Man ska inte ropa Hej!

Tänkte skriva ett litet inlägg idag och säga att jag fått ordning på mitt Instagramkonto igen. Återtagit kontrollen och vidtagit åtgärder för att slippa bli hackad en gång till. Ungefär precis i samma stund som att jag formulerar orden så får jag ett mail om att någon bytt lösenord på mitt konto igen. Man ska inte ropa Hej! innan man är över ån sägs det väl.

Men vi tänker på något roligare istället. Trädgård till exempel. Snart har nämligen alla mina odlingskragar tinat fram och jag får äntligen sticka händerna i jorden. Längtar i smyg efter att få vända komposten och kika om vitlöken jag satte i fjol fortfarande lever.

Till helgen börjar jag kanske leta lämpliga plantor att placera ut i växthuset, men eftersom att vi väntar snö igen efter helgen så är det nog bäst att ha lite is i magen.

Mot våren med stora steg

Nu har det gått över en månad sedan jag sist skrev något här. Jag har börjat på det nya jobbet och kämpar fortfarande med att hitta en bra balans mellan arbete, vila och allt det där som jag vill hinna med. Att börja på ett heltidsarbete för en som inte haft ett sådant på fem år är en riktigt stor omställning. Fritiden blir en lyxvara och tröttheten den första månaden har varit brutal.

Vi går mot vår här uppe i norr och även om det fortfarande ligger mycket snö kvar så vittnar vårfåglarna om inte annat om vad som komma skall. Jag är glad att jag tog beslutet att inte förodla några grönsaker själv det här året. Ändå kliar det i fingrarna att sätta lite frön, bara för att. Men snart har pallkragarna tinat fram och jag kan i alla fall börja lägga en grund för årets odlingar, som förmodligen kommer att bli i lite mindre skala än tidigare år.

Jag fortsätter med andra ord att försöka anpassa mig till det nya och väljer försiktigt vad som ska finnas med i framtiden och vad som kan skalas bort. Försöker då och då få lite skogsluft i lungorna och funderar över vilken typ av fjällvandring jag ska lyckas få till innan sensommaren är över.

En ny stig att utforska

Mitt framför näsan på mig dök det upp en möjlighet att kliva in på en ny stig. Ett jobb med fast lön, sysselsättning. Pengar in på kontot varje månad, trygghet. Jag kunde självklart inte motstå möjligheten att utforska den nya stigen och väljer att svänga in. Det ska bli spännande att se vart den leder och hur den formar mig.

Jag är glad att jag tillät mig att ha is i magen och gå efter tanken ”det ordnar sig alltid” efter att jag klev av studierna i höstas. Och det ska bli skönt att få en arbetsplats, arbetskamrater och lite socialt umgänge efter fem års ensamarbete hemma vid.

Jag kommer att avsluta några delar av företaget och skala bort sådant jag inte lär hinna med. För en av fördelarna med att ha en anställning är väl just att man även har en fritid, förhoppningsvis. Och fritiden antar jag att jag vill kunna ta vara på ”på rätt sätt” i framtiden.

Som sagt, vi får se vart stigen leder, och hur allt utvecklar sig. I veckan tar jag vara på mina sista dagar i frihet ;) och förbereder mig på det som komma skall.

Måndagstankar

Det är måndag och jag och Ila tar en kort morgonpromenad i ett dimmigt landskap där träden har ett lager frost på sig. Efter en sportlovsvecka är det dags att ta tag i den riktiga vardagen igen och efter att jag dragit ned på tempot och mest gör sånt jag själv vill nu för tiden så är jag inte heller lika segstartad på måndagsmorgonen.

Det gnager lite i mig att jag varken haft tid eller ork till att vara ute så mycket den här vintern. Jag har faktiskt inte haft skidorna på fötterna en enda gång ännu i år och varje gång vädret är så där underbart så skriker en del av mig att jag måste ut i skogen.

Försöker intala mig själv att man inte kan hinna med allt och att min tid i skogen kommer snart.

En kopp kaffe och så är veckan igång!

Att landa i ett lugnare tempo

Jag har hamnat i ett tempo jag trivs i. Att jobba lite då och då på ett jobb där jag får lön ifrån, göra ideellt pappersarbete i ett lagom tempo och sedan försöka pusha mitt företag framåt resten av tiden. Jag har energi kvar om kvällen (i alla fall oftast) och inspirationen kryper under skinnet på ett skönt sätt.

