Det börjar med idag (eller imorgon)

Jag har fått klartecken från sjukgymnasten att börja springa igen. Eller egentligen har jag väl aldrig varit förbjuden att springa men jag har inbillat mig att det kanske inte var så bra att ta tag i löpträningen när man har dåligt i ryggen. Det är över ett halvår sedan jag sprang sist och jag vill verkligen komma igång igen. Mest för att nå den där känslan av att man orkar och alla de bra sidoeffekterna med att röra på sig.

Men det blir ju också så lätt att skjuta den där premiären på framtiden. Nyår är ju perfekt att använda som startpunkten för att ta tag i sitt liv igen. Därför tänkte jag vara lite motvallskärring och försöka ta tag i den där löpningen redan idag, eller eventuellt imorgon. För att liksom ha tjuvstartat lite och ha klivit över den där tröskeln innan det nya året har börjat. Det lär inte bli roligt när jag inser hur lite jag orkar på det där första löppasset därför sätter jag ribban lågt och försöker vara glad över det lilla.

Jag sätter målet till att hinna med fyra pass innan nyår, det borde väl inte vara så svårt att nå? En lagom tjuvstart för att liksom redan vara igång när det nya året börjar!

Tankspridd eller begynnande alzheimer?

En ganska vanlig fredag vid lunchtid (i fredags) åkte jag och dottern de femton kilometerna till ICA för att hämta ut ett paket och snabbhandla något ätbart till lunch. Tidigare på morgonen hade jag scrollat igenom mitt eget flöde på instagram och fnissat lite över att jag ifjol åkte till samma ICA för att hämta ut ett paket men glömt id-kortet hemma och fick åka hem för att hämta.

Den här fredagen blev det snäppet värre. Jag checkade nämligen ut paketet i kassan och betalade för det ätbara vi köpt till lunchen men glömmer sedan av att plocka med mig paketet. När jag svänger in hemma på infarten inser jag mitt misstag och blir lite rädd för mig själv. Som tur var låg det varken något dyrt i paketet eller någon julklapp. Jag ringde till butiken och bad dem lägga undan paketet så jag kan hämta det senare (om det fortfarande finns kvar).

Det jobbiga i kråksången är att sånt här inte brukar hända mig. Jag är den som har koll på saker och absolut inte klantar till det på det här sättet. Jag lockades att googla symptom på alzheimer men stoppade mig själv och la mig på sofflocket istället. Sen kom den här ↓ lilla damen och förgyllde vår fredagskväll, eller mest dotterns för jag gled iväg på en trevlig julfest.

En dos av skogen och en nypa frisk luft

Igår innan lunch åkte jag och min trogna vän ut till skogen en sväng. Solen skymtades i horisonten och ett par decimeter tjockt snölager täcker marken. Tio minusgrader i luften och jag hade klätt mig så pass mycket att jag till slut fick ta av mig jackan.

Jag släpade kamerastativet genom den täta skogen till en av mina favoritplatser. Tänkte försöka träna på det här med att fota utan att stå bakom kameran. Gick väl så där, men träning ger färdighet. Hunden som sprungit utom synhåll för längesedan dök upp när hon hörde kamerans ljud från självutlösaren. Hon hatar det ljudet (tillsammans med en rad andra ljud) och blir galen av det.

Stativet stod inte så bra i snön utan började sjunka vilket gjorde att kamerans fokuspunkt flyttade på sig. Träning ger färdighet…

Efter en stunds fotande började magen kurra och vi begav oss hemåt igen. Energinivån återställd och eftermiddagens kontorsarbete gick som en dans!

Ni anar inte hur mycket kvistar som fastnar i den där hundens päls, hälften av dem hittade jag i soffan igårkväll.

En onsdag mitt i veckan igen

Alltså, det känns som att historien upprepar sig. Det är min ”ledigvecka” från det avlönade arbetet och jag har såsat bort både måndagen och tisdagen. Kliver in i onsdagen och känner mig redo att ta tag i veckan. Skriver listor på saker som ska göras (jag ljuger inte när jag säger att jag har tio olika att-göra-listor på skrivbordet).

