Utelunch över öppen eld

När svamp- och bärsäsongen är över och senhösten vill övergå till vinter. Allt känns mörk, slaskigt och grått. Dagarna i ekorrhjulet snurrar på och helgerna avlöser varandra. Då känns det extra viktigt att bryta av med friskluft och dagsljus om helgen. Det måste inte vara strålande sol och finväder. Så fort jag kliver in i skogen är väderleken av mindre betydelse. Kylan kan man klä sig emot och att inte solen dyker upp behöver inte vara dåligt!

Dimma i skogen

Vi packar ett par vedträn, kaffetermos och stekpanna. Innan vi åkte förberedde jag quesadillas av fredagens tacorester. Quesadillas kan varieras på så många olika sätt men den här gången hade jag tacofärs, skivad banan, cremé fraiche och lite riven ost i tortillabröd. Vi tar bilen längs en skogsbilväg och stannar på den lilla parkeringen, på med ryggsäcken, ut med hundarna ut bilen, stänger jackan och vandrar iväg längs stigen i riktning mot sjön. När vi kommer fram gör vi upp elden direkt. Med mat i magen så blir resten av dagen mycket trevligare.

Utemat, Quesadillas över öppen eld

Eftersom att lunchen är förberedd hemma så behöver den bara värmas på i stekpannan. Jag värmer först stekpannan över elden en liten stund och sedan ned med quesadillasen. Man får passa, det blir fort lite för varmt!

Utelunch
Ingen rök utan eld!

Jag är riktigt nöjd med min stekpanna från Primus som jag har haft i ett par år nu. Den tål en hel del och bränner man fast mat i den så är den enkel att rengöra!

Quesadillas

När lunchen är uppäten häller vi upp kaffe och sätter oss i solen en stund. Just den här dagen skiner solen från klarblå himmel och vi blir sittande i lä från vinden en bra stund innan vi packar ihop och beger oss hemåt igen.

Ett par extra veckor med hösten

Jag hade mentalt försökt börja förbereda mig på vinter när jag skrev det här sist. Det känns som att man inte längre kan lita riktigt på årstiderna. Så det är liksom bäst att förbereda sig på det värsta?! Men ingen gladare än jag när vi fick några extra veckor tillsammans med hösten innan vintern drar fram.

Allis

I helgen blev Allis tio veckor och hon fick bestiga sitt första berg. Högberget i min hemby är ett berg vi ofta återkommer till. Och alltid om hösten av någon konstig anledning.

Det var en disig oktoberförmiddag och vi tog den korta men något branta vägen upp till berget. Här går man utan stig och finner sin egen väg. Det är ganska stenigt och rätt så jobbigt för små korta valpben.

Högberget

Uppe på berget letade vi reda på vindskyddet och stekte hamburgare till lunch. Drack en kopp kaffe och spanade på den disiga utsikten.

utelunch

Innan de trötta valpfötterna blivit för kalla packade vi ihop och gick ned igen. Tog en lite längre men mindre brant väg ned och valpen somnade sedan gott i bilen.

Enbuske