Min “första” fjällvandring

Året var 2010 och jag hade inte varit till fjällen på flera år, längtan att få fjällvandra var stor samtidigt som osäkerheten kring att vandra utan någon riktigt erfaren fjällmänniska fanns i bakhuvudet. Mina tidigare fjällvandringar hade främst varit i grupp, tillsammans med en ledare, under den utbildning jag gått i Åre sju år tidigare. Jag och vännen Jo hade pratat om att fjällvandra tillsammans och de ägde ett litet tält lämpligt för uppgiften.

Vi lyckades pricka in en ledig långhelg tillsammans och planerade en två nätters vandring längs Kungsleden mot Sarek. Så vi packade oss iväg tillsammans med varsin hund och efter några timmars bilkörning stegade vi ut på Kungsleden vid Kvikkjokk, målet var att komma in i Sarek och hitta en lämplig plats att övernatta på längs vägen.

Eftersom att vi inte hade så många dagar att tillgå så blev det en “fram och tillbaka vandring”. Två tältnätter varav den första blev när vi äntligen kom oss fram till STF-stugan Pårte efter ca 17 kilometers vandring från parkeringen i Kvikkjokk. Under den andra dagen fortsatte vi efter Kungsleden genom den orörda tallurskogen mot Aktse ett par timmar innan vi vände om och vandrade samma väg tillbaka.

Jag är inte så förtjust i att vandra samma väg flera gånger men när man vandrar i fjällen så är faktiskt upplevelsen en helt annan när man vänder och vandrar den andra vägen. Vi passerade Pårtestugan och vandrade tills dess att vi hittade en lämplig tältplats för vår andra natt.

Fjällvandring kungsleden Fjällvandring hängbro myggskydd packning fjällvandring Fjällvandring sarek tältplats fjällvandring utsikt fjällvandring vandrare

Så här i efterhand så glömmer man lätt de negativa sakerna och minns med glädje hur underbart det var men jag kan faktiskt komma ihåg hur jobbigt det var med alla mygg och knott. Ila som inte var så gammal vid tillfället var väldigt stressad och besvärad av alla insekterna och jag fick täcka henne med regnponchon när vi stannade för att äta. I slutet av vandringen hade jag också samlat på mig ett rejält skavsår på hälen och jag minns den befriande känslan när man äntligen kunde ta av sig vandringskängorna när vi satte oss i bilen igen på parkeringen i Kvikkjokk.

Det blev en fjällvandring som gav mersmak även om vi aldrig tog oss upp på kalfjället. Två år senare gjorde jag min nästa fjällvandring, då tillsammans med min mor.