Det är något som gnager lite innanför min hud. En liten stress som mest yttrar sig i att jag blir handfallen. Om en vecka har jag nästa tenta, två dagar efter kommer en tenta till. Sedan nästan en vecka till den sista tentan. Jag måste verkligen plugga. Fixar jag inte alla tre tentorna, plus en jag redan skrivit men väntar på resultatet från, så får jag inte läsa färdigt den sista terminen nu på våren. Det skulle såklart vara ett stort misslyckande, men världen går inte under.
Jag svävar hela tiden mellan ”Klart jag kommer att fixa det!” och ”Varför skulle jag fixa dessa tentor nu när jag skrivit tre av dem tidigare och inte fixat dem då?”. Känner mig spyless på att studera och vill inget hellre än att få det överstökat. Få den där examen som jag slitit för i flera år nu men inte riktigt längre vet vad jag ska göra med när jag väl har den i min hand. Tänker att det borde öppna dörrar.
I huvudet gör jag upp en plan B för om jag inte lyckas. Även om jag mest bara borde borra ned huvudet i skolboken och få de här veckorna överstökade! Med andra ord, det är dags att kicka igång den här onsdagen!
Med vänlig Hälsning från hon som lever mitt emellan hopp och förtvivlan.
Åh vad jag känner igen det där. Har fortfarande tre tentor som jag aldrig klarade, men numera tänker jag aldrig på dem :)
Tror det viktiga är att det ligger i linje med vad en brinner för och det kanske är det som spökar, om du tvekar över vad du ska ha utbildningen till?
Ja, det är tentor i kurser som jag inte har någon aning om vad jag ska ha kunskapen till. Makroekonomi och finansiell analys intresserar inte mig alls. Jag vill hellre syssla med verksamhetstyrning och redovisning. Och tentorna blir ju svintunga att plugga till när man inte är intresserad av innehållet eller kunskapen. Stressen ligger väl kanske också mycket i att jag gärna vill ha ekonomexamen, även om jag förmodligen kan få jobb inom det område jag vill även utan examensbeviset…