Ett dygn i stugan

Gör ett försök att mobilblogga, finns risk för att det här inlägget ser annorlunda ut.

Vi åkte till stugan i forsen igår för fredagsmys och stughäng. Det blev en härlig sensommarkväll och vi fiskade, grillade och spelade massor med sällskapsspel.

image

Vaknade rätt så tidigt i morse av ljudet från regn som smattrade mot plåttaket på den lilla stugan. Låg kvar i bäddsoffan och efter en stund klev sambon upp och gjorde eld i öppnaspisen. Låg kvar länge. Och bara mös, i fotändan sov Ila fortfarande.

image

Frukost, kaffe och sen blev vi kvar över lunchen också. Älskar det kravlösa och avkopplande livet på stugan. Inte ens utedasset kan få mig att längta hem men det börjar snart bli dags att packa ihop och bege sig mot civilisationen igen…

Sommardagar som passerar förbi

I morse vaknade jag i bäddsoffan på stugan i forsen. Vi hade en helt underbar sommardag på stugan igår. Badade fötterna i älven, grillade kyckling och fiskade mitt i natten i fullmånens sken. Någon fiskelycka var det inte direkt tal om och på morgonen idag var det till att skynda hem för att hinna på jobbet.

fullmåne vid forsensommarnatt

Jag älskar att vi har stugan på så pass nära avstånd och att vi kan åka dit utan att behöva packa med oss allt för mycket saker. Att landa i enkelheten på stugan, sitta på en sten i forsen och axlarna sjunka i takt med att stressen rinner av, jag kan inte säga för många gånger hur underbart det är.

sommar vid forsen

När barnet har somnat, smyga ut genom den knarrande dörren. Ta fiskespöt som står lutat mot väggen och gå de femton stegen till vattnet. Kasta kast efter kast och se hur dimman ångar i den kalla kvällsluften. Stå kvar och fiska lite för länge i natten så man blir lagom kall för att det ska kännas perfekt när man sen kryper ned under täcket.

sommar

Eller efter middagen, ta en promenad till badplatsen där solen fortfarande värmer. Titta på fisken som hoppar i vattnet och bada tårna i det lite för kalla vattnet.

sommardag

Det är så skönt att luta sig tillbaka på en sån härlig sommardag, fastän den bara var igår, när man kommer hem från elva timmar på jobbet där man knappt varit utomhus.

Bara ett kast till…

kastspö

Vi åkte ut till stugan i forsen på lördagen och jag såg min chans att få fiska i lugn och ro under tiden som dottern lekte med en kompis. Det var lite småregn i luften men det bekymrade inte mig, luften var i princip myggfri och jag mest bara njöt av stunden.

fiskevatten

Plötsligt blir linan stum och jag tror att jag har fastnat i en sten igen. Fortsätter att veva och inte förrän jag ser en silvrig fisk hoppa i forsen förstår jag att jag har något riktigt tungt på kroken. Försöker veva men det är stumt och plötsligt går linan av och fisken är försvunnen. Himlans otur! Jag hade missat att ställa om slirbromsen efter ett litet strandkast tidigare…

fiskespö

Får hjälp att sätta nytt drag på linan (jag måste lära mig knyta sånna där fiskeknutar) och fortsätter fiska. Efter en stund hugger det igen, den här gången är slirbromsen i rätt läge, men jag känner ganska fort att det är en mindre fisk och den gör betydligt mindre motstånd. Lyckas få den ur forsen och upp på land, lite snopen över att det ”bara” var en gädda men glad över fångsten i vilket fall.

gädda

Gäddan fick åka tillbaka i älven och sen kunde jag inte sluta fiska. ”Bara ett kast till…”

Tills nästa gång vi åker ut till stugan måste jag nog se till att skaffa min några riktigt bra drag så jag kan fånga den där bamsefisken som jag tappade.

En fiskekväll i slutet av maj

Alltså försommaren är verkligen helt underbar även om vi vissa dagar saknat värmen här uppe. I slutet av maj åkte vi ut till en fiskesjö i en grannby och njöt av en härlig försommarkväll utan mygg.

fiskesjöfiskare

Längs vägen till fiskesjön var det nära att vi körde över en fågelmamma och hennes ungar. Jag tror det kan ha varit en morkulla men det kändes som att ungarna var kläckta väldigt tidigt?!

morkulla

Sedan den härliga kvällen vid fiskesjön har myggen hunnit kläckas och man får kämpa lite mer för att njuta av tillvaron utomhus.

solig vägvårskog

Premiär i forsen

Under förra veckan hade vattnet sjunkit så pass att man kunde montera fast bron som gör att vi kan ta oss över till ön. Och så på nationaldagen var vi äntligen lediga hela familjen tillsammans och kunde åka ut till stugan i forsen.

