I målbilden

Efter några fullbokade dagar med mycket jobb så skulle jag äntligen få en helt ledig dag! Varmt och vackert väder var utlovat och jag ville hinna med en skidtur innan snön blivit för blöt. Efter frukost låg temperaturen på minus två grader, perfekt före för en skidtur längs skoterspåren som hunnit frysa under natten. Jag gjorde mig redo för ett motionspass och innan jag hade hunnit knyta skidpjäxorna hade temperaturen stigit till sju plusgrader men det fanns ingen återvändo. Som tur var hade inte solen hunnit värma upp snön ännu, jag kopplade hunden till midjebältet och spände fast skidorna.

skogssoffa

Ila visade sig från sin allra bästa sida, aldrig förr har hon dragit så hårt när hon haft dragselen på sig. Jag insåg ganska fort att den här turen skulle handla om att stå på skidorna och hålla balansen för här gick det undan! Men jag förstod också att hon snart skulle tröttna och eftersom att jag valt en ganska lång runda så passade jag på att njuta av tillvaron en stund. Värmen i luften var underbar, fåglarna kvittrade och jag var nästan inte ens andfådd. Precis den här sorten av tur är det jag har eftersträvat hela vintern. I januari hade jag det här som målbild och äntligen är jag här!

När vi skidat halva sträckan slutade hunden att dra, hon sprang mest bredvid och trasslade in linan i stavarna resten av turen. Jag varvade stakåkning och skate och fortsatte njuta. Tog en liten genväg sista biten hem och landade på ca 17 kilometers åkning under 1½ timma. Underbart!

draghund skidtur

Med tanke på vilket töväder vi har haft idag så finns det risk för att jag inte hinner med så många fler turer som den här i år. Men man kan ju alltid hoppas!