Under hela min uppväxt har jag varje gång vi passerat den lilla tjärnen i skogen fått höra pappas ord om att han som liten alltid cyklade den dryga milen till tjärnen när den första isen lagt för att få åka skridskor. På den här tjärnen ligger isen tidigare än på de större sjöarna och jag kan tänka mig hur kul grabbarna hade det när de spelade hockey där om senhösten.
Platsen kallas Frid och ro, eller ”Fridaro” som man lite slarvigt säger på pitemål. Och jag kan förstå varför. Jag tog morgonkaffet med mig i en termosmugg, parkerade bilen och släppte hunden här en morgon. Frid och ro, sämre start på en arbetsdag kan man faktiskt ha!
Isen hade inte hunnit lägga på hela tjärnen och jag vågade absolut inte testa hållbarheten. Istället njöt jag av morgonens första kaffekopp och lyssnade på fåglarnas kvitter bland träden.
När kaffekoppen var tömd åkte jag hemåt igen med en nöjd hund och ett lättare sinne! Kanske åker jag tillbaka en annan dag och testar isens möjligheter.
