Med hjärtat i halsgropen

Det var en helt vanlig fredagsmorgon. Efter frukost tog jag på mig kläder för morgonpromenaden med hunden, den där vanliga morgonrutinen när vi följer Frida till skolan. Vi brukar börja klä på oss ytterkläderna och sedan kommer hunden ungefär tio sekunder efter att hon hör ljudet av att man tar i hennes koppel. Inte den här fredagen, inget ovanligt iochförsig ibland får man ropa på henne om hon känner för sovmorgon istället.

gordonsetter

När hon till slut kom ned såg jag direkt att något inte var som det skulle, hon rörde sig väldigt onormalt. Sen vägrade hon morgonpromenaden, det spelade ingen roll åt vilket håll jag försökte gå, hon skulle inte med.
Det händer ibland att hon vägrar morgonpromenaden, om det regnar eller alldeles för tidigt på morgonen men så var inte fallet den här morgonen. Vi gick in igen, hennes bakdel hängde inte alls med, jag fick hjälpa henne. Hennes blick var tom och jag bäddade ned henne på ett fårskinn på golvet i köket.

gordon-setter

Alla tankar man hinner tänka, vad är det som är fel? Har hon skadat sig på något? Har hon fått epilepsi? Vad gjorde vi igår och vad gör jag nu? Satte mig i telefonkö till veterinären, när jag väl kom fram tyckte telefonisten att jag skulle komma in med Ila men de hade inga akuttid kvar för dagen. Eftersom att det var fredag tyckte hon att jag skulle ringa Gammelstads djurklinik i Luleå. Jag fick en tid på eftermiddagen och gjorde mig redo för att åka dit. Med hjärtat i halsgropen. Ganska inställd på att jag mest troligt skulle bli tvungen att åka hem utan hund.

I väntrummet hos veterinären skakade Ila, jag kunde inte säga om det var av smärta eller av stress. Hon bad om att få sitta i mitt knä så jag lyfte upp henne. Sen satt jag där i 45 minuter med en tjugofemkilos hund i knät innan det äntligen blev vår tur. Veterinären klämde och kände på Ilas bakben och rygg, han ställde en massa frågor och jag försökte svara så gott jag kunde. Lite lugnande, några röntgenbilder och en ”dags att vakna spruta” sedan konstaterade veterinären att det är Ilas höfter som spökar. Att hon gått ett tag med dåliga höfter och tappat muskulaturen i ena sidan av bakdelen och till slut orkade hon inte hålla upp kroppen ordentligt längre.

Förstå lättnaden när man inser att man faktiskt kan ta med sig sin hund hem igen efter att man varit rätt så inställd på att det är sista gången vi ses. Men sedan skammen över att man inte lagt märke till att hon varit dålig under rätt så lång tid… Man känner sig ungefär som världens sämsta djurägare!

höftfel

Nåväl, Ila får gå på smärtstillande en tid framöver för att öka chansen till att bygga upp musklerna i bakdelen igen. Sen får vi se hur det fungerar och hur vi går vidare. Redan dagen efter veterinärbesöket var hon sitt vanliga jag igen och hur pigg som helst! Jag hoppas att vi får några år till tillsammans i alla fall!

När man inte håller sig till sina planer

Den här veckan blev inte alls som jag hade tänkt mig och ibland är det okej att det blir så också. Jag skulle hitta tillbaka till vardagslunken var det ju tänkt men istället tror jag det blev någon sorts vaccum jag hamnade i. Behovet av återhämtning måste ha varit stort och jag har i princip inte fått något vettigt gjort under hela veckan.

