Ibland behöver man någon som berätta för en att det man gör är tillräckligt bra. Att försöka duger och att det inte är fel att misslyckas. Ibland behöver man också tänka efter själv och försöka inse att man faktiskt inte kan vara på flera platser samtidigt och att det är okej att man inte hinner med allt. Man gör sitt bästa och det duger.
Den senaste veckan har jag varit så otroligt stressad över allt som jag ska leverera, så pass stressad att jag överarbetat allt och det blev bara pannkaka av resultatet. Otroligt onödigt!
Men också en lärdom, om att backa tillbaka och fundera på vad som egentligen är viktigt. För vem stressar jag? Och vad kan jag göra annorlunda? JohannaN skriver ett fantastiskt inlägg om ämnet och jag nickar och håller med.
Så idag väljer jag att vara nöjd över de två påsarna med hallon som jag faktiskt har i frysen, inte stressa upp mig över de bär jag aldrig hunnit plocka. Jag backar ett steg och börjar om, lugnt och metodiskt. Tar en paus i skolarbetet och lyfter blicken. Hur farligt är det ens att misslyckas lite ibland? Den enda som ser det är ju faktiskt jag själv.