Den överdrivna sommartemperaturen har övergått i en kvav, klibbig och tungandad form. Några grader svalare men fortfarande ganska plågsam för mig.
Inomhus är ostädat. Spår efter barfotafötter som släpat med sig döda gräsrester. Spår efter att ingen hund längre bor i huset, dvs ingen äter längre upp det ätbara som hamnar på golvet och ingen i huset har lärt sig att man faktiskt måste plocka upp det man spiller nuförtiden. Spår efter att det faktiskt borde städas men vem har lust att städa när det är semester?
Jag söker skugga och en del av mig önskar att sommaren aldrig ska ta slut. Att den där lottovinsten kommer på lördag och att jag får fortsätta leva semester hela livet. Den andra delen av mig längtar efter det som kommer. Hösten, kylan och framtiden.
Det känns som att inget blir gjort dagar som dessa men jag försöker intala mig själv att det är det som är semester. Man måste inte göra. Måste inte hinna. Måste inte skynda.