Fågelskådning genom kameralinsen

För några veckor sedan när vi spenderade en helg på stugan i forsen fördrev jag min tid med att skåda fåglar. Flugsnapparparet hade fullt upp med att mata sina hungriga ungar i holken ovanför utemöblerna.

flugsnappare

Det flögs skytteltrafik och jag blev tvungen att googla på hur mycket mygg som flugsnapparen fångar… Det visade sig vara en hel del så till nästa år måste vi nog spika upp fler holkar! ;)

flugsnappare

Drillsnäppan(?), som håller låda i forsen med sitt läte dygnet runt, fastnade också i kameralinsen.

drillsnäppa

Medans jag satt där på trappan och tittade på flugsnapparna så hade sädesärlan en egen liten show på stigen utanför.

Sädesärla

Det är såna här gånger jag önskar jag hade bättre objektiv till kameran och kanske en gnutta extra tålamod för att lyckas fånga alla de andra sorters fåglarna på bild också.

Med hjärtat i halsgropen

Det var en helt vanlig fredagsmorgon. Efter frukost tog jag på mig kläder för morgonpromenaden med hunden, den där vanliga morgonrutinen när vi följer Frida till skolan. Vi brukar börja klä på oss ytterkläderna och sedan kommer hunden ungefär tio sekunder efter att hon hör ljudet av att man tar i hennes koppel. Inte den här fredagen, inget ovanligt iochförsig ibland får man ropa på henne om hon känner för sovmorgon istället.

gordonsetter

När hon till slut kom ned såg jag direkt att något inte var som det skulle, hon rörde sig väldigt onormalt. Sen vägrade hon morgonpromenaden, det spelade ingen roll åt vilket håll jag försökte gå, hon skulle inte med.
Det händer ibland att hon vägrar morgonpromenaden, om det regnar eller alldeles för tidigt på morgonen men så var inte fallet den här morgonen. Vi gick in igen, hennes bakdel hängde inte alls med, jag fick hjälpa henne. Hennes blick var tom och jag bäddade ned henne på ett fårskinn på golvet i köket.

gordon-setter

Alla tankar man hinner tänka, vad är det som är fel? Har hon skadat sig på något? Har hon fått epilepsi? Vad gjorde vi igår och vad gör jag nu? Satte mig i telefonkö till veterinären, när jag väl kom fram tyckte telefonisten att jag skulle komma in med Ila men de hade inga akuttid kvar för dagen. Eftersom att det var fredag tyckte hon att jag skulle ringa Gammelstads djurklinik i Luleå. Jag fick en tid på eftermiddagen och gjorde mig redo för att åka dit. Med hjärtat i halsgropen. Ganska inställd på att jag mest troligt skulle bli tvungen att åka hem utan hund.

I väntrummet hos veterinären skakade Ila, jag kunde inte säga om det var av smärta eller av stress. Hon bad om att få sitta i mitt knä så jag lyfte upp henne. Sen satt jag där i 45 minuter med en tjugofemkilos hund i knät innan det äntligen blev vår tur. Veterinären klämde och kände på Ilas bakben och rygg, han ställde en massa frågor och jag försökte svara så gott jag kunde. Lite lugnande, några röntgenbilder och en ”dags att vakna spruta” sedan konstaterade veterinären att det är Ilas höfter som spökar. Att hon gått ett tag med dåliga höfter och tappat muskulaturen i ena sidan av bakdelen och till slut orkade hon inte hålla upp kroppen ordentligt längre.

Förstå lättnaden när man inser att man faktiskt kan ta med sig sin hund hem igen efter att man varit rätt så inställd på att det är sista gången vi ses. Men sedan skammen över att man inte lagt märke till att hon varit dålig under rätt så lång tid… Man känner sig ungefär som världens sämsta djurägare!

höftfel

Nåväl, Ila får gå på smärtstillande en tid framöver för att öka chansen till att bygga upp musklerna i bakdelen igen. Sen får vi se hur det fungerar och hur vi går vidare. Redan dagen efter veterinärbesöket var hon sitt vanliga jag igen och hur pigg som helst! Jag hoppas att vi får några år till tillsammans i alla fall!