Här på bloggen har jag hamnat i ett ”slow-blogging-mode” och bloggar bara när lusten faller sig på, vilket känns bra just nu. Den andra bloggen, med min kreativa sida, får den stora delen av min bloggtid för tillfället. Och jag tänker att så får det vara en stund.

När den har uppochnedvända (vädermässigt i alla fall) månaden snart är över och vi kliver in i februari lär det bli mer tid utomhus. Ljuset är på väg tillbaka men den riktiga vintern verkar aldrig komma. Säsongens skidpremiär är fortfarande ogjord men jag hoppas på att få till några härliga skidturer ändå innan våren kommer.

Kvalitet före kvantitet tänker jag ska leda mig mot sommaren. Vi får väl se hur det går med det.

En vecka går så fort…

Jahapp, swish sa det visst bara så försvann den här veckan. Jag hade nog inte kunnat förvänta mig något annat egentligen men en blir alltid lika förvånad när man bara hunnit blinka så är man på en fredag igen. (Snart i alla fall)

Jag har hunnit med en hel del under veckan, men ändå inte de saker som jag tänkte att jag skulle hinna med. Som tur är finns det en fredag kvar att arbeta med, det man inte fått gjort idag får man ta imorgon helt enkelt.

Och till helgen vill jag spendera timmar utomhus, längtar efter friluftslivet och vardagsäventyr.

När en släpper lite på kraven

Det är måndag och en nästintill oplanerad vecka ligger framför. Oplanerad som i inget schemalagt jobb, inget extrajobb i sikte och inget jätteakut som en måste ta tag i. Som egenföretagare finns det dock alltid saker som ska göras men vis av tidigare erfarenheter så tänkte jag låta den här måndagen vara blank. Bara göra sånt som jag har lust till och kanske till och med göra ingenting. Dels för att jag behöver återhämtning efter en jobbhelg men också för att jag vet att jag är så segstartad på dagar som den här och att jag ändå knappt får något gjort.

När jag släpper mina krav på mig själv så kommer också inspirationen krypandes och jag får saker gjorda, även om jag inte behöver. Så när morgonrutinen med frukost, hundpromenad och två koppar kaffe är avklarat så sitter jag likfullt vid skärmen och har påbörjat veckans oskrivna ”att göra lista”. Oj så lättlurad jag är.

Men jag tänkte inte bli så länge framför skärmen (vi får väl se hur det går med det). Det verkar bli en härlig dag utanför fönstret och jag vet en hund som skulle bli överlycklig om hon fick springa lös på isen en stund…

Hela tiden kom det bara mer och mer och mer

    ”Jag såg nästan ingenting för snön som vräkte ned och hela tiden kom det bara mer och mer och mer. Ja, hela tiden kom det bara mer. ”

Vissa dagar känns som tagna ur ett musikstycke, idag (och igår) ackompanjeras jag av den här låten av Euskefeurat förutom det där med plogbilen, för den aktar jag mig för!

     ”Jag ragla fram på vägen nästan som om jag var full o det var nog minst en halvmeter med snö. Jag snavade, jag halkade, jag drattade omkull…”

mer och mer

Han är en fenomenal textskrivare den där Ronny Eriksson, jag hamnar ofta i situationer som känns som de är regisserad av honom. Jag kanske får anledning till att återkomma i ämnet senare, nu måste jag ut och skotta snö.

Mina mål för 2017

Inför 2016 satte jag upp ett gäng med mål som jag ville uppnå under året. Om jag ska vara ärlig så gick det inte direkt jättebra dem. Men det drar vi ett sträck över nu och siktar framåt istället.

Jag tänker att tjugohundrasjutton ska bli året när pusselbitar faller på plats. Ett år där jag skalar bort sånt som tar onödig energi och istället ägnar mig åt sådant som jag tycker om och det som ger mig energi.

Rent konkret så vill jag:

  • Spendera mer tid utomhus ~ Sätter upp ett mål här med minst 7 tältnätter så jag har något att sträva mot.
  • Ta vara på mer av naturen ~ Plocka mer bär och bli bättre på att använda det jag skördar.
  • Bli starkare och uthålligare ~ Kondition och styrka, jag ska inte slarva med träningen. 
  • Fortsätta utveckla mitt företag ~ Det går sakta framåt, i år ska jag försöka öka takten.
  • Bli bättre på att bearbeta mina bilder ~ Om 2016 var året när jag tog fotograferingen ett steg framåt så ska 2017 bli året när jag blir bättre på att bearbeta mina bilder.

