Jag har som sagt varit hönsskötare på mina föräldrars gård när de varit bortresta. Det går finfint och alla hönsen har överlevt. Eller förresten så har en stackare fallit bort faktiskt, men hon var sjuk sedan innan så det kan man inte skylla på mig! I stallet på gården har mamma tre olika grupper med höns. I den ena gruppen har jag placerat in Ture, min egna lilla tupp. Han var den enda som fick åka till vinterförvaringen i stallet efter en sommar på gården här hemma. De två hönorna jag haft under sommaren fick åka vidare till hönshimlen. Passade på att fota lite med mobilen när jag tittade till och matade hönsen häromkvällen.
Ture (längst till vänster i bilden ovan) är av rasen Mille Fleur och trivs finfint med de yviga hönsen han bor hos även om han är storleken mindre än alla. Vi får väl se hur livet ser ut när sommaren kommer, om jag skaffar nya höns och Ture får komma hem hit på gården igen, eller om han får stanna hos mina föräldrar. Det är ju inte helt utan jobb det här med att ha egna höns, även om de är lättskötta!
Den här kvällen när jag var hos hönsen var det så himla kallt att Ila inte alls ville vara ute på gården så hon fick följa med in i stallet. Det var nog lite jobbigt för hennes fågelhundsinstinkter att sitta där i hörnet och titta på fåglarna men hon skötte sig bra.
Den här hönan är lite speciell, hon sitter alltid på vattenkoppen i den före detta hästboxen och kikar ut över boxväggen. Hon heter Agda, det heter alla vita hönor i stallet som är ”vanliga värphöns”. Den här Agdan är också den som är mest ivrig att komma ut när man öppnar dörren, vill man inte ha alla hönsen lösa i stallet så är det henne man ska hålla koll på!
Hittade ett miniägg i ett värprede, litet som en störreaktig ärta ungefär! Annars så är det rätt så skralt med ägg just nu, men det hör till säsongen!
Åh! Höns verkar så otroligt mysiga att ha och när jag flyttar ut på landet så blir det nästan säkert ett hönshus på ägorna :)
Min sambos pappa har höns och jag blir så glad varje gång vi är där och får umgås lite med dem när de sprätter runt.
Märker man av deras personligheter eller är de mer ”anonyma”?
Höns är mysiga! Den första hönsgruppen jag hade hemma på gården var riktigt tama och följde en vart man än gick i trädgården! Har man en mindre grupp tror jag att det är lättare att se personligheterna, för visst märker man deras personlighet, hönsen hos mina föräldrar däremot kan jag knappt skilja på. :)