Alltså den här hunden, hon är så rolig med alla sina egenheter. Dricker helst vatten från toastolen och jag har kommit på henne att hon nu också lärt sig öppna locket för att komma åt vattnet som tydligen är bättre i toaletten än i hennes egen skål.
När hon är ensam hemma ligger hon helst på köksbordet för att få bästa utsikten över gatan. Här om dagen kom jag på henne när jag smög upp bakom fönstret innan hon hunnit lägga märke till att jag kom hem. I vanliga fall hör hon när någon kommer på infarten och hoppar snabbt ned från bordet (ett par rediga rivmärken på ekbordet vittnar om snabba nedhopp).
Den suddiga mobilbilden ovan är fotad genom fönstret en dag under förra veckan.
En annan dålig ovana hon har lärt sig på äldre dagar är att inventera skafferiet. Om vi inte stängt dörren till skafferiet noga när vi lämnar henne hemma så har hon utan att skämmas ätit upp allt bröd hon hittar. Rester av plastpåsar på golvet brukar avslöja henne.
Ila kan även konsten att se väldigt ledsen ut. Hon tar gärna fram sina ”valpögon” när hon vill komma och sitta i knät på mig när jag virkar i fåtöljen. Ofta har jag svårt att säga nej…
Att hon är en jakthund innebär också att hon har otroligt mycket energi att göra sig av med periodvis. Typ alltid när man själv inte har orken. Ibland kan man se hur energin ryker ur hennes öron och hennes blick säger alltid mer än tusen ord. Men ändå fortsätter hon bara att ligga där på soffan och väntar snällt tills det är hennes tur.
Ila är såklart världens bästa hund och jag älskar att dela mina dagar med henne. Hon är det absolut bästa sällskapet under mina dagar på hemmakontoret!