Sen har jag såklart tusen andra saker som jag vill göra under det här året. Men jag har lärt av mina misstag och tänker inte sätta för höga krav på mig själv. Man kan inte hinna allt och det här året ska jag försöka landa i att det lilla också duger.

Vad är dina planer och mål för det nya året?

Spara

En summering av tvåtusensexton del II

Jag summerar året som gick och vi har kommit till del II, den första delen kan ni läsa här.

Vi är nu i junimånad och jag jobbar häcken av mig på mitt extrajobb. Vi kan äntligen ta oss ut till stugan i forsen och spenderar många lediga timmar där.

Jag sorterar bland arvegods från mormor och påtar i trädgården.

Sen kommer juli månad och när jag tittar tillbaka i arkivet så verkar den här månaden också mest bara ha handlat om trädgård eller lediga timmar vid stugan i forsen. Jag vet också att jag jobbade alldeles för mycket under juni, juli och att de lediga timmarna i stugan var guld värt!

Augusti var skördemånaden och jag skördade tomater på löpande band. Det blev höst och vi åkte på en underbar fjällsemester till Miekak.

Jag plockade kantareller och åkte en sväng till Hemavan med jobbet. I slutet av augusti kom den första frosten och sedan kliver vi in i september. Jag gör en kraftansträngning och försöker ta tag i min utbildning men får en månad senare se mig besegrad och lägger återigen studierna åt sidan.

I september är vi mycket utomhus. Fiskar, plockar bär och svamp eller sitter vid älvkanten på stugan i forsen.

Oktober blir en återhämtningsmånad och vi fortsätter att vara utomhus. Jag fotar norrsken och svanar som lämnar sina sommarställen. Vi säger tack för säsongen till stugan i forsen och jag plockar årets sista svampar. Månaden avslutas med att jag försöker hitta den väg jag vill gå.

Sen kommer november och snön, jag är trött mest hela tiden och jobbar en hel del.

December 2016 är också en inläggsfattig månad. Jag drömmer om att ta mig ut i skogen men kommer mig aldrig riktigt ut.

Det känns som att jag kan lägga det här året till handlingarna, inget toppen år men heller inget botten år. En annan dag tänker jag berätta om mina mål för det kommande året!

Spara

Spara

En summering av tvåtusensexton del I

Det har blivit dags att summera året som gått. Rent generellt så har nog tvåtusensexton varit ett helt vanligt år för mig som inte kommer att sticka ut så himla mycket åt något håll tänker jag. Varken som ett dåligt år eller som ett av de bättre åren. Men en alldeles utmärkt grund att stå på när man ska forma året som kommer.

När jag klev in i det här året hade jag en betydligt bättre kondition än vad jag har nu, de första månaderna åkte jag skidor och löptränade några gånger per vecka. Och en kall januaridag gjorde jag en tung skidtur genom en vacker vinterskog.

I slutet av januari bestämde jag mig också för att ta ett studieuppehåll under vårterminen för att hinna ikapp med släpande tentor och annat arbete.

Under februari såg jag dokumentären Cowspiracy och funderade mycket över klimatförändringar och vad jag själv kunde göra för att dra mitt strå till stacken.

Jag började planera odlingssäsongen och vi skottade mycket snö.

 

I mars skaffade jag mig ett extrajobb där jag fortfarande är kvar och trivs som fisken i vattnet.

Det blev en hel del utomhusvistelser och ”vardagsäventyr” på skidor och till fots i skogen under vårvinter. Till slut fick jag ge upp drömmen om att kunna åka en skidtur på längden i fjällen.

 

 

 

 

 

April blev en inläggsfattig månad här på bloggen, jag antar att jag hade mycket i livet utanför internet.

Sen kom våren och majmånad, mitt trädgårdsliv börjar på riktigt under maj och jag satte spaden i jorden direkt. Månaden avslutades med en riktig försommarhelg. Odlingssäsongen har jag sammanfattat i två tidigare inlägg och de kan man läsa här och här.

Summeringen av de resterande månaderna kommer en annan dag.