Funderar bland annat över julklappar och det här med att vara ute i god tid. Kanske har att vara ute i god tid redan passerat, men det är väl en bedömningsfråga. Vet dock att jag och min sambo jobbar bra under press och vi brukar lyckas handla alla julklapparna på ett par timmar några dagar innan självaste julaftonen. Men i år har jag noll koll på vad som borde handlas…

oslagbart-vackert

Igår hade vi tjugotvå minusgrader på morgonen och det var en oslagbart vacker dag. Idag är det två plusgrader. Jag gillar kontraster, men helst inte när det kommer till decemberväder.

Det har blivit dags att ta tag i några av mina att-göra-listor och försöka rädda upp den här veckan, jag ska bara svälja en kopp kaffe först…

backspegel

Att hämta hem en julgran i snöstormen

I det här huset kommer ingen plastgran in. Det har jag bestämt. Det innebär dock att vi måste ut i skogen och leta efter en lämplig gran att plocka med oss hem. Det behöver inte vara världens snyggaste gran, huvudsaken den inte är av plast liksom.

gran

I år har det väl gått lite sisådär med att leta och hitta en lämplig gran. Mellan mina arbetspass i helgen gav vi oss ut för att för andra gången i år leta. Tillslut blir det lite frustrerande, speciellt när det snöar som sjutton, och man liksom haffar första bästa gran nästan. Vi hittade en gran i snöstormen, om den duger är oklart ännu. Den är vårt andrahandsalternativ, om vi inte lyckas hitta någon bättre.

granjakt

Jag är lite rädd för att den är några storlekar för stor och möjligtvis inte får plats i vårt vardagsrum?! Men nu har vi en gran i alla fall och julen är räddad!

julgran

Jag är bara lite trött

Klockan är strax efter ett. Utanför fönstret syns en solnedgång bakom molnen i horisonten. Jag har just kastat i mig en lunch efter att ha varit på ett jobbmöte. Mina ögon går i kors och jag funderar på hur jag ska prioritera resten av dagen. Att krypa ned i sängen för en eftermiddagslur känns såååå lockande.

Stirrar en stund på högen med papper som borde prioriteras men ögonen dras mot den där solnedgången igen. Det blåser hårt där ute och snöflingorna har börjat falla.

solnedgang-november

Den här tiden på året är verkligen mörk. Inte konstigt att man blir lite trött. Tjugotvå dagar kvar, sen vänder det. Jag bestämmer mig för att prioritera de viktigaste papperna i högen innan tröttheten får vinna. Det kommer en ny dag imorgon!

solnedgang-november-2

1:a advent och jag är inte där

Samma visa varje år. Första advent kommer alltid så plötsligt. Jag är inget stort fan av julen och allra minst av allt julstök som ska göras. Jag älskar visserligen kvällen innan julafton och julhelgen i sig, men allt det andra kan jag faktiskt nästan vara utan. Så här har vi minsann inte alls tagit fram någon adventsstake eller ens en endaste stjärna. Först måste huset storstädas och det har jag varken tid eller lust med. Antar dock att övriga familjen lär smyga fram julen under dagen idag och jag får ta städningen en annan dag.

forsta-advent

I helgen befinner jag mig på julmarknad i grannbyn. Säljer mina virkade produkter från företaget och mumsar på skumtomtar. Den här söndagsmorgonen började jag och Ila med en sväng till skogen. Vi har fått vinter igen och hela världen känns som ett vykort. Kanske kommer julstämningen snart smygandes och kanske har jag hunnit ikapp lagom till det är dags att tända nästa ljus.

forstaadvent

Tillåt mig kräkas på köphetsen

Idag är det tydligen ”Black Friday”, en helt vanlig fredag för de allra flesta men för alla handlare ett tillfälle att ge kunderna en anledning att köpa en massa skit de egentligen inte behöver. När jag scrollade igenom facebookflödet igår så var ungefär 75% reklam om den här svarta fredagen och att handlarna redan ”tjuvstartat black friday” så man kunde shoppa billigt redan dagen innan. Och jag vill bara kräkas.

JohannaN skrev ett fantastiskt inlägg om det här igår och Rania har skrivit ett fint inlägg idag.