Och trots att ångesten över att jag inte fått saker gjorda höll mig vaken i natt så bestämde jag mig för att följa med mamma till skogen på blåbärsjakt under förmiddagen idag.

sally och jag

Det blev inte så mycket blåbär för min del, jag låg nog mer i riset och fotade eller spanade efter svamp. Svampkorgen och svampkniven är alltid med om man skulle råka snubbla över något ätbart… Och Sally blev lite blöt om fötterna där ett tag och ville mer än gärna bli buren genom blåbärsriset.

giftsvamp

Mamma hade med kaffe och smörgås som vi avnjöt på en stock i solen.

kaffe i skogen

Och hundarna som sprungit sig trötta pustade ut en stund.

hundarna

En förmiddag i skogen kan råda bot på mycket och nu kan jag lägga den här veckan till handlingarna samtidigt som jag är grymt redo för att kavla upp ärmarna inför veckan som kommer!

Ha en trevlig helg!

lingon

Ljuva morgontimmar

fågel på fura

En morgonpromenad innan arbetet kallar. Cyklar till den lilla skogsvägen som leder dit där stigen tar vid. Parkerar cykeln och promenerar sakta längs den lilla skogsvägen. Fåglarna kvittrar överallt och hunden drar i kopplet för att visa sitt missnöje över den låga hastigheten. En ljuv doft av vår i skogen letar sig in i mina lungor och jag njuter av varje sekund.

skogsväg

Den sista snön håller på att smälta bort och i dikena rinner smältvattnet. På sitt sedvanliga ställe har en groda lagt sina ägg i ett tappert försök att få föra sina gener vidare. Jag förundras över att grodorna lägger sina ägg på samma ställe varje år även fast diket torkar ut innan äggen hinner kläckas.

grodägg

Stannar vid vägens slut och pausar på en stock innan jag vänder hemåt med batterierna laddade för dagens utmaningar.

morgonpromenad

När ingen ser

En dag när vi skulle åka bort ett par timmar riggade jag kameran i köket och ställde in den på att fota en bild var tjugonde minut. Så här såg det ut på vårt köksbord när vi var borta.

bildspel

Man kan kanske förstå varför det går åt en del disktrasor i det här hushållet?!

”Coffice” och vilse i skogen

En måndag utan något verkligen viktigt inplanerat i kalendern. Några minusgrader och sol utanför fönstret. Jag bestämde mig för att ta en sån där ”coffice” som folk i storstäderna brukar ta fast jag skulle ta min i skogen. Coffice är väl egentligen när man arbetar från ett café med internetuppkoppling, fast eftersom att jag inte har så många caféer att sticka till så packade jag min termos och ett par anteckningsböcker tillsammans med kameran och ett fårskinn i ryggsäcken. Kastade in turskidorna i bilen och drog till skogs.

turskidor

Såg framför mig att skida ungefär en halvtimma till en solig plats i skogen jag besökt tidigare och sedan slå mig ned på ett lammskinn och njuta av mitt kaffe samtidigt som jag skulle bena ut lite framtidsfunderingar. Men istället fick jag en svettig skidtur med en hastig kopp kaffe i halvskugga.

läderpjäxa

Det började med att det inte gick att parkera bilen på den plats jag först hade tänkt så jag körde vidare och tänkte att skidturen helt enkelt fick bli lite längre än planerat. Parkerade bilen när jag äntligen fick möjlighet, kopplade den ystra hunden i midjebältet och spände på mig turskidorna. Skaren var stenhård och trots det obefintliga glidet på turskidorna gick det undan mellan träden. Jag styrde egentligen bara rakt ut till skogs utan att tänka på vart jag åkte. Hunden drog som besatt och vi fick upp en riktigt härlig fart över ett kalhygge där solen gassade på kinderna. In i skogen igen där jag fortsatte parera runt träden som nu blev allt tätare, vi fick söka oss en bit åt väldigt fel håll för att kunna korsa en bäck som länge låg i en alldeles för brant sluttning. Till slut insåg jag att jag absolut inte skulle komma till platsen som jag först hade tänkt men jag fortsatte skida på ändå. Druttade på ändan efter att ha tjorvat in hundens lina i en buske och hade stora problem att ta mig upp, tur att ingen såg mig.

