Friluftsliv, vardagsliv, trädgårdsliv och allt där emellan
Den senaste veckan har varit så där grå och trist som bara senhösten kan vara i väntan på vintern. Det är redan tisdag och jag känner mig tröttare än döden. Skyller allt på vädret och försöker ladda mina batterier så gott det nu går.
Ge mig minusgrader och knarr under skorna.
Lite snö så vi slipper släpa in så mycket grus i hallen.
Och får vi inte vinter så tar jag gärna emot en solig och vacker dag istället för den tunga dimman som aldrig släpper taget.
En trött söndag trots skönhetssömn i nya sängen. Tvättmaskinen jobbar och i mitt huvud snurrar tankar på ommöbleringar och förvaringsmöjligheter. Känns som att halva helgen också har gått till att försöka förstå sig på en ny (för mig) telefon som fått hoppa in som vikarie när min telefon plötsligt inte längre gick att svara i.
Trädgården är städad och halva gräsmattan är krattad från löv. Jag är redo för vintern och snart också för en ny, och nästan blank, vecka. Vi avslutar helgen med att låta någon annan laga vår middag och sedan kryper jag ned under filten i soffan och somnar framför någon halvdålig film. Typiskt bra helg med andra ord!
Äntligen är den efterlängtade helgen inom räckhåll. Och det känns konstigt att säga att en längtar efter helgen när man just nu knappt har en riktigt vardagssysselsättning. Men jag ser framemot att vara med mina två hjärtan i helgen, släpa runt i underställ här hemma och bara vara.
Kanske får jag också möjlighet att städa trädgården, kratta löv och plocka ihop. Något som jag prioriterat bort den här hösten med tanken att det faktiskt går att lämna till våren.
En upprepning av morgonkaffe i skogen skulle inte heller sitta helt fel och äntligen ska vi få hem den nya sängen. Ser framemot att vakna utvilad på måndag och full av ny energi. Men först ska fredagen avverkas och jag ska strax infinna mig på förskolan där jag ska vikariera idag.
Vad ska du göra i helgen?
Den milda hösten har förlängt en redan suverän svampsäsong. I skogen står fortfarande trattkantarellerna fina, många av dem i alla fall. Så jag hakade på mamma ut i skogen här om dagen. Att plocka svamp så här sent på säsongen hör inte till vanligheterna här uppe hos oss så det gäller att passa på när tillfället ges.
När blåbärsriset har släppt sina blad så blir trattkantarellerna lättare att se. Men å andra sidan så har även de stora lövträden släppt sina blad vilket gör att man förmodligen också missar en del svamp. När det har varit ett sånt här bra svampår som i år och sen den milda hösten på det så hittar man faktiskt trattkantareller även på platser där de vanligtvis inte växer. Ett toppentillfälle att leta nya svampställen.
Vi hittade en hel del svamp men mycket av det var inte värt att plocka. Den torra hösten har torkat ut dem och även om de säkert skulle gå att använda så valde vi att sikta in oss på de fina exemplaren.
Mina svampar åker i torken och hamnar sen i glasburkar i skafferiet, perfekta att plocka fram till grytor och såser.
På morgonens promenad med hunden hängde kameran runt halsen i vanlig ordning. Kameran hänger nästan alltid mer nuförtiden, även om den inte alltid kommer till användning. Den här morgonen fastnade två svanars flykt i kamerans minneskort och även om bilden inte blev helt perfekt så blev jag tvungen att testa printa den direkt.
Tidigare i år investerade jag i en bättre fotoskrivare till företaget och jag ville testa hur svanbilden skulle se ut som printad. Så hepp, ur askan och in i elden. En vända i redigeringsprogrammet och sedan rakt ut genom skrivaren. Bilden funkade absolut att printa som A4 men kanske inte riktigt passar som ett ”vanligt fotoprint”. (Åhh nu när jag skriver det här så inser jag att jag har en del jobb att ta tag i)
Istället hamnar nog svanbilden i sparahögen för framtida projekt jag vill göra…
Den kvällen när jag fotade norrsken över byn fotade jag även några bilder över den spegelblanka sjön i månens sken. Alla bilderna är tagna från mina föräldrars gård i grannbyn, tänk vad lätt det är att vänja sig med den här underbara utsikten.