Stugan i forsen

Vi packade lunch, middag och fiskespön. Fiskespöt blev dock aldrig använt för mig, jag roade mig istället med att göra så lite som möjligt. Vilade i trädgårdsmöblerna, vilade i en solstol och vilade inomhus på soffan. Då och då tog jag en runda på ön och tittade på fåglar och fotade tills batteriet i kameran tog slut.

granskottstugan

I en av fågelholkarna på ön häckar flugsnapparen. Hanen höll ett vakande öga på oss medan honan febrilt matade ungarna där i.

flugsnappare

Sjöfåglarna åkte vattenrutschkana i forsen och en störreaktig rovfågel cirkulerade ovanför trädtopparna.

forsen

Vi hade en toppendag och ser redan framemot nästa gång vi kan landa på ön och ladda batterierna igen.

Ilamiddag

Som en vårflod

Att köra bil längs ödsliga skogsvägar om kvällarna på våren är en favoritsysselsättning. Mycket bättre än vilket tv-program som helst. Vi tittar på höga vattenflöden och räknar djur. Under helgen som gick åkte vi förbi stugan i forsen för att se hur vårfloden forsade. Vi kunde räkna in ett antal vårfåglar och fick se ett rådjur som stressat betade av alla godsaker som tinat fram.

vårflodrådjur storspov vårfloden

 

Hoppet om en fjälltur på skidor är borta

En strulande rygg har gjort att jag fått tänka om lite när det kommer till den där fjällturen på skidor som jag surrat om sedan årsskiftet. Jag har sedan tidigare till och från haft ryggproblem som jag aldrig riktigt kollat upp. Problemet med ryggen dyker upp då och då men brukar försvinna efter ett par dagars ”vila”.

fjälltur på skidor

Under en av mina skidturer för ett par veckor sedan kände jag att det drog till i ryggen, jag valde att blunda för det och fortsätta njuta av skidturen istället. Så här i efterhand var det kanske lite dumt, kanske ännu dummare att jag några dagar senare gav mig ut på skidor igen. Det har nämligen inte alls blivit bättre sedan dess även om jag försökt vara snäll mot ryggen.

fjälltur på skidor

Så det är bara att inse fakta, jag är för dåligt förberedd för att utföra en fjälltur på skidor i år. Jag borde uppsöka en sjukgymnast för att få bukt med ryggen och sedan får jag fokusera på att bli bättre så jag åtminstone kan fjällvandra i slutet av sommaren och fjällturen på skidor får jag skjuta upp till nästa år.  För hur mycket jag än skulle vilja utföra skidturen till fjälls så är det nog inte värt att riskera att bli liggandes på kalfjället med en strulande rygg.

vårvinter

”Coffice” och vilse i skogen

En måndag utan något verkligen viktigt inplanerat i kalendern. Några minusgrader och sol utanför fönstret. Jag bestämde mig för att ta en sån där ”coffice” som folk i storstäderna brukar ta fast jag skulle ta min i skogen. Coffice är väl egentligen när man arbetar från ett café med internetuppkoppling, fast eftersom att jag inte har så många caféer att sticka till så packade jag min termos och ett par anteckningsböcker tillsammans med kameran och ett fårskinn i ryggsäcken. Kastade in turskidorna i bilen och drog till skogs.

turskidor

Såg framför mig att skida ungefär en halvtimma till en solig plats i skogen jag besökt tidigare och sedan slå mig ned på ett lammskinn och njuta av mitt kaffe samtidigt som jag skulle bena ut lite framtidsfunderingar. Men istället fick jag en svettig skidtur med en hastig kopp kaffe i halvskugga.

läderpjäxa

Det började med att det inte gick att parkera bilen på den plats jag först hade tänkt så jag körde vidare och tänkte att skidturen helt enkelt fick bli lite längre än planerat. Parkerade bilen när jag äntligen fick möjlighet, kopplade den ystra hunden i midjebältet och spände på mig turskidorna. Skaren var stenhård och trots det obefintliga glidet på turskidorna gick det undan mellan träden. Jag styrde egentligen bara rakt ut till skogs utan att tänka på vart jag åkte. Hunden drog som besatt och vi fick upp en riktigt härlig fart över ett kalhygge där solen gassade på kinderna. In i skogen igen där jag fortsatte parera runt träden som nu blev allt tätare, vi fick söka oss en bit åt väldigt fel håll för att kunna korsa en bäck som länge låg i en alldeles för brant sluttning. Till slut insåg jag att jag absolut inte skulle komma till platsen som jag först hade tänkt men jag fortsatte skida på ändå. Druttade på ändan efter att ha tjorvat in hundens lina i en buske och hade stora problem att ta mig upp, tur att ingen såg mig.