ungskog

När vi kom in i en tät ungskog med färska älgspår var hunden totalt utflippad så jag plockade av mig skidorna och gick till fots genom skogen. Väl ute hittade jag en halvsolig plats där det var vindstilla så jag slog med ned bland älgskiten för en kopp kaffe. Funderade på hur lågt jag hade åkt och hur lågt jag hade tillbaka till bilen. Kan väl inte säga att jag var vilse, jag visste åt vilket håll bilen låg, men jag hade ingen aning om hur långt bort jag kommit. Delade den medhavda smörgåsen med hunden och drack upp kaffet.

kaffepausen

Att sitta kvar och ”planera framtiden” var aldrig något alternativ, jag hade redan hunnit börja frysa och Ila var allt annat än lugn och stillsam. Vi skidade vidare i riktning mot vägen där jag parkerat bilen. Det tog inte alltför lång tid innan vi kom ut på vägen men en hel kilometer från bilen. En härlig skidtur fick jag om inte annat. Det där med ”coffice” och framtidsplanering får jag ta en annan dag!

snömonster

Våren på ingång!

Med avundsjuka ögon har jag i några veckor nu scrollat igenom bilder på vår och vårtecken från de södra delarna av landet i olika sociala medier. Fast besluten om att jag ändå älskar den årstid vi går igenom här uppe i norr men dock med en gnutta avundsjuka. Men så i morse vaknade jag strax före klockan 06:00 av ett välbekant ljud. Svanarna på väg ännu längre norrut passerade över vårt hus. När de välbekanta ropen tystnat somnade jag om igen, vaknade av väckarklockan en timma senare med ett leende på läpparna.

vårtecken

Snart har vi snöfria vägar och just nu smälter snön i en rasande fart. Det droppar från taken och man vill inget hellre än att vara ute i solen när den behagar att visa sig.

vårtecken soldyrkare

Under gårdagen försökte jag ta en paus från mitt skärmarbete och sitta i solen på bron en stund. Laddade upp med lammskinn, en kaffekopp och en stickning. Ila tog såklart skinnet i beslag och jag hade inte ro i kroppen att sitta så länge, men några fräknar till på näsan kan jag nog allt räkna in!

solstickare

I målbilden

Efter några fullbokade dagar med mycket jobb så skulle jag äntligen få en helt ledig dag! Varmt och vackert väder var utlovat och jag ville hinna med en skidtur innan snön blivit för blöt. Efter frukost låg temperaturen på minus två grader, perfekt före för en skidtur längs skoterspåren som hunnit frysa under natten. Jag gjorde mig redo för ett motionspass och innan jag hade hunnit knyta skidpjäxorna hade temperaturen stigit till sju plusgrader men det fanns ingen återvändo. Som tur var hade inte solen hunnit värma upp snön ännu, jag kopplade hunden till midjebältet och spände fast skidorna.

skogssoffa

Ila visade sig från sin allra bästa sida, aldrig förr har hon dragit så hårt när hon haft dragselen på sig. Jag insåg ganska fort att den här turen skulle handla om att stå på skidorna och hålla balansen för här gick det undan! Men jag förstod också att hon snart skulle tröttna och eftersom att jag valt en ganska lång runda så passade jag på att njuta av tillvaron en stund. Värmen i luften var underbar, fåglarna kvittrade och jag var nästan inte ens andfådd. Precis den här sorten av tur är det jag har eftersträvat hela vintern. I januari hade jag det här som målbild och äntligen är jag här!

När vi skidat halva sträckan slutade hunden att dra, hon sprang mest bredvid och trasslade in linan i stavarna resten av turen. Jag varvade stakåkning och skate och fortsatte njuta. Tog en liten genväg sista biten hem och landade på ca 17 kilometers åkning under 1½ timma. Underbart!

draghund skidtur

Med tanke på vilket töväder vi har haft idag så finns det risk för att jag inte hinner med så många fler turer som den här i år. Men man kan ju alltid hoppas!