Vi har spenderat helgen på stugan i forsen, säsongens sista övernattningar. Nu är bron över älven bortplockad och den lilla ön är redo för vintern.
Som vanligt har vistelsen i stugan varit sjukt avkopplande och alldeles underbar. Nu väntar ett drygt halvår av längtan tills vi kan åka dit igen.
Under helgen har vi mestadels gjort ingenting. Men vi har även hunnit med en massa sällskapsspel, godisätande, mys framför brasan och lite korvgrillning. Och så klart så har jag gått runt planlöst på ön och fotat samma vackra vinklar och vrår som vanligt…
En sann prylsamlares bästa vapen är att utnyttja sin motståndares svagheter. I den här familjen innebär det att utnyttja sambons ouppmärksamhet när det kommer till förändringar i hemmet. Ni vet den där genen som vissa har när de inte upptäcker att det är nya gardiner i köket eller när det har kommit nya prylar i hemmet.
På det viset så kom den här stolen in i vårt hem. Ett arvegods från mormor (igen) som jag för flera veckor sedan smusslade in i ett hörn i hallen. Häromdagen frågade sambon ”om den där verkligen stått där förut?” Så klart den har! Den har stått där i flera veckor nu!
Nu när stolen är en helt legitim del av lösöret i huset så återstår bara att hitta den perfekta användningen för den!
Jag slog mig ned i fåtöljen med en virkning i handen strax innan klockan 20:00 igår. Som vanligt plockade jag upp mobilen och scrollade genom flödet på Facebook, mitt flöde skvallrade om norrsken och jag bestämde mig snabbt för att ge mig ut. Tänk att norrskenet, som ändå är rätt så vanligt för oss som bor på dessa breddgrader, fortfarande får mig att vilja gå ut i minusgraderna och njuta.
Från vår villatomt ser man inte mycket av norrskenet, därför tog jag bilen och åkte en bit. Tänkte mig att fota norrsken med en sjö som förgrund och den magiska dimman som dansade på den spegelblanka vattenytan. Men månen ställde till det för mig den här gången och jag fick välja en annan strategi.
Det var inget jättestort norrsken så här tidigt på kvällen (förmodligen ökade det senare på kvällen) men alldeles lagom för att man ska bli så där glad i kroppen och jag åkte hem igen rätt så nöjd efter en stund. Det kommer fler möjligheter att fånga den där perfekta bilden och tills dess så kommer jag att fortsätta njuta av skådespelet så ofta jag kan!
Ni vet lättnaden när något man gruvat sig för visar sig vara mycket enklare än vad man först trodde?! När man liksom känner att man faktiskt klarade av saker och ting som man inte alls visste att man kunde. Eller när man känner att man snart är i mål med något som man jobbat ganska hårt med.
Efter att ha spenderat förmiddagen på revisionsbyrån, där jag fått hjälp med ett bokslutsarbete för ett företag jag sköter bokföringen, så känner jag att det snart finns en anledning att fira. Det ska bli så skönt när allt det här är färdigt och jag kan fokusera på annat en stund igen.
Även om jag inte firar det här avslutet med att köpa någon pryl från önskelistan så tror jag minsann jag ska fira lite med att ge mig själv ledigt imorgon och spendera dagen i skogen, om inte vädret sätter käppar i hjulen.
Om jag åker till skogen i soluppgången så kan ni hänga med på instagramstories, ni finner mig som @HojnaSandra på Instagram.
Samma visa varje år. När minusgraderna kommer och man är så där oförberedd. Vi öppnade dörren till minus sju grader den här morgonen, det är alltid som kallast just när solen har gått upp. Och vackrast. Jag blev direkt påmind om att inte tvätta ansiktet med vatten strax innan man kliver ut. Kylan bet i kinderna. Det blev en kortare promenad idag igen för hunden och mig, de två halvinvaliderna.