ungskog

När vi kom in i en tät ungskog med färska älgspår var hunden totalt utflippad så jag plockade av mig skidorna och gick till fots genom skogen. Väl ute hittade jag en halvsolig plats där det var vindstilla så jag slog med ned bland älgskiten för en kopp kaffe. Funderade på hur lågt jag hade åkt och hur lågt jag hade tillbaka till bilen. Kan väl inte säga att jag var vilse, jag visste åt vilket håll bilen låg, men jag hade ingen aning om hur långt bort jag kommit. Delade den medhavda smörgåsen med hunden och drack upp kaffet.

kaffepausen

Att sitta kvar och ”planera framtiden” var aldrig något alternativ, jag hade redan hunnit börja frysa och Ila var allt annat än lugn och stillsam. Vi skidade vidare i riktning mot vägen där jag parkerat bilen. Det tog inte alltför lång tid innan vi kom ut på vägen men en hel kilometer från bilen. En härlig skidtur fick jag om inte annat. Det där med ”coffice” och framtidsplanering får jag ta en annan dag!

snömonster

En utehelg

Både under lördagen och söndagen har vi varit utomhus. Den här årstiden blir det gärna så. Helgerna är nästintill heliga och även om vädret inte är helt perfekt så åker vi ut i alla fall. Det ligger fortfarande kvar tillräckligt mycket snö för att man ska kunna köra skoter, de senaste dagarnas minusgrader gör också att snön håller bra.

vindskydd

Så med lunchen nedpackad och kaffetermosen laddad åkte vi ut under förmiddagen. Slog oss ned vid en strandkant på lördagen och vid ett vindskydd vid en annan sjö på söndagen. Ut med liggunderlagen och slå sig ned med kinderna mot solen. När man sedan kommer hem framåt eftermiddagen är man så där härligt trött och kan bädda ned sig under filten i soffan ett par timmar utan att ha dåligt samvete.

lunch över eldenutekaffe

Jag lyckades hitta några fläckar med barmark. Snön har redan börjat släppa taget om flera södersluttningar.

I målbilden

Efter några fullbokade dagar med mycket jobb så skulle jag äntligen få en helt ledig dag! Varmt och vackert väder var utlovat och jag ville hinna med en skidtur innan snön blivit för blöt. Efter frukost låg temperaturen på minus två grader, perfekt före för en skidtur längs skoterspåren som hunnit frysa under natten. Jag gjorde mig redo för ett motionspass och innan jag hade hunnit knyta skidpjäxorna hade temperaturen stigit till sju plusgrader men det fanns ingen återvändo. Som tur var hade inte solen hunnit värma upp snön ännu, jag kopplade hunden till midjebältet och spände fast skidorna.

skogssoffa

Ila visade sig från sin allra bästa sida, aldrig förr har hon dragit så hårt när hon haft dragselen på sig. Jag insåg ganska fort att den här turen skulle handla om att stå på skidorna och hålla balansen för här gick det undan! Men jag förstod också att hon snart skulle tröttna och eftersom att jag valt en ganska lång runda så passade jag på att njuta av tillvaron en stund. Värmen i luften var underbar, fåglarna kvittrade och jag var nästan inte ens andfådd. Precis den här sorten av tur är det jag har eftersträvat hela vintern. I januari hade jag det här som målbild och äntligen är jag här!

När vi skidat halva sträckan slutade hunden att dra, hon sprang mest bredvid och trasslade in linan i stavarna resten av turen. Jag varvade stakåkning och skate och fortsatte njuta. Tog en liten genväg sista biten hem och landade på ca 17 kilometers åkning under 1½ timma. Underbart!

draghund skidtur

Med tanke på vilket töväder vi har haft idag så finns det risk för att jag inte hinner med så många fler turer som den här i år. Men man kan ju alltid hoppas!