Vårvinterbilder från en promenad

Vårvintern är belöningen vi får för allt mörker under vintern. Dagar som den här gör det lätt värt att genomlida den mörkaste årstiden. Solen värmer gott om dagen och tillsammans med plusgraderna smälter den snön som de senaste dagarna lagt sig på träden i skogen. Fåglarna kvittrar förnöjt i närheten men det väldiga ljuset gör det svårt att se dem. Träden gnistrar och solens värme dallrar i luften. Förhoppningsvis så får vi njuta av fler dagar liknande denna innan våren kommer på riktigt här uppe i norr.

Här kommer ett gäng vårvinterbilder från min och Ilas promenad i skogen här om dagen.

vårvinter vårvinter vårvinterbilder vårvinterbilder vårvinterbilder

 

Energipåfyllning deluxe

Jag är så glad att jag tog mig ut i skogen en sväng under gårdagen. Så fort jag satte foten på skoterspåret så kände jag hur endorfinerna började pumpa och alla energidepåer laddade så mycket det bara gick. Några minuter innan hade jag svängt in på gården hos mina föräldrar och tänkte att jag kanske kunde dricka det medhavda kaffet i solskenet på deras farstubro medans hunden gjorde av med lite energi på gården. Men mamma var precis på väg ut med skidorna och vi beslutade oss för att mötas upp för en kopp kaffe i skogen istället.

Jag körde bilen till vägs ände och fortsatte sedan längs skoterspåren. Ila, överlycklig av friheten utan koppel sprang som en ko på grönbete. Solens strålar var så starka mot den vita snön, jag skulle haft solglasögon. Efter 20 minuters promenad kom jag fram till platsen där jag skulle möta upp mamma. Slog mig ned i solen och njöt.

solig skogenergipåfyllningskidåkarenenergipåfyllningvårsolen

När mamma kom delade vi på en termos kaffe och två kakor samtidigt som vi surrade innan jag plockade ihop och gick tillbaka till bilen. Några fräknar rikare och med en lycklig känsla i kroppen, energipåfyllning när den är som allra bäst!

Ila min partner in crime

Alltså den här hunden, hon är så rolig med alla sina egenheter. Dricker helst vatten från toastolen och jag har kommit på henne att hon nu också lärt sig öppna locket för att komma åt vattnet som tydligen är bättre i toaletten än i hennes egen skål.

gordonsetter

När hon är ensam hemma ligger hon helst på köksbordet för att få bästa utsikten över gatan. Här om dagen kom jag på henne när jag smög upp bakom fönstret innan hon hunnit lägga märke till att jag kom hem. I vanliga fall hör hon när någon kommer på infarten och hoppar snabbt ned från bordet (ett par rediga rivmärken på ekbordet vittnar om snabba nedhopp).

hund på köksbord

Den suddiga mobilbilden ovan är fotad genom fönstret en dag under förra veckan. 

En annan dålig ovana hon har lärt sig på äldre dagar är att inventera skafferiet. Om vi inte stängt dörren till skafferiet noga när vi lämnar henne hemma så har hon utan att skämmas ätit upp allt bröd hon hittar. Rester av plastpåsar på golvet brukar avslöja henne.

gordonsetter

Ila kan även konsten att se väldigt ledsen ut. Hon tar gärna fram sina ”valpögon” när hon vill komma och sitta i knät på mig när jag virkar i fåtöljen. Ofta har jag svårt att säga nej…

gordon setter

Att hon är en jakthund innebär också att hon har otroligt mycket energi att göra sig av med periodvis. Typ alltid när man själv inte har orken. Ibland kan man se hur energin ryker ur hennes öron och hennes blick säger alltid mer än tusen ord. Men ändå fortsätter hon bara att ligga där på soffan och väntar snällt tills det är hennes tur.

Ila är såklart världens bästa hund och jag älskar att dela mina dagar med henne. Hon är det absolut bästa sällskapet under mina dagar på hemmakontoret!

