När kylan slår till

Igår vaknade vi till en utomhustemperatur på minus trettiotvå grader. Man är inte så jättekaxig i den temperaturen och vi styrde om våra planer för dagen. Att åka 20 km tur och retur för att handla kändes inte aktuellt, vi fick helt enkelt hålla till godo med det som fanns i frysen. Att köra dottern till ridningen och sedan låta bilen stå utan motorvärmare i 1½ timma kändes inte heller aktuellt så det ställdes också in. Tur var nog det, för när jag skulle göra ett kortare ärende till mina föräldrar i grannbyn en stund senare så startade inte den ena bilen. Och den bil som startade mådde inte så bra i kylan kan jag lova.

kylan

Vi hade också planer på en trevlig utekväll för en gångs skull, men man har liksom inte lust att göra det heller när temperaturen kryper ned till minus trettiofyra grader. Bara tanken på att stå i finklänning och tunnstrumpor för att vänta på en taxi hem mitt i natten får mig att frysa.

kyligt

Så vi fick en inomhusdag hemmavid och gjorde ingenting. Jag tror minsann att jag under de senaste veckornas slappande har återfått min energi och igår sprudlade inspirationen till att göra allt möjligt och jag kände mig näst intill rastlös. Ska bli skönt att återgå till normala rutiner på måndag igen!