Jag hade mentalt försökt börja förbereda mig på vinter när jag skrev det här sist. Det känns som att man inte längre kan lita riktigt på årstiderna. Så det är liksom bäst att förbereda sig på det värsta?! Men ingen gladare än jag när vi fick några extra veckor tillsammans med hösten innan vintern drar fram.
I helgen blev Allis tio veckor och hon fick bestiga sitt första berg. Högberget i min hemby är ett berg vi ofta återkommer till. Och alltid om hösten av någon konstig anledning.
Det var en disig oktoberförmiddag och vi tog den korta men något branta vägen upp till berget. Här går man utan stig och finner sin egen väg. Det är ganska stenigt och rätt så jobbigt för små korta valpben.
Uppe på berget letade vi reda på vindskyddet och stekte hamburgare till lunch. Drack en kopp kaffe och spanade på den disiga utsikten.
Innan de trötta valpfötterna blivit för kalla packade vi ihop och gick ned igen. Tog en lite längre men mindre brant väg ned och valpen somnade sedan gott i bilen.