Spara

Spara

Den bästa julhelgen på länge

Julhelgen är över och jag kan se tillbaka på en av de bättre jularna på länge. En lugn och skön helg helt utan stress. När julklapparna väl var inhandlade och inslagna så har jag inte stressat en endaste sekund, och vilken succé!

julen 2016

Det blev en liten julafton här hemma, inte riktigt som planerat men det blev bra ändå. Maten smakade gott och tomten kom med paket till alla snälla barnen.

Dagarna efter julaftonen har vi lekt med julklappar, i vanlig ordning, och skrotat runt i långkalsonger.

De resterande mellandagarna ska jag använda till maximal återhämtning och uppladdning inför det nya året.

Det lider mot jul

… och den riktiga julstressen börjar göra sig påmind. Försöker fokusera på vad som redan är gjort istället för allt som måste göras. Vi har ju faktiskt köpt några av julklapparna, jag vet vad jag ska bidra med för mat till julbordet och jag är ju faktiskt ledig en dag den här veckan… Julgranen är på plats och sen återstår bara resten av sånt som borde hinnas med. Det blir en jul i år också oavsett om jag stressar eller inte.

Decembermånad fortsätter att bjuda på magiska soluppgångar och nedgångar, vi hinner se solen en timma eller så innan den försvinner igen. Snön däremot regnade nästan bort igår och dagens blidväder lär väl ta det sista.

soluppgång december

Tankspridd eller begynnande alzheimer?

En ganska vanlig fredag vid lunchtid (i fredags) åkte jag och dottern de femton kilometerna till ICA för att hämta ut ett paket och snabbhandla något ätbart till lunch. Tidigare på morgonen hade jag scrollat igenom mitt eget flöde på instagram och fnissat lite över att jag ifjol åkte till samma ICA för att hämta ut ett paket men glömt id-kortet hemma och fick åka hem för att hämta.

Den här fredagen blev det snäppet värre. Jag checkade nämligen ut paketet i kassan och betalade för det ätbara vi köpt till lunchen men glömmer sedan av att plocka med mig paketet. När jag svänger in hemma på infarten inser jag mitt misstag och blir lite rädd för mig själv. Som tur var låg det varken något dyrt i paketet eller någon julklapp. Jag ringde till butiken och bad dem lägga undan paketet så jag kan hämta det senare (om det fortfarande finns kvar).

Det jobbiga i kråksången är att sånt här inte brukar hända mig. Jag är den som har koll på saker och absolut inte klantar till det på det här sättet. Jag lockades att googla symptom på alzheimer men stoppade mig själv och la mig på sofflocket istället. Sen kom den här ↓ lilla damen och förgyllde vår fredagskväll, eller mest dotterns för jag gled iväg på en trevlig julfest.

En onsdag mitt i veckan igen

Alltså, det känns som att historien upprepar sig. Det är min ”ledigvecka” från det avlönade arbetet och jag har såsat bort både måndagen och tisdagen. Kliver in i onsdagen och känner mig redo att ta tag i veckan. Skriver listor på saker som ska göras (jag ljuger inte när jag säger att jag har tio olika att-göra-listor på skrivbordet).

Funderar bland annat över julklappar och det här med att vara ute i god tid. Kanske har att vara ute i god tid redan passerat, men det är väl en bedömningsfråga. Vet dock att jag och min sambo jobbar bra under press och vi brukar lyckas handla alla julklapparna på ett par timmar några dagar innan självaste julaftonen. Men i år har jag noll koll på vad som borde handlas…

oslagbart-vackert

Igår hade vi tjugotvå minusgrader på morgonen och det var en oslagbart vacker dag. Idag är det två plusgrader. Jag gillar kontraster, men helst inte när det kommer till decemberväder.

Det har blivit dags att ta tag i några av mina att-göra-listor och försöka rädda upp den här veckan, jag ska bara svälja en kopp kaffe först…

backspegel

Jag är bara lite trött

Klockan är strax efter ett. Utanför fönstret syns en solnedgång bakom molnen i horisonten. Jag har just kastat i mig en lunch efter att ha varit på ett jobbmöte. Mina ögon går i kors och jag funderar på hur jag ska prioritera resten av dagen. Att krypa ned i sängen för en eftermiddagslur känns såååå lockande.

