När man som jag, mestadels befinner sig hemma och klär sig i de skönaste kläderna man har, har man inte alltid så stort behov av att handla nytt. Här hemma om dagarna går jag oftast klädd i underställ och fleecetröja. Insåg här om dagen när jag skulle vikariera på en förskola att jag knappt längre äger några ”vanliga” kläder som passar att ha när man ska befinna sig bland vanligt folk.
Min favoritfleecetröja köpte jag 2012 och den har jag haft på mig ungefär varje dag sedan dess. Den var inte billig att köpa men om man slår ut priset på antal gånger jag använt plagget så kan man se det som en grym investering. Fleecetröjan är inte längre ny och man kan se på den att jag suttit vid datorn ofta när den har varit på. Underarmarna är nötta och sömmen längs armen har gått upp på flera ställen. Den är dock fortfarande lika skön och passformen är precis som om den vore ny.
I höstas köpte jag en ny fleecetröja av ett annat märke. Den var fem gånger så billig som favorittröjan och minst tio gånger sämre kvalitet. Efter två tvättar har passformen försvunnit och den sköna känslan finns inte längre kvar. Jag drar mig för att använda den överhuvudtaget. Jag kan konstatera att kvalitet är A och O, men ofta vet man inte förrän man har provat. Dock så håller ändå påståendet ”man får vad man betalar för” ganska långt i de flesta fall. JohannaN har skrivit flera kloka inlägg om Slow Fashion, bland annat det här inlägget och jag kan inte annat än att hålla med henne i det hon skriver.
I helgen ska vi iväg på en liten ”shoppingtur” (fast sambon vet inte om att det är en shoppingtur ännu jag har lindat in det i andra ord för honom) och jag ska försöka uppdatera min garderob med vardagskläder som jag kan visa mig i utanför hemmet och så ska jag hålla utkik efter en ny trotjänare som alternativ till fleecetröjan. Den gamla utnötta funkar fortfarande finfint att använda här hemma och bland känt folk men jag kanske behöver en som åtminstone är hel när jag ska visa mig bland andra människor! :)
