”Coffice” och vilse i skogen

En måndag utan något verkligen viktigt inplanerat i kalendern. Några minusgrader och sol utanför fönstret. Jag bestämde mig för att ta en sån där ”coffice” som folk i storstäderna brukar ta fast jag skulle ta min i skogen. Coffice är väl egentligen när man arbetar från ett café med internetuppkoppling, fast eftersom att jag inte har så många caféer att sticka till så packade jag min termos och ett par anteckningsböcker tillsammans med kameran och ett fårskinn i ryggsäcken. Kastade in turskidorna i bilen och drog till skogs.

turskidor

Såg framför mig att skida ungefär en halvtimma till en solig plats i skogen jag besökt tidigare och sedan slå mig ned på ett lammskinn och njuta av mitt kaffe samtidigt som jag skulle bena ut lite framtidsfunderingar. Men istället fick jag en svettig skidtur med en hastig kopp kaffe i halvskugga.

läderpjäxa

Det började med att det inte gick att parkera bilen på den plats jag först hade tänkt så jag körde vidare och tänkte att skidturen helt enkelt fick bli lite längre än planerat. Parkerade bilen när jag äntligen fick möjlighet, kopplade den ystra hunden i midjebältet och spände på mig turskidorna. Skaren var stenhård och trots det obefintliga glidet på turskidorna gick det undan mellan träden. Jag styrde egentligen bara rakt ut till skogs utan att tänka på vart jag åkte. Hunden drog som besatt och vi fick upp en riktigt härlig fart över ett kalhygge där solen gassade på kinderna. In i skogen igen där jag fortsatte parera runt träden som nu blev allt tätare, vi fick söka oss en bit åt väldigt fel håll för att kunna korsa en bäck som länge låg i en alldeles för brant sluttning. Till slut insåg jag att jag absolut inte skulle komma till platsen som jag först hade tänkt men jag fortsatte skida på ändå. Druttade på ändan efter att ha tjorvat in hundens lina i en buske och hade stora problem att ta mig upp, tur att ingen såg mig.

ungskog

När vi kom in i en tät ungskog med färska älgspår var hunden totalt utflippad så jag plockade av mig skidorna och gick till fots genom skogen. Väl ute hittade jag en halvsolig plats där det var vindstilla så jag slog med ned bland älgskiten för en kopp kaffe. Funderade på hur lågt jag hade åkt och hur lågt jag hade tillbaka till bilen. Kan väl inte säga att jag var vilse, jag visste åt vilket håll bilen låg, men jag hade ingen aning om hur långt bort jag kommit. Delade den medhavda smörgåsen med hunden och drack upp kaffet.

kaffepausen

Att sitta kvar och ”planera framtiden” var aldrig något alternativ, jag hade redan hunnit börja frysa och Ila var allt annat än lugn och stillsam. Vi skidade vidare i riktning mot vägen där jag parkerat bilen. Det tog inte alltför lång tid innan vi kom ut på vägen men en hel kilometer från bilen. En härlig skidtur fick jag om inte annat. Det där med ”coffice” och framtidsplanering får jag ta en annan dag!

snömonster

Den där fjällturen till våren på skidor

Jag hade nästan gett upp hoppet om den där vårturen på skidor till fjälls. Träningen har varit i princip obefintlig den senaste månaden och ska jag ut på tur vill jag vara väl förberedd. På förmiddagen idag tog jag och hunden en runda på längdskidorna längs skoterspåren. Nästan 12 kilometer skrapade vi ihop och visst var det tungt men också alldeles alldeles underbart! Jag fick känslan av att det kanske inte är helt omöjligt att orka med en tur på fjället.

Så i eftermiddag har jag googlat turtips och funderat på om jag verkligen vågar mig ut alldeles ensam på vinterfjället? Just nu funderar jag på sträckan mellan Kvikkjokk och Saltoluokta under början/mitten av april, vad jag har förstått skulle det kunna vara en lämplig tur för en nybörjare som mig?  Planeringen fortsätter således och jag behöver åtminstone få fler mil på skidorna i benen innan jag vet om jag ens klarar av en tur.

fjällturen vinter

Drömmen om fjällturen på skidor under våren lever än helt enkelt!

Tung skidtur genom vacker vinterskog

Under hela veckan som gått har jag längtat ut i skogen. Dricka kaffe på en stubbe och bara ströva runt och fota en stund. Redan på lördagen bestämde jag mig för att ta turskidorna och åka längs efter en skogsbilväg för att se om jag kunde hitta några spår efter den hund som försvann för en hundägare från byn tidigare under veckan.