Om jag blir färdig med alla mina att-göra-uppgifter idag så kanske vi hinner med en sväng till skogen i eftermiddag. Jag ska se till att jag blir färdig med mina att-göra-uppgifter för dagen så vi hinner med en sväng till skogen i eftermiddag!
När man har varit i det närmsta sängliggandes i flera dagar och börjar känna sig lite piggare. Inspirationen flödar som aldrig förr och jag har svårt att sortera var jag ska börja. Jag har förmågan att börja med allt på en gång och sedan hatta runt och dutta lite både här och där.
Jag har dock bestämt mig för att jag ska bygga färdigt min nya webbutik till HojnaDesign innan jag får påbörja något annat projekt så det gäller att hålla hårt i tyglarna för att inte skena iväg på sidospår.
Här om dagen fotade jag lite produkter och arbetet med att lägga upp dem i den nya webbutiken, som jag hoppas snart kan ersätta den gamla, är i full gång. Det har ju bara tagit si så där ett år av velande hit och dit om hur jag ska ha det. Snart är jag redo att trycka på knappen och öppna den nya sidan och sen kan jag förhoppningsvis gå lös på lite andra projekt. Det gäller att smida medans järnet är varmt!
Vi går vidare till att sammanfatta odlingssäsongen på mina odlingsytor utanför växthuset. (Del I, sammanfattningen av årets växthusodling finner du här.). Vad har gått som planerat och vad har inte gått som planerat? Om odlingarna i växthuset var rätt så lyckade över lag så var det fler toppar och fler floppar i odlingarna utanför växthuset.
I mina pallkragar och andra odlingskragar har jag i år odlat potatis, pumpa, morötter, rödbetor, palsternacka, lök, sparris, sallad, sockerärt, persilja, dill, broccoli, portlak, mangold och lakritsrot (om jag inte glömt något).
Bland årets floppar i odlingskragarna kliver broccolin upp på första plats. I stället för att skydda plantorna mot ohyra lyckades jag bygga ett hotell för kålfjärilen. Något man skulle kunna kalla en flopp är även rödbetan. Ångrar bittert att jag inte satte mer av den, tjugofem små rödbetor blev en alldeles för liten skörd. Mer rödbeta nästa år alltså!
Årets höjdare måste jag säga var den krispiga plocksalladen (borde kolla upp om jag har noterat vad sorten heter så jag kan köpa frön till nästa år igen). Även mängden potatisar är jag nöjd med i år, jag skulle vilja utöka odlingsytan för potatis ytterligare men det finns inte plats för det i nuläget.
Pumpan fick en liten släng av frosten och skörden blev inte så stor som jag hade hoppats. Men eftersom att det var första året med pumpa så tänker jag nog testa nästa år igen.
Morot och palsternacka (aaahh, om jag kunde skulle jag odla ännu mer av dessa två (och rödbetan också då)) har jag skördat ändå fram tills nu. Det är så tacksamt med grödor som dessa som inte kräver något av en i slutet av odlingssäsongen men ändå fortsätter att leverera.
Överlag har jag fått fina skördar i alla odlingsytor utomhus men det finns grödor som inte alls kommer till användning efter att de skördats, det är till exempel dill och mangold. Helt onödigt att låda de grödorna ta odlingsyta från andra grödor som jag skulle kunna ha större nytta av! Med andra ord så behöver jag planera bättre inför nästa års odlingar då kanske jag kan maximera ytorna ytterligare något.
Jag måste också nämna Lakritsroten, den är en ”perenn” i mina odlingskragar och egentligen skulle jag skörda den i år hade jag tänkt. Men tiden rann i väg och jag har inte alls hunnit med så lakritsroten får vackert stå ett år till innan jag skördar, det mår den inte alls dåligt av!