Den här köphetsen som pågår dygnet runt där det verkar vara så att den som äger mest när hen dör vinner får mig att må illa. Tänk att vi år 2016 inte kommit längre och förstår vad vår konsumtion bidrar till?

ila-svart-2

Jag och min svarta hund ska tillbringa den här svarta fredagen med att göra så lite som möjligt. Skrota runt i underställ och dricka svart kaffe!

Ha en fin fredag gott folk!

När vintern har regnat bort

Vintern regnade bort. Kvar är en slaskig sörja som visserligen frusit till under natten. Morgonpromenaden med Ila var en en isdans som gick ut på att hålla sig på benen. Dagarna blir aldrig ljusa och tröttheten går aldrig ur.

Jag längtar efter kvalitetstid i skogen. Att få ta på mig skidorna eller bara ta med ett liggunderlag och dricka kaffe bland snötyngda granar.

solnedgang-dimma

Även om jag hade på känn att vi inte skulle klara oss från slask och halka i år heller så kan jag inte förstå att det för bara en vecka sedan såg ut så här.

vintersol

En magisk solnedgång

Under vinterhalvåret när solen går upp senare och ned tidigare har man mycket större möjligheter (i alla fall en morgontrött som mig) att avnjuta dessa skådespel. Kanske är det därför som det känns så magiskt varje gång?

Igår tog jag omvägen genom skogen på väg hem från mina föräldrar. Ett tillfälle att låta den rastlösa hunden få sträcka på benen en stund. Och fast än jag sett solnedgångar efter den vägen flera gånger förr så blev jag tvungen att stanna extra länge och njuta den här gången också.

solnedgång

solnedgang-hund

Spara

Time for a change

För två veckor sedan skrev jag det här inlägget och funderade på vart jag är på väg. Sedan dess har jag i bakgrunden funderat ganska mycket och sedan sjösatt ett nytt projekt samtidigt som jag avslutat ett annat på bloggfronten.

Som ni eventuellt kan ha lagt märke till så har kategorierna i menyn förändrats (och kommer att ändras lite mer). Alla mina kreativa projekt har nämligen fått en alldeles egen blogg. Låt mig presentera:

Diagnos:Kreativ

stokigt-skrivbord

(Det stökiga skrivbordet är till och med ännu stökigare i verkligheten)

I och med att alla kreativa kategorier från den här bloggen har flyttat ut så flyttade jag in delar av den numera avslutade utelivsbloggen. Tanken är att HojnaSandra i framtiden ska innehålla delar av mitt frilufts-, trädgårds- och vardagsliv. Kanske en del inlägg om mitt företagande och annat strunt emellanåt. Vägen är inte riktigt spikrak ännu.

Jag har också tagit klivet och sjösatt den nya webbutiken. Av ett rent misstag råkade jag på samma gång radera den gamla. Ops, sånt som händer när man är lite för snabb på knapparna. Det återstår en del småfix på alla webbsidorna men jag har insett att jag inte kan hålla på och fila på detaljer i all evighet, ibland måste man bara trycka på knappen!

Spara

Onsdag – Dags att ta tag i den här veckan!

Efter en seg start av veckan börjar det bli dags att kavla upp ärmarna om det ska bli något gjort. Jag började dagen med att äta frukost till ett färgsprakande skådespel utanför fönstret och tog sedan en promenad med hunden i soluppgången.

solen-pa-vag-upp

Mina planer för dagen, och för resten av veckan också, är något luddiga. Eller snarare så har jag problem med att välja i vilken ända jag ska börja och då har jag en tendens att dutta både lite här och där. Ändring på det ska det bli idag! En skvätt kaffe till och full fart framåt!

solen-pavag-upp

En återhämtningsmåndag

Så kom den äntligen, måndagen efter den intensiva arbetsveckan. Och den blev verkligen så intensiv som jag trodde men jag tog mig igenom den! Jag skulle ljuga om jag ska att jag var pigg och redo för den nya veckan. Den här måndagen går till återhämtning. En snabb scanning av det viktigaste i allt jag missat från en veckas bortavaro på nätet och svara på några mail. Äntligen ska jag också träffa en sjukgymnast och kanske få bukt med min rygg. Ett kylskåp behöver fyllas och ett hem behöver städas. Ja, så mycket återhämtning kanske det inte blir ändå…

vintersol-i-skog

I helgen innan jobbet lyckades jag klämma in en kort promenad i skogen samtidigt som solen gick upp. Det var närmare tjugo minusgrader ute och alldeles underbart.

ila-i-snoskog

Idag är vi på nollgradigt igen och jag försöker blunda för att plusgraderna snart kommer och förstör vår härliga vinterfeeling.

