Lediga måndagar

Som ett led i att försöka nå mitt mål för året och få mer balans i livet så har jag efter årsskiftet valt att gå ned i arbetstid. Nu är jag ledig från jobbet på måndagarna för att förlänga helgen och vilan och kunna ha mer energi att ge de övriga dagarna på jobbet.

Min plan är att jag under måndagarna ska hinna göra sånt som inte hinns med på veckans alla andra dagar. Allt från att vika tvätt till att dricka kaffe utomhus.

Att gå ned i arbetstid innebär mindre pengar i plånboken men jag ser det mer som en långsiktig investering. Än så länge känns det underbart. Som att få 24 timmar extra i present ungefär. Jag har visserligen inte hunnit vara ledig så många måndagar ännu mer har ändå känslan av att det här kommer att bli awsome!

Nytt år ~ nya möjligheter

Tjolahoppsan så klev vi in i ett nytt årtionde och allt. Skönt att lämna ett halvdassigt år bakom sig och kliva in i 2020. Jag har såklart stora planer för det nya året som redan är tjugofem dagar gammalt.

Jag planerar för att det nya året ska innehålla mindre magkatarr, färre sjukdagar och mer energi. Det är i år som jag inte bara skriver att-göra-listor utan även lyckas bocka av punkterna på dem. Genom att skifta fokus från drömma och planera till att lösa och genomföra! (haha, vi får väl se hur det går med det…)

Jag kommer givetivs fortsätta drömma och planera en hel del om jag känner mig själv rätt men det är just det är genomförandet som det ska bli bättring på. Jag har tjuvstartat lite, men mer om det tar vi någon annan gång!

Historien upprepar sig

Vi har klivit in i november och jag sitter här med precis samma känsla som för ett år sedan. November känns mörk lång och tung. Jag har min tröttaste period på hela året och jag vill mest bara sova hela tiden.

Kaffe i snö

Vi piggar upp månaden med kaffe i skogen om helgerna och jag försöker fånga lite dagsljus när det går om veckorna. En ljusglimt dock är att vi har fått snö, precis som i fjol, men den här gången har den inte töat bort. Och kylan verkar hålla i sig så vi får förhoppningsvis behålla det vita täcket.

Snöig gran

Den här tiden på året är jag också full av idéer och är inspirerad att testa och göra en massa olika saker. Men tröttheten lamslår mig en aning och jag orkar inte ta mig för att göra något. Som tur är vet jag av tidigare erfarenhet att det är en övergående period och att jag faktiskt kan göra något åt det.

Frostsol

Well, nu har jag ju fått gnälla av mig en stund så nu kan jag ju återgå till att slappa under filten i soffan resten av kvällen! ;) På återhörande!