Igår efter middagen rullade jag iväg till en kär vän som jag träffar alldeles för sällan. Vi surrades ikapp, drack kaffe och hade en trevlig kreativ afton tillsammans. Mest surrade vi nog, och tappade maskor när vi försökte räkna dem mellan allt surr.
Vännen har fått så himla mysigt i sin lägenhet och varje gång jag har besökt henne får jag sån lust att fixa till hemma hos mig, även om vi inte alls har samma stil och smak på inredningen.
Och jag blir grön av avund på hennes fina tavla som hon själv har målat. Hon har många talanger vännen min!
På en vägghylla trängs några vackra läderstövlar och näbbskor, om jag inte minns fel så har hennes morfar gjort dem. Vi funderade på om vi inte skulle sadla om till skomakare ändå…
Sen stickade vi vidare, hon stickade vantar och jag började sticka på något enkelt utan att veta vad resultatet ska bli. Vi surrade om högt och lågt tills timmen blev sen och jag blev tvungen att rulla hemåt medan ögonlocken fortfarande var öppna!
Att umgås med mina vänner är något jag verkligen måste bli bättre på. Det är en sån energiboost och jag är alltid full av idéer och energi när jag lämnar stället.