Termometern visade minus sjutton grader och det skulle bli kallare under dagen. Under natten hade dessutom en dryg decimeter nysnö fallit. Jag insåg ganska fort att min skidtur inte skulle bli någon skön ”söndagspromenad”. Sambon fick skjutsa mig till den första oplogade vägen, och jag blev avsläppt lite tidigare än planerat för att undvika att köra fast med bilen. Jag satte hunden i dragselen och spände på mig mina turskidor som är lite bredare än de vanliga längdskidorna och ”går bättre i djupsnö”. Inget glid under skidorna, jag var blöt i svett redan efter fem minuter. Funderade på att vända, för det var lite antingen eller. Om jag fortsatte skulle jag bli tvungen att åka hela vägen utan möjlighet att avbryta och bli ”upphämtad”. Tyckte mig känna att glidet under den ena skidan, som tidigare var helt stum, blev något bättre. Bestämde mig för att fortsätta, det var ju bara en mils åkning som låg framför mig, jag borde klara det.

skidtur i vinterlandskap

Ila frös redan, inte så jättefarligt, men varje gång vi stannade till såg jag tendenser till att det kanske var lite för kallt för hunden. Jag funderade åter igen på att vända om men jag vet att hon klarar det och så länge vi är i rörelse och det är ingen fara så vi åkte vidare.

Skidtur kalhygge

Vi lämnade vägen som varit plogad dagen innan och åkte in på en oplogad skogsbilväg. Visserligen hade någon kört skoter där så det fanns ett hårdare underlag någonstans under den lösa nysnön. Jag svettades rejält och allt jag hörde var min andning och skidornas gnisslande mot den kalla snön. Stannade till för att fota en vacker sol som visade sig bakom min högra axel. Lite för kallt för att ta av sig handskarna, ställer in kameran på ”auto” och inser att det inte lär bli några vackra och välkomponerade bilder längs vägen, det är alldeles för kallt.Skidtur vintersol

Vi kämpar vidare, Ila är pigg och lunkar på i ett bra tempo framför mig. På ett hygge får jag fundera vart vägen tog vägen, den hårda vinden tillsammans med nysnön under natten har sopat undan alla spår. Tar sikte där jag tror att vägen borde gå men sist jag passerade här var det en skog och inte ett kalhygge. Tack vare ett par högar med fällda träd lyckas jag hitta var vägen fortsätter in i skogen och vi trampar på. En nedförsbacke, noll glid, jag får staka precis lika mycket som i uppförsbacken.

Skidtur jaktstuga Skidtur kaffepaus

När vi kommit ungefär halvvägs stannar vi till vid en jaktstuga. Ila får komma ur dragselen en stund och hittar en hög med renskit att kalasa på. Jag häller upp lite kaffe och vi delar på en smörgås. Det blir ingen lång rast, jag känner kylan komma krypande och inser att det är kallt. Lyckligtvis har jag klätt mig bra så jag känner inte alls av kylan när vi åker vidare. Ila däremot börjar bli något påverkad. Vi är halvvägs, mobiltelefonen har lagt av, det är drygt fem kilometer kvar till närmsta plogade väg så vi har inget alternativ.

Skidtur skogsväg

Det kommer en längre nedförsbacke och vi får upp farten något, jag peppar Ila och hon viftar glatt på svansen. I slutet av backen stannar vi till och jag försöker fota de underbara vinterlandskapet. Det är knäppt tyst. Batteriet i kameran laddar ur och vi åker vidare. En ren hoppar ut på vägen framför oss, nu får Ila väldigt bråttom, jag försöker dra nytta av hennes kämpande för att öka farten men skidorna glider verkligen inte. Efter hundra meter skuttar renen vidare in i skogen och vi tappar draghjälpen. Sista kilometern har någon kört skoter på vägen och skidorna glider äntligen liiiite bättre. Jag bestämmer mig för att försöka få igång mobiltelefonen när vi kommer till den plogade vägen och ringa efter bilskjuts sista biten hem. När vi äntligen når vägen lyckas jag värma telefonen och får igång den. Tar av mig skidorna och stapplar på stumma ben till platsen där vi blir upphämtade.

Skidtur dragsele

Det blev inte riktigt den skidtur jag hade förväntat mig men när man tänker bort hur jobbigt det faktiskt var så var det en helt fantastisk två timmars stund i skogen. Ila var briljant i selen även fast det gick tungt för henne, vinterlandskapet var otroligt vackert och vi fick oss ett bra träningspass inför en eventuell fjälltur på skidor till våren.