Om jag bara hade haft tid och råd

På gården hos mina föräldrar har två nordsvenska brukshästar betat nästan hela sommaren tillsammans med sina föl. Jag är så himla sugen på att skaffa häst igen och drömmer om en nordsvensk som kan dra plogen i mitt potatisland (som just nu i och för sig bara är två pallkragar, men i framtiden).

nordsvensk brukshäst

Min önskan om att köpa häst blev ju inte mindre stor när jag fick höra att det ena stoet tillsammans med hennes föl var till salu. Om jag hade haft tid och råd så hade jag aldrig tvekat på att köpa. Stallet hos mina föräldrar står tomt nu när hönsen är borta så stallplatsen hade ju inte varit något problem, det är bara det här med att ha tillräckligt med pengar…. och tid.

nordsvensk brukshästnordsvensk

Well, jag får fortsätta drömma ett par år till. Nån gång i framtiden ska jag äga häst igen, om det blir en nordsvensk får vi väl se. Dottern som blivit hästbiten de senaste året (äntligen!) tycker vi ska skaffa islandshäst…

Ungefär som att ha en bebis

I veckan agerar jag dagmamma till Sally. Tänkte mig att det skulle bli en enkel match att ha hunden här under dagarna när jag ändå sitter vid datorn och jobbar. Vet inte om den här valpen är extra sällskapssjuk eller om jag helt enkelt inte minns hur det var. Jag kan tala om att det just nu är ungefär som att ha en bebis.

hundvakt

hund gårdshund

När valpen har somnat och jag försöker smyga till toaletten så är hon mig hack i hälen direkt. Hon gnäller om att få sitta i knät vilket inte går så länge jag sitter framför datorn. Hon vill leka med den stora hunden och gnäller för att få komma in i rummet där Ila gömt sig och dit jag stängt dörren. När Frida gick till skolan funderade hon i en kvart vart hennes lekkompis tog vägen.

hundvalp

Om hon inte kommer till ro snart igen så antar jag att jag kommer bli tvungen att hitta en arbetsställning där man kan sitta framför datorn med en hund i knät, annars lär jag få fakturera mamma för förlorad arbetstid! ;)

hundvalpen

Valpbilder

Den lilla valpen hos mina föräldrar växer och blir vildare och vildare. Jag ska inte sticka under stolen med att jag blir grymt sugen på att skaffa en valp till vår egen familj också. Det är så himla kul att få se dem växa upp och möjligheterna att forma valparna (lite i alla fall) för att passa ens livsstil är ju större ju yngre hunden är. Ila är ju gammal och förstörd så henne kan man inte längre lära något! ;)

Kameran hänger förstås med varje gång vi besöker mina föräldrar och Sally i grannbyn, det har blivit en hel del besök de senaste veckorna. Så här kommer ett gäng valpbilder från det senaste besöket.

valpbilderdansksvenskgårdshund

Att se valpens personlighet växa fram och hur hon redan vet att med dottern kan hon leka och vara hur galen som helst medans hon får sig en knäpp på nosen om hon försöker busa med mig.

valpbilder

Fågelunge på besök

En kväll här om veckan hittade jag en lite fågelunge på gräsmattan. Jag antar att det var en liten stackars blåmes som hoppat ut ur boet lite för tidigt.

Fågelunge

Tyvärr såg den inte ut att vara riktigt frisk. Om man tittar noga på bilderna så ser näbben rätt så deformerad ut, eller så är den bara inte fullt utvecklad (?). Efter att jag fotat fågelungen så lät jag den vara men höll utkik hela kvällen genom fönstret. Den satt kvar på marken och såg allmänt förvirrad ut hela kvällen. På morgonen var den borta, jag antar att naturen haft sin gång och den blev förmodligen mat åt någon annan.

fågelunge fågelunge blåmes

Jag vet var vi kommer att hänga i sommar

Förbered er på att den här bloggen eventuell kommer att bli överöst med en massa valpbilder under de närmsta veckorna. Mina föräldrar hämtade igår hem deras nya familjemedlem, en åtta veckors Dansk-svensk gårdshundsvalp. Ungefär hur gullig som helst! Så när min sommarlovsfirande dotter vaknade i morse begav vi oss helt enkelt till mor och far…

dansk svensk gårdshundgårdshund

Vi stannade tills dess att Sally somnade under soffan, men vi ska visst tillbaka i eftermiddag igen har dottern bestämt! :)

Höns eller inte höns

Under tre somrar har jag haft en hönsflock ute på villatomten (om vintern bor de i mina föräldrars stall). Den här sommaren velar jag dock om hur jag ska göra med min hönsflock… Kvar är nämligen bara tuppen Ture eftersom hans hönor fick flyga till hönshimlen i höstas. Att skaffa några hönor till Ture är väl inget större problem det är mer det här med ansvaret över att vara hönsägare som gör att jag velar.

Kommer jag att orka ta hand om en flock hönor i år? Och hur mycket tid kommer vi att spendera på stugan i forsen i sommar? Orkar jag åka hem varje dag för att ta hand om djuren hemma på gården?

dvärgtupp

Men samtidigt är det ju också himla mysigt att ha den lilla hönsflocken lös på gården när man är ute och påtar i trädgården. Eller att sitta och titta på deras idoga arbete med att hitta något ätbart på marken när man sitter med en kopp kaffe i handen om morgonen.