Innekurarsöndag

Utanför fönstret viner en mindreaktig februaristorm, det är nollgradigt och snöar till måttliga vindar. När man är hundägare spelar det liksom ingen roll vilket väder det är ute, man måste ut ändå. Och eftersom att Ila inte går att ha lös hemma på gården och helst inte gör sina behov på den egna villatomten så måste vi ta en promenad hur lite jag än vill.

Jag tar kameran med mig och hoppas att vi inte behöver vara ute så länge. Som tur är har det inte snöat så mycket, det blåser mest, så skoterspåren är synliga och vi kan ta en kortare promenad längs dem.

När alla behov är uträttade vänder vi snabbt hemåt igen och jag slår igång kaffebryggaren när vi kommer genom dörren. Det blir en innekurardag idag och förmodligen tar jag och kaffekoppen sällskap av virknålen framför vinterstudion.

Snöig februaridag Gordonsetter skoterled

Att nöta ut ett favoritplagg

När man som jag, mestadels befinner sig hemma och klär sig i de skönaste kläderna man har, har man inte alltid så stort behov av att handla nytt. Här hemma om dagarna går jag oftast klädd i underställ och fleecetröja. Insåg här om dagen när jag skulle vikariera på en förskola att jag knappt längre äger några ”vanliga” kläder som passar att ha när man ska befinna sig bland vanligt folk.

fleecetröja houdini

Min favoritfleecetröja köpte jag 2012 och den har jag haft på mig ungefär varje dag sedan dess. Den var inte billig att köpa men om man slår ut priset på antal gånger jag använt plagget så kan man se det som en grym investering. Fleecetröjan är inte längre ny och man kan se på den att jag suttit vid datorn ofta när den har varit på. Underarmarna är nötta och sömmen längs armen har gått upp på flera ställen. Den är dock fortfarande lika skön och passformen är precis som om den vore ny.

uppnött fleecetröja

I höstas köpte jag en ny fleecetröja av ett annat märke. Den var fem gånger så billig som favorittröjan och minst tio gånger sämre kvalitet. Efter två tvättar har passformen försvunnit och den sköna känslan finns inte längre kvar. Jag drar mig för att använda den överhuvudtaget. Jag kan konstatera att kvalitet är A och O, men ofta vet man inte förrän man har provat. Dock så håller ändå påståendet ”man får vad man betalar för” ganska långt i de flesta fall. JohannaN har skrivit flera kloka inlägg om Slow Fashion, bland annat det här inlägget och jag kan inte annat än att hålla med henne i det hon skriver.

I helgen ska vi iväg på en liten ”shoppingtur” (fast sambon vet inte om att det är en shoppingtur ännu jag har lindat in det i andra ord för honom) och jag ska försöka uppdatera min garderob med vardagskläder som jag kan visa mig i utanför hemmet och så ska jag hålla utkik efter en ny trotjänare som alternativ till fleecetröjan. Den gamla utnötta funkar fortfarande finfint att använda här hemma och bland känt folk men jag kanske behöver en som åtminstone är hel när jag ska visa mig bland andra människor! :)

fleecetröja

En härlig årstid ligger framför

Även om jag längtar så mycket att det nästan gör ont till barmark och gröna skogar så kan jag konstatera att det snart stundar en annan härlig årstid. Vårvinter! På en promenad fick jag en försmak av det som komma skall.

vårvinter skoterspår

Det börjar finnas välpreparerade skoterleder lite här och där och jag älskar den variation man får på sina promenader när man kan välja en skoterled istället för de vanliga vägarna. Via skoterspåren kan man komma till platser man aldrig annars skulle besöka. Spåret ned till sjön är det jag använder mest flitigt och under promenaden påminde solen mig om hur mycket jag älskar vårvintern.

Vårvinter solsken

Just nu skulle jag bara vilja beställa lite mer snö så det finns ett ordentligt lager som inte smälter bort för fort. Jag vill kunna njuta av årstiden helst ändå fram till efter påsken.

skoterspår vårvinter

En annan som verkar gilla årstiden är jycken. Hon var yster som en ko som släppts på grönbete och skuttade runt med pinnar i munnen under halva promenaden.