Den där fjällturen till våren på skidor

Jag hade nästan gett upp hoppet om den där vårturen på skidor till fjälls. Träningen har varit i princip obefintlig den senaste månaden och ska jag ut på tur vill jag vara väl förberedd. På förmiddagen idag tog jag och hunden en runda på längdskidorna längs skoterspåren. Nästan 12 kilometer skrapade vi ihop och visst var det tungt men också alldeles alldeles underbart! Jag fick känslan av att det kanske inte är helt omöjligt att orka med en tur på fjället.

Så i eftermiddag har jag googlat turtips och funderat på om jag verkligen vågar mig ut alldeles ensam på vinterfjället? Just nu funderar jag på sträckan mellan Kvikkjokk och Saltoluokta under början/mitten av april, vad jag har förstått skulle det kunna vara en lämplig tur för en nybörjare som mig?  Planeringen fortsätter således och jag behöver åtminstone få fler mil på skidorna i benen innan jag vet om jag ens klarar av en tur.

fjällturen vinter

Drömmen om fjällturen på skidor under våren lever än helt enkelt!

Energipåfyllning deluxe

Jag är så glad att jag tog mig ut i skogen en sväng under gårdagen. Så fort jag satte foten på skoterspåret så kände jag hur endorfinerna började pumpa och alla energidepåer laddade så mycket det bara gick. Några minuter innan hade jag svängt in på gården hos mina föräldrar och tänkte att jag kanske kunde dricka det medhavda kaffet i solskenet på deras farstubro medans hunden gjorde av med lite energi på gården. Men mamma var precis på väg ut med skidorna och vi beslutade oss för att mötas upp för en kopp kaffe i skogen istället.

Jag körde bilen till vägs ände och fortsatte sedan längs skoterspåren. Ila, överlycklig av friheten utan koppel sprang som en ko på grönbete. Solens strålar var så starka mot den vita snön, jag skulle haft solglasögon. Efter 20 minuters promenad kom jag fram till platsen där jag skulle möta upp mamma. Slog mig ned i solen och njöt.

solig skogenergipåfyllningskidåkarenenergipåfyllningvårsolen

När mamma kom delade vi på en termos kaffe och två kakor samtidigt som vi surrade innan jag plockade ihop och gick tillbaka till bilen. Några fräknar rikare och med en lycklig känsla i kroppen, energipåfyllning när den är som allra bäst!

Ila min partner in crime

Alltså den här hunden, hon är så rolig med alla sina egenheter. Dricker helst vatten från toastolen och jag har kommit på henne att hon nu också lärt sig öppna locket för att komma åt vattnet som tydligen är bättre i toaletten än i hennes egen skål.

gordonsetter

När hon är ensam hemma ligger hon helst på köksbordet för att få bästa utsikten över gatan. Här om dagen kom jag på henne när jag smög upp bakom fönstret innan hon hunnit lägga märke till att jag kom hem. I vanliga fall hör hon när någon kommer på infarten och hoppar snabbt ned från bordet (ett par rediga rivmärken på ekbordet vittnar om snabba nedhopp).

hund på köksbord

Den suddiga mobilbilden ovan är fotad genom fönstret en dag under förra veckan. 

En annan dålig ovana hon har lärt sig på äldre dagar är att inventera skafferiet. Om vi inte stängt dörren till skafferiet noga när vi lämnar henne hemma så har hon utan att skämmas ätit upp allt bröd hon hittar. Rester av plastpåsar på golvet brukar avslöja henne.

gordonsetter

Ila kan även konsten att se väldigt ledsen ut. Hon tar gärna fram sina ”valpögon” när hon vill komma och sitta i knät på mig när jag virkar i fåtöljen. Ofta har jag svårt att säga nej…

gordon setter

Att hon är en jakthund innebär också att hon har otroligt mycket energi att göra sig av med periodvis. Typ alltid när man själv inte har orken. Ibland kan man se hur energin ryker ur hennes öron och hennes blick säger alltid mer än tusen ord. Men ändå fortsätter hon bara att ligga där på soffan och väntar snällt tills det är hennes tur.

Ila är såklart världens bästa hund och jag älskar att dela mina dagar med henne. Hon är det absolut bästa sällskapet under mina dagar på hemmakontoret!

Tung skidtur genom vacker vinterskog

Under hela veckan som gått har jag längtat ut i skogen. Dricka kaffe på en stubbe och bara ströva runt och fota en stund. Redan på lördagen bestämde jag mig för att ta turskidorna och åka längs efter en skogsbilväg för att se om jag kunde hitta några spår efter den hund som försvann för en hundägare från byn tidigare under veckan.