Här kan du läsa ett tidigare inlägg om skörden från odlingskragarna.
I lördags efter frukost packade vi kaffetermosen (och mutor till den yngsta i form av kakor) och åkte till skogen. En timmas frisk luft och total harmoni. Även om det känns att det är senhöst i luften och man får klä på sig ett lager extra så var det riktigt skönt att sitta mot en tall och känna hur solens strålar värmde lite i alla fall mot kinden.
Kaffet smakar alltid extra bra utomhus och som jag har saknat skogsturer som den här under det senaste halvåret!
Den fyrbenta sprang ivrigt omkring och när hon luktat av halva skogen tog hon sig tid att busa med pinnar en stund, vilket inte händer ofta!
Det råder något slags förbud här hemma, för mig, mot att ta hem fler prylar och saker. Jag kan förstå min käre sambo på ett sätt, det är ju så klart svårt för honom att se vad jag tänker med allt skrot jag drar hem. Men jag kunde faktiskt inte låta dessa tre stolar gå till skroten när jag fick lov att titta in i en gammal lada här om dagen.
Så, lova att inte skvallra för han jag bor med. Tre slitna nötta stolar har jag just nu smusslat in i växthuset och en gammal flaska råkade också följa med.
Jag tänker mig en omgång med slippapper på stolarna och beroende på hur mycket färg som släpper så kanske jag måste gå över med ett varv med penseln också.
Stolarna är inte jättesköna att sitta på men de kommer att passa finfint ute på den inglasade altanen nästa år! Se, jag hade visst ett syfte med att släpa hem tre stolar som var tänkt att gå till skroten!
I början av året skrev jag en lista med prylar jag skulle vilja ha under året. Eftersom att jag inte haft anledning att fira något så har jag inte köpt den dyra anoraken från Fjällräven ännu, men den finns fortfarande med bland prylar jag önskar. En kniv att slöjda trä med har jag däremot köpt, den ligger fortfarande oanvänd. Ingen träkåsa är inköpt men jag har köpt ett par nya byxor, dock inte de som stod på önskelistan.
Däremot är jag i stort behov av en ny fleecetröja, någon sådan har inte blivit inköpt under året även om det har varit rätt så nödvändigt. Förra veckan hade jag lite tid över innan ett möte jag skulle på. Jag stannade till på friluftsbutiken för att kolla om en ny fleecetröja. Hittade ingen tröja men råkade klämma och känna på den här jackan från fjällräven och kände att jag hade en väldigt stor anledning att sätta den på min önskelista. Nu behöver jag bara hitta en väldigt bra anledning att köpa den också!
Här kommer en liten uppdaterad önskelista på prylar som jag skulle vilja ha just nu.
Keb Jacket från Fjällräven, Handväska i skinn från Kero, Täljkniv också från Kero och ett par vinterskor från UGG.
Krispiga oktobermornar med en dimma som håller på att lätta. Den här veckans (korta) morgonpromenader med hunden har varit till tonerna av hundratals sidensvansar som febrilt flyger från rönn till rönn och vräker i sig av de jästa bären. Var årstid har sin charm och sidensvansarna hör hösten till.
Vi (eller det var Ila) hittade en stackare som kanske flugit i fyllan och kraschat i ett fönster. Den såg lite yrvaken och en aning bakfull ut men repade sig efter en stund och flög iväg. Otroligt vackra fåglar!
Jag har skrivit en hel del förr om arvet från mormor. Mycket är fortfarande inte uppackat och jag klurar på en förvaringslösning för allt pysselmaterial. Men när jag röjde bland lådorna en dag i jakt på annat så fyndade jag en massa gamla trådrullar.
När jag går igenom lådorna från mormor känns det nästan som att jag går igenom en hög med loppisfynd. Tänk att man kan tycka vackert om samma saker som ens femtio år äldre mormor gjorde…
När jag får ordning på alla saker vill jag ställa i ordning en liten syhörna och där ska dessa trådrullar få en alldeles egen plats tror jag minsann!