Gordonsetter

Jag ser framemot en massa härliga dagar i ute i solen under de kommande månaderna! Kokkaffe över öppen eld, lapa sol mot en husvägg och grilla korv vid en sjö. Välkommen att anlända vårvinter!

Tung skidtur genom vacker vinterskog

Under hela veckan som gått har jag längtat ut i skogen. Dricka kaffe på en stubbe och bara ströva runt och fota en stund. Redan på lördagen bestämde jag mig för att ta turskidorna och åka längs efter en skogsbilväg för att se om jag kunde hitta några spår efter den hund som försvann för en hundägare från byn tidigare under veckan.

Termometern visade minus sjutton grader och det skulle bli kallare under dagen. Under natten hade dessutom en dryg decimeter nysnö fallit. Jag insåg ganska fort att min skidtur inte skulle bli någon skön ”söndagspromenad”. Sambon fick skjutsa mig till den första oplogade vägen, och jag blev avsläppt lite tidigare än planerat för att undvika att köra fast med bilen. Jag satte hunden i dragselen och spände på mig mina turskidor som är lite bredare än de vanliga längdskidorna och ”går bättre i djupsnö”. Inget glid under skidorna, jag var blöt i svett redan efter fem minuter. Funderade på att vända, för det var lite antingen eller. Om jag fortsatte skulle jag bli tvungen att åka hela vägen utan möjlighet att avbryta och bli ”upphämtad”. Tyckte mig känna att glidet under den ena skidan, som tidigare var helt stum, blev något bättre. Bestämde mig för att fortsätta, det var ju bara en mils åkning som låg framför mig, jag borde klara det.

skidtur i vinterlandskap

Ila frös redan, inte så jättefarligt, men varje gång vi stannade till såg jag tendenser till att det kanske var lite för kallt för hunden. Jag funderade åter igen på att vända om men jag vet att hon klarar det och så länge vi är i rörelse och det är ingen fara så vi åkte vidare.

Skidtur kalhygge

Vi lämnade vägen som varit plogad dagen innan och åkte in på en oplogad skogsbilväg. Visserligen hade någon kört skoter där så det fanns ett hårdare underlag någonstans under den lösa nysnön. Jag svettades rejält och allt jag hörde var min andning och skidornas gnisslande mot den kalla snön. Stannade till för att fota en vacker sol som visade sig bakom min högra axel. Lite för kallt för att ta av sig handskarna, ställer in kameran på ”auto” och inser att det inte lär bli några vackra och välkomponerade bilder längs vägen, det är alldeles för kallt.Skidtur vintersol

Vi kämpar vidare, Ila är pigg och lunkar på i ett bra tempo framför mig. På ett hygge får jag fundera vart vägen tog vägen, den hårda vinden tillsammans med nysnön under natten har sopat undan alla spår. Tar sikte där jag tror att vägen borde gå men sist jag passerade här var det en skog och inte ett kalhygge. Tack vare ett par högar med fällda träd lyckas jag hitta var vägen fortsätter in i skogen och vi trampar på. En nedförsbacke, noll glid, jag får staka precis lika mycket som i uppförsbacken.

Skidtur jaktstuga Skidtur kaffepaus

När vi kommit ungefär halvvägs stannar vi till vid en jaktstuga. Ila får komma ur dragselen en stund och hittar en hög med renskit att kalasa på. Jag häller upp lite kaffe och vi delar på en smörgås. Det blir ingen lång rast, jag känner kylan komma krypande och inser att det är kallt. Lyckligtvis har jag klätt mig bra så jag känner inte alls av kylan när vi åker vidare. Ila däremot börjar bli något påverkad. Vi är halvvägs, mobiltelefonen har lagt av, det är drygt fem kilometer kvar till närmsta plogade väg så vi har inget alternativ.