Dvärghöna

Att höra tuppens galande och att plocka ägg med den allra gulaste gulan ur redena varje morgon är också något jag kan tänka mig göra även denna sommar…

Hönsflock

Jag fortsätter vela över hönsflockens vara eller icke vara den här sommaren kanske överväger ändå fördelarna nackdelarna?!

En kväll i hönshuset

Jag har som sagt varit hönsskötare på mina föräldrars gård när de varit bortresta. Det går finfint och alla hönsen har överlevt. Eller förresten så har en stackare fallit bort faktiskt, men hon var sjuk sedan innan så det kan man inte skylla på mig! I stallet på gården har mamma tre olika grupper med höns. I den ena gruppen har jag placerat in Ture, min egna lilla tupp. Han var den enda som fick åka till vinterförvaringen i stallet efter en sommar på gården här hemma. De två hönorna jag haft under sommaren fick åka vidare till hönshimlen. Passade på att fota lite med mobilen när jag tittade till och matade hönsen häromkvällen.

turetupp med höns

Ture (längst till vänster i bilden ovan) är av rasen Mille Fleur och trivs finfint med de yviga hönsen han bor hos även om han är storleken mindre än alla. Vi får väl se hur livet ser ut när sommaren kommer, om jag skaffar nya höns och Ture får komma hem hit på gården igen, eller om han får stanna hos mina föräldrar. Det är ju inte helt utan jobb det här med att ha egna höns, även om de är lättskötta!

Höns fågelhund

Den här kvällen när jag var hos hönsen var det så himla kallt att Ila inte alls ville vara ute på gården så hon fick följa med in i stallet. Det var nog lite jobbigt för hennes fågelhundsinstinkter att sitta där i hörnet och titta på fåglarna men hon skötte sig bra.

Höns Agda

Den här hönan är lite speciell, hon sitter alltid på vattenkoppen i den före detta hästboxen och kikar ut över boxväggen. Hon heter Agda, det heter alla vita hönor i stallet som är ”vanliga värphöns”. Den här Agdan är också den som är mest ivrig att komma ut när man öppnar dörren, vill man inte ha alla hönsen lösa i stallet så är det henne man ska hålla koll på!

höns ägg

Hittade ett miniägg i ett värprede, litet som en störreaktig ärta ungefär! Annars så är det rätt så skralt med ägg just nu, men det hör till säsongen!

Kylslagen januaridag och fruset vatten

Vi har årets hittills kallaste dag här idag och kvicksilvret kryper ned mot minus 30 grader. Man gör inga onödiga besök utomhus en dag som denna helt enkelt. Men jag behövde till staden för att skriva en distanstenta så det var bara till att bita ihop, klä på sig ordentligt och hålla tummarna för att bilen inte skulle protestera alltför mycket!

På vägen hem stannade jag till hos mina föräldrar, de är bortresta så jag och lillebror tar hand om djuren på gården. Hönsen är mitt huvudansvar. Hönsen bor i stallet och är inte alls påverkade av kylan utanför. Temperaturen i stallet är runt noll grader men tydligen lämpligt kallt för att vattenledningen in till stallet ska ha frusit under natten. Ingen fara på taket, det går att hämta vatten inomhus, även om varmvattenledningarna i huset också har frusit. Det blir ett himla bök och en massa dubbelarbete. Som tur är flyttar det in några tillfälliga gäster i huset ikväll och jag hoppas att de lyckas få upp temperaturen i huset så att varmvattnet kommer igång!

Det kalla vädret ger så otroligt vackert landskap. Solen lyser illröd strax ovanför trädtopparna och när den sedan går ned färgas allt rosa. Bilderna nedan är från några andra kylslagna januaridagar, jag hade inte alls tid att fota idag!

Kylslaget Januarisol

Fördelen med att vara hönsskötare är att vi har gott om färska hemmagjorda ägg! :)

Orpington tupp

Ila min ständiga följeslagare

Ila kom till oss under sommaren 2009 när hon var 8 veckor gammal. Sedan dess har hon varit min ständiga följeslagare.

gordon setter valp

Hon är av rasen Gordonsetter och en stående fågelhund. Tanken var från början att vi skulle jaga tillsammans hon och jag, men jag har liksom inte kommit mig för att bli någon jägare ännu under de här sex åren vi har haft tillsammans.

Det är tack vare Ila som jag tar mig ut i skogen ofta och jag har nog även henne att tacka för mycket när det kommer till att motionera!

tassen och ila

Sedan sommaren 2014 har Ila en hel del problem med sina klor under perioder men just nu är det inget som hon mår dåligt av. På instagram har hon fått en egen hashtag under #Ilabilder

gordonsetter maj 12