Trattkantarellerna är fortfarande min favoritsvamp. Kanske mest för att de är lätta att plocka och man kan lita på att man hittar dem varje år. De är goda att använda i såser eller som smörsteka på en smörgås och jag fryser in dem förvällda eller torkar dem.
I fjol plockade jag för första gången rödgul trumpetsvamp, som visserligen slår trattkantarellen i smaken men är desto svårare att hitta här hos oss. I år har jag inte hittat en endaste en av trumpetsvamparna.
Men tillbaka till trattisarna då, visst har jag hittat dem i år. På gamla vanliga ställen och även på nya platser när vi rekat runt efter svamp under hösten. Det är bara det att de trattkantareller jag hittat har varit så himla små. Och fast än jag låtit bli att plocka dem och gått tillbaka till samma plats en vecka senare så har de knappt vuxit något alls.
Jag har fått ihop så vi klarar oss till nästa höst men man vill ju alltid plocka mer!
I mitten av hösten köpte jag mig också en ny svampkniv, den gamla trotjänaren har efter att blivit borttappad och återfunnen i skogen ett par gånger fått ställa sig åt sidan för den nya snorgröna racern från Mora Kniv.
Och vilken skillnad det är när man har en ny vass kniv. Man får skärsår på tummen men snitten (i svampen) blir rena och fina! Att den dessutom är skön att hålla i handen är ju en grym fördel! Jag hade önskat att den hade en bättre ”upphängningsförmåga” så att man inte kan tappa bort den (gissa varför jag valde en lysande färg?!) men den är så pass liten ändå att den ryms i en benficka.
Jag hoppas att jag hinner ut i skogen en sväng till för att plocka trattkantareller innan det blir vinter. Det har ju hänt tidigare att jag plockat så här sent på säsongen. Men vi får väl se hur det blir med det i år!