Novemberbilder från de senaste åren

Det blev vinter ganska plötsligt här hos oss. Snön fortsätter att falla och minusgraderna håller sig stabila, än så länge. Jag behöver leta fram vinterjackan och klä på mig ordentligt för dagens arbete på förskolan inser jag. Vi går en liten runda i mitt bildarkiv för att se hur det har sett ut i naturen de tre senaste åren under början av november.

Ifjol vid den här tidpunkten tog jag och hunden en kaffepaus i solnedgången. Det var blött och fuktigt men snön lös med sin frånvaro.

solnedgang kaffepaus

Året innan, hade vi visserligen fått liiite snö i början av november men det töade bort ett par dagar senare.

snolage-2014

I slutet av november 2014 var det visserligen kallt och grått. Frostiga träd men nästan ingen snö.

2014-november

2013 däremot hade vi fått snö i början av november, dock så tinade den bort lagom till jul.

sno-2013

Snötäcket vi har nu är tjockare än det var 2013 så man kan ju alltid hoppas att vintern är här för att stanna på riktigt den här gången.

En intensiv vecka väntar

Efter ett par lugna veckor på arbetsfronten så kliver jag idag in i tidernas mest välarbetade vecka. Jag kommer att jobba lite väl (nästintill olagligt) mycket men som man bäddar får man ligga. För en tid sedan tackade jag ja till ett vikariat på en plats jag arbetat tidigare och kommer att jobba drygt halvtid där en tid framöver. Ser det som en perfekt lösning på mina sysselsättningsproblem. Nu har jag chansen att kombinera ett avlönat arbete med företaget en tid framöver.

sallan

Just den här veckan hade jag dock lovat att vikariera på en annan arbetsplats också och vilken tur att det gick att kombinera. $$$

Det kan alltså eka lite tyst här under veckan men när jag vaknat från min sovmorgon på måndag så är jag tillbaka till verkligheten igen!

Spara

Spara

Nu blir det vinter

Redan i onsdags kom första snön och idag har det snöat i princip hela dagen. Plötsligt blir allt så mycket ljusare och lättare. Jag håller tummarna för att den här snön får ligga kvar och vi slipper plusgrader och tö.

vintervintern-kommer

Det blir snöänglar och snöbollskrig i helgen hoppas jag! Ha en fin helg!

Frid och ro – en morgon vid tjärnen

Under hela min uppväxt har jag varje gång vi passerat den lilla tjärnen i skogen fått höra pappas ord om att han som liten alltid cyklade den dryga milen till tjärnen när den första isen lagt för att få åka skridskor. På den här tjärnen ligger isen tidigare än på de större sjöarna och jag kan tänka mig hur kul grabbarna hade det när de spelade hockey där om senhösten.

frid-och-ro

Platsen kallas Frid och ro, eller ”Fridaro” som man lite slarvigt säger på pitemål. Och jag kan förstå varför. Jag tog morgonkaffet med mig i en termosmugg, parkerade bilen och släppte hunden här en morgon. Frid och ro, sämre start på en arbetsdag kan man faktiskt ha!

fridochro-ila

Isen hade inte hunnit lägga på hela tjärnen och jag vågade absolut inte testa hållbarheten. Istället njöt jag av morgonens första kaffekopp och lyssnade på fåglarnas kvitter bland träden.

fridochro

När kaffekoppen var tömd åkte jag hemåt igen med en nöjd hund och ett lättare sinne! Kanske åker jag tillbaka en annan dag och testar isens möjligheter.

kaffe-i-skogen

Spara

Vart är jag på väg?