Skidtur skogsväg

Det kommer en längre nedförsbacke och vi får upp farten något, jag peppar Ila och hon viftar glatt på svansen. I slutet av backen stannar vi till och jag försöker fota de underbara vinterlandskapet. Det är knäppt tyst. Batteriet i kameran laddar ur och vi åker vidare. En ren hoppar ut på vägen framför oss, nu får Ila väldigt bråttom, jag försöker dra nytta av hennes kämpande för att öka farten men skidorna glider verkligen inte. Efter hundra meter skuttar renen vidare in i skogen och vi tappar draghjälpen. Sista kilometern har någon kört skoter på vägen och skidorna glider äntligen liiiite bättre. Jag bestämmer mig för att försöka få igång mobiltelefonen när vi kommer till den plogade vägen och ringa efter bilskjuts sista biten hem. När vi äntligen når vägen lyckas jag värma telefonen och får igång den. Tar av mig skidorna och stapplar på stumma ben till platsen där vi blir upphämtade.

Skidtur dragsele

Det blev inte riktigt den skidtur jag hade förväntat mig men när man tänker bort hur jobbigt det faktiskt var så var det en helt fantastisk två timmars stund i skogen. Ila var briljant i selen även fast det gick tungt för henne, vinterlandskapet var otroligt vackert och vi fick oss ett bra träningspass inför en eventuell fjälltur på skidor till våren.

Soft lördag

Vi har en lugn och skön helg här hemma igen. Tittar på skidor på tv, gör ungefär så lite som möjligt och får väldigt lite gjort. Jag har en hög med papper på kontoret som borde betas av, tänkte göra bort det på förmiddagen men det blev liksom aldrig av. Så efter lunchen fick jag lust att ta en tur på skidorna, hunden som bara legat i soffan i flera dagar nu och hade överskottsenergi som pös ut ur öronen, var inte sen att haka på. Vi fick en skön stund utomhus samtidigt som solen försvann i horisonten och färgade himlen rosa.

energiknippe gordonsetter ila

Så har vi firat att det är 167 dagar kvar till midsommar med att äta surströmming till middag! Nu ska jag bara invänta att den värsta mättnadskänslan lagt sig så att jag får i mig kaffe och orkar hålla ögonen öppna till någon film i soffan ikväll. Tror det blir en stund med Photoshop och Spotify innan dess…

Ha en fortsatt fin helg!

Lata mellandagar

Med en jullovsfirande unge och en mellandagsledig sambo hemma så blir det en hel del lata mellandagar. Jag borde egentligen plugga till kommande tentor men man halkar lätt in i de ledigas tempo och gör inte så mycket alls.

Vi dricker glögg, bygger pussel och ser en film eller två.

GlöggpannaGordonsettergordon setter

Ila har inget emot våra lata dagar, så länge hon får komma ut och göra sina behov någon gång ibland. Dottern fick ett pussel i julklapp, tyvärr har hon inget tålamod men det har tydligen mamman i huset. Jag blir helt besatt och kan inte sluta bygga när jag väl har börjat!

Pussel

Julbukett

Vad gör ni på era mellandagar?

Trött lördag

Efter en trevlig julfest på restaurang igårkväll tillsammans med ett härligt gäng ”arbetskamrater” har jag varit helt orkeslös idag. Fick sovmorgon och släpade mig till soffan efter frukost. Det vackra vädret fick mig visserligen att ta en omväg till affären men det blev inte så mycket mer av den här dagen.

Att baka julgodis är sparat till imorgon men någon kunde inte riktigt hålla sig och bakade pepparkakor på eftermiddagen. Julgranen plockades in och kläddes innan det var sambons tur att åka på julfest och den energifulla ungen blev lämnad hemma med sin trötta mamma. Vi försökte pyssla en stund, men när orken tryter så finns liksom inte kreativiteten i fingrarna och vi övergick till att se en film innan vi hamnade framför datorn och spelade ”Hotell Gyllene Orren” på Barnkanalen. Vilket visade sig vara ett rätt så beroendeframkallande spel även för vuxna…

Till sist bestämde vi oss för att göra kväll efter en kort sparktur runt byn med hunden. Så nu sover barnet och det är inte länge kvar tills jag ska göra detsamma. Hoppas på att vakna med lite mer energi imorgon och hinna med allt som inte blev gjort idag.

