Jag måste vara spontanitetens mästare. Varje gång jag får en ny idé så är jag beredd att kavla upp ärmarna och sätta igång. Oavsett storleken på idén. Det här har resulterat i ganska många arbetstimmar kastade i sjön när jag sitter här på min kammare och sjösätter mina idéer som i slutändan inte visat sig vara så himla smarta.
Den senaste tiden har jag faktiskt kommit till insikt med min spontanitet och försöker lägga band på mig själv för att inte kasta mig ut i något som jag sedan inte kan förvalta. Men det här med att lägga band på sig själv hämmar mig också ganska mycket i min kreativitet. För när jag beslutar mig för att inte vara spontan så beslutar jag mig också för att fortsätta i det hjulspår som min spontanitet ville hoppa ur. Glädjen att fortsätta i hjulspåret är inte längre lika stor.
Utelivsbloggen jag startade under våren är ett sånt här exempel. En spontan idé som jag sjösatte och sedan inte alls haft tid eller ork att hålla igång. Istället har många blogginlägg om uteliv hamnat när på den här bloggen. Och nu står jag lite i ett vägsjäl igen.
Jag älskar att blogga, att få skriva och fota och att ha lite press på mig själv att prestera. Men jag är inte längre säker på vart jag och mitt bloggande är på väg, vilken riktning jag vill ta. Jag ska väl inte sticka under stolen med att det vore grymt kul att kunna ha bloggen som en del av min sysselsättning, för det går att tjäna pengar om man verkligen vill. Men frågan är om jag vill tillräckligt mycket.
Så, i det vägskäl jag står i nu funderar jag på om jag ska strunta i att vara så märkvärdig och fortsätta blanda hejvilt bland inläggen här på bloggen eller om jag ska tro på att jag kan och prova renodla mina bloggar (= vara spontan igen och hoppa ur hjulspåret)?
Well, jag ska fundera igenom det några vändor till innan jag tar ett beslut men det vore skönt att få lite input från dig som läser här om varför du läser på min blogg…