Termometern visade minus sjutton grader och det skulle bli kallare under dagen. Under natten hade dessutom en dryg decimeter nysnö fallit. Jag insåg ganska fort att min skidtur inte skulle bli någon skön ”söndagspromenad”. Sambon fick skjutsa mig till den första oplogade vägen, och jag blev avsläppt lite tidigare än planerat för att undvika att köra fast med bilen. Jag satte hunden i dragselen och spände på mig mina turskidor som är lite bredare än de vanliga längdskidorna och ”går bättre i djupsnö”. Inget glid under skidorna, jag var blöt i svett redan efter fem minuter. Funderade på att vända, för det var lite antingen eller. Om jag fortsatte skulle jag bli tvungen att åka hela vägen utan möjlighet att avbryta och bli ”upphämtad”. Tyckte mig känna att glidet under den ena skidan, som tidigare var helt stum, blev något bättre. Bestämde mig för att fortsätta, det var ju bara en mils åkning som låg framför mig, jag borde klara det.

skidtur i vinterlandskap

Ila frös redan, inte så jättefarligt, men varje gång vi stannade till såg jag tendenser till att det kanske var lite för kallt för hunden. Jag funderade åter igen på att vända om men jag vet att hon klarar det och så länge vi är i rörelse och det är ingen fara så vi åkte vidare.

Skidtur kalhygge

Vi lämnade vägen som varit plogad dagen innan och åkte in på en oplogad skogsbilväg. Visserligen hade någon kört skoter där så det fanns ett hårdare underlag någonstans under den lösa nysnön. Jag svettades rejält och allt jag hörde var min andning och skidornas gnisslande mot den kalla snön. Stannade till för att fota en vacker sol som visade sig bakom min högra axel. Lite för kallt för att ta av sig handskarna, ställer in kameran på ”auto” och inser att det inte lär bli några vackra och välkomponerade bilder längs vägen, det är alldeles för kallt.Skidtur vintersol

Vi kämpar vidare, Ila är pigg och lunkar på i ett bra tempo framför mig. På ett hygge får jag fundera vart vägen tog vägen, den hårda vinden tillsammans med nysnön under natten har sopat undan alla spår. Tar sikte där jag tror att vägen borde gå men sist jag passerade här var det en skog och inte ett kalhygge. Tack vare ett par högar med fällda träd lyckas jag hitta var vägen fortsätter in i skogen och vi trampar på. En nedförsbacke, noll glid, jag får staka precis lika mycket som i uppförsbacken.

Skidtur jaktstuga Skidtur kaffepaus

När vi kommit ungefär halvvägs stannar vi till vid en jaktstuga. Ila får komma ur dragselen en stund och hittar en hög med renskit att kalasa på. Jag häller upp lite kaffe och vi delar på en smörgås. Det blir ingen lång rast, jag känner kylan komma krypande och inser att det är kallt. Lyckligtvis har jag klätt mig bra så jag känner inte alls av kylan när vi åker vidare. Ila däremot börjar bli något påverkad. Vi är halvvägs, mobiltelefonen har lagt av, det är drygt fem kilometer kvar till närmsta plogade väg så vi har inget alternativ.

Skidtur skogsväg

Det kommer en längre nedförsbacke och vi får upp farten något, jag peppar Ila och hon viftar glatt på svansen. I slutet av backen stannar vi till och jag försöker fota de underbara vinterlandskapet. Det är knäppt tyst. Batteriet i kameran laddar ur och vi åker vidare. En ren hoppar ut på vägen framför oss, nu får Ila väldigt bråttom, jag försöker dra nytta av hennes kämpande för att öka farten men skidorna glider verkligen inte. Efter hundra meter skuttar renen vidare in i skogen och vi tappar draghjälpen. Sista kilometern har någon kört skoter på vägen och skidorna glider äntligen liiiite bättre. Jag bestämmer mig för att försöka få igång mobiltelefonen när vi kommer till den plogade vägen och ringa efter bilskjuts sista biten hem. När vi äntligen når vägen lyckas jag värma telefonen och får igång den. Tar av mig skidorna och stapplar på stumma ben till platsen där vi blir upphämtade.

Skidtur dragsele

Det blev inte riktigt den skidtur jag hade förväntat mig men när man tänker bort hur jobbigt det faktiskt var så var det en helt fantastisk två timmars stund i skogen. Ila var briljant i selen även fast det gick tungt för henne, vinterlandskapet var otroligt vackert och vi fick oss ett bra träningspass inför en eventuell fjälltur på skidor till våren.