Jag måste vara spontanitetens mästare. Varje gång jag får en ny idé så är jag beredd att kavla upp ärmarna och sätta igång. Oavsett storleken på idén. Det här har resulterat i ganska många arbetstimmar kastade i sjön när jag sitter här på min kammare och sjösätter mina idéer som i slutändan inte visat sig vara så himla smarta.

Den senaste tiden har jag faktiskt kommit till insikt med min spontanitet och försöker lägga band på mig själv för att inte kasta mig ut i något som jag sedan inte kan förvalta. Men det här med att lägga band på sig själv hämmar mig också ganska mycket i min kreativitet. För när jag beslutar mig för att inte vara spontan så beslutar jag mig också för att fortsätta i det hjulspår som min spontanitet ville hoppa ur. Glädjen att fortsätta i hjulspåret är inte längre lika stor.

vagen

Utelivsbloggen jag startade under våren är ett sånt här exempel. En spontan idé som jag sjösatte och sedan inte alls haft tid eller ork att hålla igång. Istället har många blogginlägg om uteliv hamnat när på den här bloggen. Och nu står jag lite i ett vägsjäl igen.

Jag älskar att blogga, att få skriva och fota och att ha lite press på mig själv att prestera. Men jag är inte längre säker på vart jag och mitt bloggande är på väg, vilken riktning jag vill ta. Jag ska väl inte sticka under stolen med att det vore grymt kul att kunna ha bloggen som en del av min sysselsättning, för det går att tjäna pengar om man verkligen vill. Men frågan är om jag vill tillräckligt mycket.

Så, i det vägskäl jag står i nu funderar jag på om jag ska strunta i att vara så märkvärdig och fortsätta blanda hejvilt bland inläggen här på bloggen eller om jag ska tro på att jag kan och prova renodla mina bloggar (= vara spontan igen och hoppa ur hjulspåret)?

Well, jag ska fundera igenom det några vändor till innan jag tar ett beslut men det vore skönt att få lite input från dig som läser här om varför du läser på min blogg…

Spara

Snart på banan igen

Kikar in och säger Hej! Ber om ursäkt för tystnaden här de senaste dagarna. Vi fick ett omtumlande besked i mitten av veckan och mitt fokus har legat på annat de senaste dagarna. Nu har vi dock landat i beskedet ganska bra och jag räknar med att vara tillbaka i vanliga rutiner imorgon igen.

Ha en fortsatt fin söndag!

pumpa

Jag gillar inte telefoner

Ända sedan jag var ganska liten har jag ogillat telefoner. Främst att ringa med dem. Jag har ingen lust alls att knappa in ett telefonnummer och ringa till någon. En del telefonsamtal kan jag gruva för och skjuta upp i flera dagar. I alla fall när jag ska ringa någon som inte är en nära släkt eller vän. Och så funderar jag på varför egentligen, för alltid när det där (för mig) jobbiga samtalet är gjort så tänker jag ”Vad fasen gruvade jag för egentligen?”.

trappa

När telefonerna fick sms-funktionen så blev det lite lättare, man kunde ibland skicka sms istället för att ringa. Och sen kom mailen, och då kunde man maila folk istället för att ringa. Fast fortfarande finns det samtal som måste ringas och jag fortsätter att gruva mig för dem. Även fast jag inte behöver.

lummen

När jag tänker efter så är det också så att jag egentligen inte gillar så mycket att prata i telefon överhuvudtaget, jag pratar hellre med en människa öga mot öga och finns det samtal som kan ersättas med att möta människan istället så gör jag hellre det.

I jobbet däremot har jag aldrig haft några problem med att ringa, där kan jag ringa vem som helst utan gruva allt för mycket innan. Och jag undrar hur det kan vara så?

vissen

Under morgonen har jag lyckats bocka av ett sånt där (för mig) halvjobbigt samtal som självklart visade sig vara hur enkelt som helst. Jag borde bli bättre på att göra bort de jobbiga samtalen direkt och inte hålla på och gruva mig hela tiden, det tar ju hur mycket energi som helst!

Har du några tips eller råd för hur man botar sina telefonproblem?