Gordonsetter

Lek med fjärrutlösare

Egentligen skulle jag ha utfört ett träningspass idag. Men ett litet lurande halsont gjorde mig försiktig och jag valde att avstå träningen. Istället åkte jag och Ila till skogen en kortare sväng för att få lite dagsljus och friskluft. Under tiden som hunden gjorde sina behov och sprang av sig lite energi passade jag på att leka med kameran och träna lite mer på att använda fjärrutlösaren.

skogslöpning

Det var riktigt skönt med en paus från skolboken som tagit upp all min övriga tid idag.

Löpträning

För att skapa bilden ovan har jag följt den här instruktionen från moderskeppet.

Alltså, det här med fjärrutlösare till kameran är helt nytt för mig och jag inser hur mycket träning det behövs. Titta på bildspelet ovan, jag springer egentligen men det ser ut som att jag har klippt in mig själv i bilden flera gånger eller möjligen att jag hoppar på ett ben. Kan bero på att jag förmodligen lyckades trycka av kameran när jag var i exakt samma rörelse varje gång…

Lite pälsvård kanske vore på sin plats

Det är verkligen dags att ta tag i lite pälsvård och helst skulle hunden behöva en dusch. Den där duschningen har vi skjutit upp alldeles för länge. Både hon och jag hatar duschningen och under den här årstiden så vill man ju göra den när man vet att man inte behöver gå ut något mer den dagen. Trots att hon inte har så mycket päls så tar det lång tid innan hon torkar. gordon setter

Hon skulle även behöva en genomgång av sina tassar. Jag är lite orolig för att hon faktiskt kan ha ont i klorna igen även om hon inte visar något.

Gordonsetter

Så här skrev jag efter ett veterinärbesök i Juli 2014:

”Redan innan helgen såg jag att Ilas klo, på samma tass där hon nyss opererat en klo, var på väg att släppa. Och i helgen när hon fick springa lös en stund så lyckades hon naturligtvis stöta till tassen så att höljet på klon släppte. Det resulterade i att vi fick besöka veterinären idag igen och operera bort kloresterna. Veterinären trodde dock inte att det var klolossning, som jag varit lite rädd för att det kunde vara, Gordonsetter ”har ofta” det.”

hund

Under hösten 2014 amputerades en klo för att skickas på analys och analysen visade någon typ av klosjukdom som jag inte minns vad veterinären kallade. Ändå sedan vi fick den diagnosen har Ila mått bra även om hon hatar när man rör henne i tassarna och hennes klor är deformerade och sköra.

Jag skulle kunna tänka mig att det är snön som gör att hon nu verkar ha lite dåligt i sina tassar igen. När snön fastnar mellan trampdynorna så trycker det säkert på klorna. En frisering av tassarna i samband med den övriga pälsvården borde göra susen! Det var ju bara det där med att hon inte gillar när man rör henne i tassarna…

Ila min ständiga följeslagare

Ila kom till oss under sommaren 2009 när hon var 8 veckor gammal. Sedan dess har hon varit min ständiga följeslagare.

gordon setter valp

Hon är av rasen Gordonsetter och en stående fågelhund. Tanken var från början att vi skulle jaga tillsammans hon och jag, men jag har liksom inte kommit mig för att bli någon jägare ännu under de här sex åren vi har haft tillsammans.

Det är tack vare Ila som jag tar mig ut i skogen ofta och jag har nog även henne att tacka för mycket när det kommer till att motionera!

tassen och ila

Sedan sommaren 2014 har Ila en hel del problem med sina klor under perioder men just nu är det inget som hon mår dåligt av. På instagram har hon fått en egen hashtag under #Ilabilder

gordonsetter maj 12