Säga Hej! till stugan en sväng

Vi åkte förbi stugan i forsen en sväng igår. Mest bara för att säga Hej! till stugan och se hur det såg ut runt omkring nu när det kommit lite mer snö. Vi visste inte innan om vi skulle kunna ta oss ut på ön över isen men den här gången gick det bra.

stugan i forsen januari

Lite mer snö har det kommit och älven har nästan frusit till, det är svårt att se var ön slutar och älven tar vid och man har ingen aning om hur isen ser ut under snötäcket. Jag längtar tills jag kan sitta där på trappan och dricka morgonkaffet till forsens brus.

stugan i fors januari

Fjälltur på skidor om våren

I flera år har jag drömt om att göra en tur på längdskidor i fjällen under vårvintern. Och lite i smyg planerar jag för att eventuellt kunna utföra en fjälltur på skidor under den här våren. Eller smyg och smyg, jag har ju satt upp det på min lista över mål för 2016… Jag hoppas att det blir av men jag vet att det kräver en del förberedelse och jag är ännu inte säker på om jag kommer att fixa det. Förmodligen blir jag ensam, eller hunden ska såklart med. Jag har ingen aning om var jag ska förlägga min tur men jag tänker att jag har några månader kvar att planera för den. Eftersom att jag inte direkt har någon vinterfjällvana eller några större erfarenheter att åka skidor på fjällen om vintern så tänker jag att det måste bli en tur mellan stugor efter en vältrafikerad (och väl skyltad) led till att börja med.

Fjälltur

För vad som känns som hundra år sedan gick jag en ettårig utbildning i Åre där vi bland annat gjorde en lite längre fjälltur på skidor. Det enda jag minns av den var att det var sjukt jobbigt och läraren hela tiden sa ”Det är bara en liten bit kvar nu!”. Min skidteknik var urusel och ryggsäcken var tung och satt dåligt på ryggen. Jag vet inte hur många gånger jag ramlade. Vi övernattade i en STF stuga och på sista dagen tog vi oss upp på en ”kulle” och kunde sedan glida på skarsnön nedför hur länge som helst, solen gassade och känslan var underbar!

Till att börja med behöver jag hinna få några mil på skidor i benen, jag behöver träna på att åka skidor med ryggsäcken och jag måste hitta en lämplig tur att åka också!

Hos Fjällsäkerhetsrådet finns en del praktiska tips att läsa inför skidturen i fjällen.

Vårt paradis

Under helgen som gick åkte vi förbi stugan för att ta några mått och se så att allt verkade okej där ute på ön. Stugan i forsen är det pyttelilla fritidshuset som vi fick förmånen att köpa i somras och hela hösten fram till oktober har vi i princip spenderat varje helg där ute.

fritidshus, stuga

Och visst verkade allt vara i sin ordning. Älven håller på att frysa till och ett tunt snötäcke hade förvandlat den lilla ön, som vi hittills bara sett i sommarskrud, till ett vinterparadis. En räv hade traskat runt på ön och lämnat små spår som Ila såklart noga undersökte.

frusen älv

Vi hoppas att vi kommer att kunna besöka stugan fler gånger i vinter och längtar redan tills det blir sommar och vi kan stanna där lite längre.

grankvistar

Skogen gör gott

Jag har alltid älskat att vara i skogen. Jag är uppvuxen i en familj som spenderat mycket tid i naturen. Plockat bär, jagat, eller bara åkt till skogs för att umgås framför en eld.

gran i dimma

Som vuxen och med egen familj så försöker jag att föra det vidare till mitt barn. Visst har det funnits perioder då det kanske har blivit lite för mycket av det goda och under en period skrek dotter ”Jag hatar skogen!”, så fort jag nämnde att vi skulle till skogs, och vägrade följa med.

björk i gräs

Ibland kan jag åka till skogen bara för att vara en stund. Jag går en bit in i skogen och sätter mig på en stubbe ett par minuter och bara är. Ibland tar jag med mig en kopp kaffe. Det är så otroligt avkopplande och även om jag skulle kunna sitta i flera timmar så behövs det bara ett par minuter för att jag ska känna hur stressen rinner av mig.

Vinter skog

Så visst har jag vetat om flera av skogens fördelar sedan innan men det var kul att läsa den här artikeln om forskning kring skogens fördelar. ”Naturen är som en multivitamin som förser oss med all sorts näring vi behöver”.

Hela forskningsrapporten finns att läsa här.