Stirrar en stund på högen med papper som borde prioriteras men ögonen dras mot den där solnedgången igen. Det blåser hårt där ute och snöflingorna har börjat falla.

solnedgang-november

Den här tiden på året är verkligen mörk. Inte konstigt att man blir lite trött. Tjugotvå dagar kvar, sen vänder det. Jag bestämmer mig för att prioritera de viktigaste papperna i högen innan tröttheten får vinna. Det kommer en ny dag imorgon!

solnedgang-november-2

1:a advent och jag är inte där

Samma visa varje år. Första advent kommer alltid så plötsligt. Jag är inget stort fan av julen och allra minst av allt julstök som ska göras. Jag älskar visserligen kvällen innan julafton och julhelgen i sig, men allt det andra kan jag faktiskt nästan vara utan. Så här har vi minsann inte alls tagit fram någon adventsstake eller ens en endaste stjärna. Först måste huset storstädas och det har jag varken tid eller lust med. Antar dock att övriga familjen lär smyga fram julen under dagen idag och jag får ta städningen en annan dag.

forsta-advent

I helgen befinner jag mig på julmarknad i grannbyn. Säljer mina virkade produkter från företaget och mumsar på skumtomtar. Den här söndagsmorgonen började jag och Ila med en sväng till skogen. Vi har fått vinter igen och hela världen känns som ett vykort. Kanske kommer julstämningen snart smygandes och kanske har jag hunnit ikapp lagom till det är dags att tända nästa ljus.

forstaadvent

Tillåt mig kräkas på köphetsen

Idag är det tydligen ”Black Friday”, en helt vanlig fredag för de allra flesta men för alla handlare ett tillfälle att ge kunderna en anledning att köpa en massa skit de egentligen inte behöver. När jag scrollade igenom facebookflödet igår så var ungefär 75% reklam om den här svarta fredagen och att handlarna redan ”tjuvstartat black friday” så man kunde shoppa billigt redan dagen innan. Och jag vill bara kräkas.

JohannaN skrev ett fantastiskt inlägg om det här igår och Rania har skrivit ett fint inlägg idag.

Den här köphetsen som pågår dygnet runt där det verkar vara så att den som äger mest när hen dör vinner får mig att må illa. Tänk att vi år 2016 inte kommit längre och förstår vad vår konsumtion bidrar till?

ila-svart-2

Jag och min svarta hund ska tillbringa den här svarta fredagen med att göra så lite som möjligt. Skrota runt i underställ och dricka svart kaffe!

Ha en fin fredag gott folk!

När vintern har regnat bort

Vintern regnade bort. Kvar är en slaskig sörja som visserligen frusit till under natten. Morgonpromenaden med Ila var en en isdans som gick ut på att hålla sig på benen. Dagarna blir aldrig ljusa och tröttheten går aldrig ur.

Jag längtar efter kvalitetstid i skogen. Att få ta på mig skidorna eller bara ta med ett liggunderlag och dricka kaffe bland snötyngda granar.

solnedgang-dimma

Även om jag hade på känn att vi inte skulle klara oss från slask och halka i år heller så kan jag inte förstå att det för bara en vecka sedan såg ut så här.

vintersol

Time for a change

För två veckor sedan skrev jag det här inlägget och funderade på vart jag är på väg. Sedan dess har jag i bakgrunden funderat ganska mycket och sedan sjösatt ett nytt projekt samtidigt som jag avslutat ett annat på bloggfronten.

Som ni eventuellt kan ha lagt märke till så har kategorierna i menyn förändrats (och kommer att ändras lite mer). Alla mina kreativa projekt har nämligen fått en alldeles egen blogg. Låt mig presentera:

Diagnos:Kreativ

stokigt-skrivbord

(Det stökiga skrivbordet är till och med ännu stökigare i verkligheten)

I och med att alla kreativa kategorier från den här bloggen har flyttat ut så flyttade jag in delar av den numera avslutade utelivsbloggen. Tanken är att HojnaSandra i framtiden ska innehålla delar av mitt frilufts-, trädgårds- och vardagsliv. Kanske en del inlägg om mitt företagande och annat strunt emellanåt. Vägen är inte riktigt spikrak ännu.

Jag har också tagit klivet och sjösatt den nya webbutiken. Av ett rent misstag råkade jag på samma gång radera den gamla. Ops, sånt som händer när man är lite för snabb på knapparna. Det återstår en del småfix på alla webbsidorna men jag har insett att jag inte kan hålla på och fila på detaljer i all evighet, ibland måste man bara trycka på knappen!

Spara