Fast än det snart gått en vecka sedan jag tog beslutet så har jag fortfarande lite svårt för att prata om det. Den här hösten har varit otroligt intensiv för mig och jag satte mig i en sits jag fick svårt att hantera. Att börja om och plugga på heltid efter ett halvårs studieuppehåll samtidigt som man jobbar extra och driver ett (om än litet) företag vid sidan om blev helt enkelt för mycket för mig. I min fantasi skulle det gå hur bra som helst…
Efter en vecka med magont och sjuk ångest över skoluppgifter som jag inte förstod mig på eller hade förmågan att lämna in i tid så bestämde jag mig för att tacka nej till att fortsätta jobba extra och fokusera på min skolgång. Att lägga allt krut på skolan för att hänga med och kunna avsluta terminen. Men stressen försvann inte alls som jag trodde att den skulle göra. Istället blev jag bara mer stressad och till slut funkade det inte alls.
Och det tar emot att erkänna vad jag faktiskt nyss har gjort. Jag har hoppat av skolan med en fjuttig termin kvar. 3 års studier har jag i princip kastat i sjön. Ett riktigt misslyckande. Att inte klara av att färdigställa studierna när jag kommit så lågt.
Men vet ni, hur befriande det faktiskt var att ta beslutet. Jag kan ju faktiskt ta upp studierna igen i framtiden och all press från mina axlar försvann. Resterande del av det här året ska jag ägna åt mitt företag och vid sidan om det ska jag vikariera en del och fortsätta sökandet efter ett jobb att trivas med. Jag är sjukt peppad på att lyckas avsluta det här året med flaggan i topp!
Det är dags att summera årets odlingar. Vad har funkat och vad har inte funkat? Vad har jag lärt mig i år och vad tar jag med mig till nästa år?
Vi börjar i växthuset, där har det i år huserat; tomat, gurka, melon, kapkrusbär och smultron.
Tomaterna kan jag inte annat än vara nöjd med för i år. (Här har jag skrivit mer om årets tomatskörd) Till nästa år ska jag odla så mycket tomat som möjligt i jordbädd istället för som i år när allt har odlats i hinkar.
Gurkan, som kom igång sent har levererat riktigt bra i år. Från början av juli till början av september har vi kunnat äta gurka hur ofta vi velat. Till nästa år tänker jag försöka hitta en slanggurka som funkar och försöka få fler än en planta att överleva.
Melonen blev lite av en besvikelse i år. Bättre förberedelse nästa år och mer näring i jorden borde hjälpa. Kanske behöver jag också se över odlingsplatsen och testa odla i stora hinkar istället för i jordbädden gömt bakom gurkan. Till nästa år ska jag se till att jag har minst en planta honungsmelon också.
Kapkrusbären har jag redan hyllat ett flertal gånger och tänker göra det igen! Vi har precis ätit upp de sista bären och snacka om en växt som levererar! Värt att tänka på var man planterar plantan till nästa år. Tror jag ska testa att odla den i en stor hink med tanke på hur den sprider de mogna bären runt omkring sig. Undrar just om denna gröda enbart lämpar sig för växthusodling i vårt klimat?
Smultronen har också fått oförtjänt lite uppmärksamhet den här säsongen. Jag odlade dem i fat i växthuset och de har fått för lite vatten i kombination med för lite näring. Om någon av plantorna överlever till nästa år (jag brukar nämligen övervintra dem genom att gräva ned dem i pallkragarna men har inte hunnit med det i år) så ska jag ta bättre hand om dem nästa säsong!
Jag summerar odlingsåret i växthuset som ett bra år, det kunde ha varit bättre men det kunde också ha varit betydligt sämre. Jag har klarat mig undan ohyra och överhettning. Sommaren har varit rätt så gynnsam för växthusodling i vårt klimat även om jag fick köra extra värme ganska långt in på säsongen.
En summering av odlingarna utanför växthuset kommer i del II om ett par dagar.